Vi brukar ju uppmärksamma när någon av bloggarna utkommit med en ny bok. Nu är det dags igen. Karin Henriksson har skrivit USA:s elitförband – från grodmän till Navy Seals och gröna baskrarna. Det är en genomgång av historien, elitsoldaternas hårda träning, några lyckade och några misslyckade räder samt vad som sägs om de här förbandens framtida roll när terrorismbekämpningen gått in i en annan fas. Några frågor till Karin nedan:

Först standardfrågan – varför skrev du den här boken?

I korthet för att jag tycker att den amerikanska försvarsmakten är underbevakad. Medierna tar givetvis upp krigsinsatserna, inte minst under alla åren i Afghanistan och Irak. De flesta känner säkert till att USA anslår mer medel till militären än de sju följande länderna på denna budgetlista, men vet troligen inte så mycket om hur pengarna används.

Hur många är soldaterna och mycket av budgeten går till just elitförbanden?

Totalt rör det sig om ungefär 70000 personer, på kommandot Socom i Florida och i de olika förbanden, vilket motsvarar runt 5 procent av den totala personalen i försvarsmakten. De exakta budgetposterna är inte offentliga men utomstående observatörer gör uppskattningar som hamnar på 13 miljarder dollar.

De har spelat en stor roll i det så kallade globala kriget mot terrorismen, GWOT, som George W. Bush sa, eller hur?

Ja, det stämmer. Det var elitsoldater som, ihop med CIA, anlände först till bergstrakterna i Afghanistan där man trodde att terroristledaren Usama bin Ladin gömde sig. Det var elitsoldater som utförde dödsräden mot honom. Och, det var elitsoldater som under flera år svarade för det ”riktade dödandet” eller att spåra upp misstänkta terrorister – ibland i deras egna hem – för att oskadliggöra dem.

Exakt hur alltsammans gick till är fortfarande omgärdat av hemlighetsmakeri. Soldaterna måste avge tystnadslöfte och det är få som trätt fram. Men några undantag finns, räden mot bin Ladin har beskrivits av den som planlade den, amiral William McRaven, samt två av soldaterna som deltog i den nattliga operationen. General Stanley McChrystal har gått in på en del detaljer i sina memoarer. Och i samband med 20-årsdagen av terrorattackerna den 11 september berättade många veteraner om sina känslor, då och nu i efterhand.

Vilket förband anses vara tuffast?

Svaret beror nog på vem man frågar… men de flesta skulle säga SEAL Team 6 (eller DEVGRU som förbandet egentligen heter) och/eller Delta Force.

Strategi, taktik och vilka som utkommenderas på själva uppdraget och var någonstans det ska utföras spelar in för beslut om utpostering. Ungefär 5000 amerikanska elitsoldater befinner sig just nu i 60 olika länder. Det är en nedgång jämfört med ett par år sedan, dels för att krigen trappats ned, dels för att det ansågs att förbanden utnyttjats för hårt med brister i disciplinen.

Det kan också handla om specialkunskaper – allt från prickskytte, dykning och meteorologi, till språk som talas i avlägsna regioner och avancerad dataanalys.

Det är inte vem som helst som klarar intagningskraven – och träningen?

Nej, det stämmer verkligen. Först och främst måste den som vill söka sig till något av elitförbanden redan vara försvarsanställd och sedan genomgå olika tester, både fysiska och psykologiska. Andelen som tvingas ge upp är mycket stor, upp till tre av fyra, ibland mer. 

Här spökar debatten om diskriminering mot kvinnor. Det är omvittnat att de manliga soldaterna är skeptiskt, kanske till och med hatiskt, inställda mot kvinnliga kolleger och det beror på att de tycker att lagandan förändras – och att de inte vågar lita på att de i allmänhet fysiskt svagare kvinnorna kan bära sin del av lasset.

Under månaderna när jag arbetade med boken pågick ju pandemin som bäst och det var inte möjligt att besöka någon bas eller träffa soldater. Men det finns gott om beskrivningar av vad rekryterna måste utstå under flera månaders plågsam träning innan de antas i förbanden. Som exempel kan nämnas milslånga marscher med blytung packning, övningar långt under vattenytan och brutal väckning vid alla tidpunkter på dygnet.

Vad kommer att hända nu? 

Det pågår en översyn av hela den amerikanska försvarsmakten, mot bakgrund av de senaste 20 årens ”eviga krig”. Utgångspunkten är att en mer klassisk stormaktskamp väntar, mellan USA, Ryssland och Kina, men kanske med andra stridsmedel – alltså i cyberrymden och där finns det redan bevis på att ryska och kinesiska aktörer har avancerat kunnande.

Men utan tvekan fortsätter ”kriget mot terrorismen”, med amerikanska soldater och amerikansk utrustning som drönare i flera länder, inte minst i Afrika. Den givna slutsatsen är att elitförbanden kommer att utnyttjas även i framtiden.

Dela denna bloggpost