Så har den då äntligen kommit efter nära två års utredande, den 448-sidiga rapporten av Robert Mueller och hans team. Granskningens huvudresultat är 1) att ryssarna på ett systematiskt och genomgripande vis framgångsrikt intervenerade i presidentvalet 2016, 2) att utredarna inte funnit något som uppfyller de juridiska kraven på en konspiration mellan Trumps valkampanj och Ryssland, men 3) att de samtidigt inte kan frikänna presidenten eller hans kampanjmedarbetare från anklagelser om att de försökte hindra rättvisan (obstruction of justice).
Ett tiotal tillfällen beskrivs där Trump gjorde uppenbara försök att obstruera eller avsluta utredningen, däribland avskedandet av FBI-chefen James Comey och flera direkta order att avskeda Robert Mueller, vilka avstyrdes av den juridiske rådgivaren Don McGahn. Trots mängden av bevis avstår Mueller från att ta ställning i obstruktionsfrågan, uppenbarligen därför att justitiedepartementets regler säger att det inte går att åtala en sittande president. Att inga åtal föreslås kan i snäv juridisk mening ses som en seger för Trump, men politiskt är dokumentet en svidande vidräkning med en president vars systematiska ljugande genomsyrar hela administrationen.