För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Samhällsförändringar (Sida 3 av 4)

Obama the Clarifier – and Divider

President Obama making a point.

President Obama making a point.

Barack Obama’s presidency has been a “clarifying” presidency.  Obama’s big ambitions inevitably made him a highly polarizing figure for Americans, just as his predecessor George W. Bush, also a person of grand ambitions, had been. Like Bush, Obama led by acting as a national “clarifier” of differences between him and his partisan opponents.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Presidentval att minnas (2): 1828

 

Jackson, 2

Andrew Jackson. Segraren i valet 1828.

I  valet 1828 stod två mycket olika kandidater mot varandra. En väletablerad, sittande president från en framstående politisk familj vars far hade varit president utmanades och besegrades av en faderlös nykomling från fattiga förhållanden som arbetat sig upp och blivit en amerikansk krigshjälte. Valet präglades av flera viktiga förändringar som pekar framåt och dess utgång signalerade en ny fas av amerikansk historia.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Presidentval att minnas (1)

Kampanjaffisch från 1800

De två kandidaterna kände varandra väl och hade samarbetat sedan många år, inte minst när det gällde ett av nationens viktigaste dokument. Dessutom hade de som ambassadörer i Paris och London gemensamt försökt främja det nya landets intressen. Nu stod de mot varandra i ett presidentval där en av dem var sittande president, utmanad av den andre. Det kan låta som ett avsnitt av House of Cards (eller ett av Shakespeares kungadramer). Men det var det tredje presidentvalet i USA, år 1800, mellan John Adams och Thomas Jefferson.

Amerikanska presidentval kan vara dramatiska och skapar ofta uppmärksamhet, något som vi inte minst har blivit varse i år. Historiker och statsvetare diskuterar ofta vilka val som har varit speciellt viktiga och inneburit vändpunkter i amerikansk historia. Vi kommer här på bloggen att uppmärksamma några av dessa.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Brexit bekräftar – lita inte på opinionsundersökningarna!

Mark Shields och David Brooks diskuterar Brexitomröstningens följder på PBS Newshour den 24/6. med programledaren Judy Woodruff.

Mark Shields och David Brooks diskuterar Brexitomröstningens följder på PBS Newshour den 24/6 med programledaren Judy Woodruff.

Än en gång hade opinionsundersökarna fel. Merparten av de väljarundersökningar som gjordes inför det allmänna valet i Storbritannien 2015 missade att de konservativa skulle vinna. I torsdagens EU-folkomröstning i samma land hände det igen. Veckan före omröstningen visade opinionsmätningarna att utgången skulle bli jämn, men med Remain-sidan i en knapp ledning. En YouGov-mätning publicerad på valdagen den 23 juni baserad på 5 000 intervjuer hade Stanna-sidan (Remain) på 52 procent och Lämna-sidan (Leave) på 48 procent. Det blev precis tvärtom – drygt 1,2 miljoner fler britter röstade för att lämna EU än för att stanna kvar. Hur kunde opinionsundersökarna ha så fel?

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Den svenska förebilden?

Tage Erlander besöker president Truman 1952. I bakgrunden utrikesminister Acheson och den svenske washingtonambassadören Boheman.

Tage Erlander besöker president Truman 1952. I bakgrunden utrikesminister Dean Acheson och den svenske Washingtonambassadören Erik Boheman.

Amerikanerna tänker inte så ofta på Sverige, och att landet skulle bli ett ämne för amerikanska presidentkandidater eller framstå som en modell för att lösa amerikanska problem låter kanske märkligt. Men faktum är att Sverige (och Skandinavien) förekommer då och då i amerikansk samhällsdebatt.  Den pågående valkampanjen är inget undantag, och denna gång är det främst Bernie Sanders som har tagit upp ämnet. Sanders kallar sig för demokratisk socialist och har flera gånger framhållit Sverige som både en inspirationskälla och förebild.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

A “New Normal” in American Politics?

2016 may well inaugurate a “new normal” in American politics.  What exactly is new?

First, the politics of personal appeal has a new importance.  Now, the “authenticity” of candidates seems to matter much more than anything they actually say or know about public policy or how they plan to govern. The current leading examples are Donald Trump’s plurality support among Republicans for the GOP presidential nomination and Bernie Sanders’ strong support in his competitive Democratic nomination race with Hillary.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Vem är egentligen Bernard (Bernie) Sanders?

BernieSom framgått i ett tidigare inlägg av Erik Åsard så har både Ted Cruz och Bernie Sanders de senaste veckorna på allvar klivit fram och utmanat sina respektive huvudmotståndare (Donald Trump och Hillary Clinton). Sanders har med vinsten i Wyoming nu i helgen vunnit de senaste sju av åtta delstatsvalen.  Även om Sanders fortfarande har en näst intill omöjlig uppgift framför sig vad gäller att vinna nomineringen över Clinton, så är det en anmärkningsvärd bedrift av en uttalad socialist att samla så stora väljargrupper. Med hans senaste övertygande segrar går det inte heller att helt räkna bort honom, teoretiskt är det givetvis möjligt för honom att vinna och han har en stark energi i sin kampanj, liksom han har ett metodiskt och uthålligt kampanjteam (och samma webb byrå som Obama 2008). Främsta skälet att följa och förstå hans framgångar är kanske att hans segrar skapar en politisk rörelse åt vänster som tvingat Clinton att ändra sin politiska profil. Ju mer Sanders vinner desto tydligare kommer troligen den här utvecklingen att bli även framåt. Om Trump skulle ställas mot Clinton i höst, men troligen även om Cruz vinner den republikanska nomineringen, så kan det bli svårt för henne att manövrera i väljarlandskapet. Hon behöver i så fall få med sig både Sandersanhängarna till vänster och Trumpfientliga eller anti-Cruz republikaner för att vinna i november. Att bemästra den balansgången och attrahera alla dessa olika väljare blir knivigt i år då väljarströmmarna och frågorna som engagerar inte liknar tidigare val. Går hon för långt vänsterut minskar hennes möjligheter att tilltala moderata republikaner som avskyr Trump eller Cruz och överger hon ”vänsterlinjen” blir frågan om Sandersanhängarna kommer stödja henne.  Denna balansgång är något vi lär få anledning att återkomma till, frågan för det här inlägget är istället: vem är denne Bernie Sanders som så här långt har överraskat alla, gjort socialism rumsrent och faktiskt nu ger Clinton en tuff fight om demokraternas nominering?

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Polariseringen grundlades i amerikanska författningen

Dödläget i Washington, symboliserat av president Obama och förre republikanske talmannen John Boehner.

Dödläget i Washington, symboliserat av president Obama och förre republikanske talmannen i representanthuset John Boehner.

När Barack Obama i onsdags stegade ut i Vita husets vackra trädgård för att presentera sitt val av ny domare i Högsta domstolen skedde det i idealiskt vårväder och med magnoliaträden i full blom. Den utvalde var Merrick Garland, en 63-årig välmeriterad chefsdomare i nationens näst högsta domstol som tidigare har fått överväldigande stöd när hans namn varit uppe till omröstning i senaten. Obama beskrev Garland i lyriska ordalag och hoppades – med det idealistiska anslag som blivit presidentens kännemärke – att senatorerna skulle ge honom ”a fair hearing”. Framför talarstolen satt gräddan av demokraternas ledarskikt i kongressen – minoritetsledaren Harry Reid, partiets ålderman i senatens justitieutskott Patrick Leahy, senator Dianne Feinstein från Kalifornien med flera. Bland åhörarna fanns också ledarna för flera liberala intressegrupper som Cecile Richards från Planned Parenthood och Nan Aron, ordförande för Alliance for Justice.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Trump och det republikanska partiets djupa kris

Jag får tillstå att jag är lite medtagen. Bakom alla försök att vara sakligt analytiskt gnager oron över tillståndet i våra västerländska demokratier. Även om vårens primär- och partival kommer att bli en utdragen process står vi nu inför faktum. Donald Trump vinner allt mer sympatier bland amerikanska väljare. För ett halvår sedan skulle få av oss i vår vildaste fantasi trott att det var möjligt att han skulle kunna bli partiets kandidat, nu ter det sig allt mer sannolikt. Trots avsaknad av sakpolitiskt program, med en svart-vit och osaklig retorik kryddat med den ena oförskämdheten efter den andra har han lyckats tilltala väljare från i stort sett alla väljargrupper. Han har vänt upp och ned på de politiska villkoren och vunnit allt starkare stöd ju mer opassande saker han hävt ur sig. Inte ens senaste veckans bristande avståndstagande från personer från Ku Klux Klan fick väljarna att backa. Donald Trump kommer undan med allt. Så här står vi nu, ett par dagar efter Supertisdagen och måste acceptera att Trump faktiskt inte bara kan bli republikanernas kandidat utan faktiskt också USA:s nästa president.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Gud – ingen huvudsak i valet

Donald Trump fick kritik av påven för okristliga ställningstaganden. Han ses som den klart minst religiöse av årets presidentkandidater. Men sannolikheten att republikanerna (numera det parti som har starkast stöd av aktivt kristna väljare) väljer honom som sin kandidat blir bara större och större.

kö till kyrkanReligion verkar inte riktigt spela den avgörande roll i amerikansk politik som man lätt kan få intryck av. Visserligen kan en stor majoritet amerikaner fortfarande inte tänka sig en uttalad ateist som president. Amerikaner tror fortfarande på Gud i en omfattning som skiljer sig klart från européer. Och i kongress- och delstatsval har kandidater med stark kristen profil, åt höger, länge varit framgångsrika.

(Observera att inlägget är författat av Anders Mellbourn)

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑