För en breddad analys av amerikansk politik
Demonstranter i Los Angeles protesterar mot valutslaget.
Valet fick ett märkligt utfall. Donald Trump segrade, så vitt vi kan se, på grund av valsystemet. Hillary Clinton fick flest röster nationellt. Sådana tveeggade resultat kan det bli då och då i USA. Nu liksom tidigare när så skett var det knappa marginaler i några få stater som fällde utslaget.
Upptakten till höstens presidentval vittnar om en ny riktning i det politiska livet. Det mest uppenbara tecknet är Donald Trumps framfart i primärvalen. Med en aggressiv högerpopulistisk agenda har han vunnit stora och oväntade framgångar. Som det nu ser ut kommer Trump att bli det republikanska partiets presidentkandidat. Det gör honom till en i flera avseenden unik företeelse. Aldrig tidigare har en politiker med hans framtoning kommit så långt fram i den politiska selektionsprocessen, till själva förstugan till det ovala rummet. Och sällan eller aldrig har en kandidat i den ställningen mött så mycket motstånd från det politiska etablissemanget.
I årets primärval skiljer sig Donald Trump från de nu återstående kandidaterna i det att han inte haft något valt politiskt ämbete på vare sig nationell eller delstatlig nivå. Om han vinner sitt partis nominering, vilket verkar troligt, skulle det dock inte vara unikt. Under den moderna partieran – efter 1860 – har det hänt i sex fall, tre för vardera partiet. Flertalet av personerna ifråga har varit generaler, som utmärkt sig i ett i tiden näraliggande storkrig.
På det politiska området är USA speciellt på många sätt. Ett av särdragen är tillämpningen av primärval för att utse partiernas kandidater i valen. Denna ordning introducerades kring förra sekelskiftet och var ett uttryck för en folklig reaktion mot det toppstyre och den korruption som florerat i det politiska livet. Metoden användes först ifråga om lokala och delstatliga val, men snart kom även nationella val att omfattas.
Vid valet av president tillämpades primärval första gången 1912. Men det var bara i en del stater som det skedde. Flertalet ledamöter vid partikonventen, där presidentkandidaten utses, valdes länge i en intern process där partieliten kunde fälla utslaget. Så var förhållandet fram till 1960-talet.
© 2020 Amerikaanalys.se
Tema av Anders Noren — Upp ↑