För en breddad analys av amerikansk politik

Riksrätten – dagen efter

Det har varit mycket krigsrubriker de senaste fyra-fem åren med Donald Trump.

WASHINGTON En isig grå dagen-efter-stämning råder i Washington. Den förre presidenten Donald Trump friades som väntat i senaten men ödesmättade frågor kvarstår: vad visste Trump om vicepresident Mike Pence belägenhet? Varför gjorde han inte mer för att stoppa sina anhängare? Brydde han sig inte om att ledamöterna och övriga i kongressen var i fara? Hur påverkas det republikanska partiet, GOP? Har riksrätten förlorat all mening som kontrollinstans av makten och bara blivit politisk teater med given utgång? Måste inte en kommission tillsättas – och måste inte Trump ställas till svars i ett civilt brottsmål?

Detta hände på lördagen i den fjärde riksrättsprocessen i USA:s historia:

– röstetalet om den enda åtalsparagrafen från den 13 januari, här, blev 57-43, färre än de 67 röster som krävdes för att fälla men fler röster från presidentens eget parti än tidigare.

– i sista stund röstade senaten ja till att kalla in vittnen men en uppgörelse bakom kulisserna slutade i att man avstod. Istället lades republikanska kongressledamoten Jaime Herrera Beutlers vittnesmål till handlingarna om att Trump inte hörsammade en vädjan om att ingripa från republikanske minoritetsledaren Kevin McCarthy.

– efter omröstningen tog republikanske senatsledaren Mitch McConnell till orda med svidande kritik mot Trump. ”Former President Trump’s actions that preceded the riot were a disgraceful, disgraceful dereliction of duty”, menade McConnell och fortsatte att Trump ”…is practically and morally responsible for provoking the events of the day” efter att ha spridit felaktigheter om novembervalet, video här och utskrift här. McConnell och flera av de andra republikanerna gömde sig bakom en – omtvistad – teknikalitet, att riksrättsproceduren inte är tillämplig när presidenten redan avgått. Om det kan sägas att åtalet lades fram en vecka före maktskiftet (och McConnell personligen fördröjde starten på rättegången i senaten), att de därmed ställer sig bakom tanken på ett ”januariundantag” och att de indirekt tycker att det var i sin ordning att Trump piskade upp stämningarna och vägrade att erkänna valresultatet – ”the big lie”som dessutom kom med den lilla extra ingrediensen att valfusket påstods ha ägt rum i distrikt med dominerande minoritetsbefolkning..

– Donald Trump utfärdade tämligen omgående en kommuniké, texten här, där han tackade sina advokater, hävdade att detta var det senaste inslaget i häxjakten och underströk “Our historic, patriotic and beautiful movement to Make America Great Again has only just begun. In the months ahead I have much to share with you, and I look forward to continuing our incredible journey together to achieve American greatness for all of our people. There has never been anything like it!”

– president Joe Biden utfärdade också en kommuniké, texten här, med maningen att det är dags att sätta punkt för detta ”uncivil war”.

Fördömanden internt bland demokraterna mot beslutet att inte kalla in vittnen kom med en gång, ledningen beskylldes för att ha ”vikit sig”, men skälet var att undvika en flera veckor lång process och istället se till att klubba Bidens nomineringar och baxa igenom pandemipaketet.

De allra flesta ger kongressledamöterna, House Managers, som ledde riksrättsåtalet mot Donald Trump utmärkt betyg. Jamie Raskin och hans team la fram övertygande argument för att Trump låg bakom stormningen av Kapitolium och att han svek sin ed genom sitt uppträdande (här en utskrift av Raskins slutinlägg). Hans försvarare anklagades för att ljuga, vägra svara på frågor och kålsuparvarianten ”whataboutisms” i största allmänhet, t.ex. i videomontaget av demokrater som säger ”fight” i sammanhang som definitivt inte ledde till våldsamheter. Men Trump själv var mycket nöjd med den allt aggressivare framställningen, där i synnerhet Michael van der Veen (video här av slutinlägget) fick till några giftiga repliker om att demokraterna stampat på författningen och att det var ett fall av konstitutionell cancel culture.

o

Den republikanske senatorn Lindsey Graham uppgav på söndagen att han talat med Trump som är ”arg på några” men redo att gå vidare och bygga upp det republikanska partiet igen. Trump ser fram emot 2022, fortsatte Graham om nästa kongressval. I utskicken från pro-Trump-sajter är det ingen brist på kandidater som Trump kan pricka in när han nu snart kan tänkas dyka upp i offentligheten  – ”ALERT: President Trump’s Traitor List Has Just Grown EVEN LARGER”. Ett exempel till: ”President Trump is a reportedly drafting a list of dirtbag Republicans to primary in future elections”. Mitch McConnell är en av måltavlorna och han går just nu på en mycket slak lina när han försöker mota ut Trump ur partiet samtidigt som han måste hålla sig väl med Trumptrogna kongresskolleger för att bromsa Bidens politik. Det är också ett vedertaget faktum att denne överlevare i olika maktkonstellationer visste att han var tvungen att rösta ”not guilty”. Om inte fanns det upp till 42 kolleger som gärna skulle överta hans plats som ledare för blocket.

Ni som läst den här bloggen kanske vet att jag tillhör dem som utgår från att Trumps magnetism kommer att avta. Han är inte längre president och det spelar därför inte lika stor roll vad han säger. Han har egentligen inget program utöver slogan Make America Great Again, en vision en majoritet av väljarna ratade i november och som efterträdaren nu river upp, på punkt efter punkt. Han förlorade majoriteten i huset, i senaten och Vita huset under sina år som ledare för GOP. En och annan, som hans förra FN-ambassadör Nikki Haley, har i alla fall försiktigtvis börjat ta avstånd, intervju med henne här, i Politico.

Och, bilderna när den ursinniga mobben med blå Trumpflaggor slår ned polisen och bryter sig in i kongressbyggnaden den skamliga dagen 6 januari 2021 kommer att förknippas med honom i all framtid. Bilderna med strypsnaran, sydstatsflaggor och den hotfulla skocken som ropar ”Nancy, var ÄR du?” i jakten på talman Pelosi kommer att spelas om och om igen så snart rättegångarna sätter igång mot det stora antal personer som åtalats efter stormningen. Alla förmodas hävda att de bara följde Trumps uppmaningar eftersom valet var stulet.

o

I diskussioner om det amerikanska styresskicket sägs att det är rimligt att det krävs kvalificerad majoritet i en riksrättsrättegång. Det är säkert sant men med tanke på att alla delstater inte är jämlika utan att fler är jämlikare än andra delstater kan nämnas att sajten Vox publicerade denna uträkning:

”The 57 senators who voted to convict Trump represent about 202 million people, while the 43 senators who voted to acquit represent only about 125 million. In total, the bloc of senators who voted to convict Trump represents 76,704,798 more people than the bloc that voted “not guilty.”

Fast, sägs det senare, det var dock ändå inte mer än 62 procent av befolkningen, inte 67 procent.

o

Nyhetsbyrån AP har gått igenom utsikterna för att det kan bli en rättegång i vanlig domstol, där Trump inte skulle ha samma skydd som när han var president. T.o.m. McConnell antydde att en sådan kan bli nödvändig, läs här. I artikeln nämns bl.a. att ”Trump’s top White House lawyer repeatedly warned Trump on Jan. 6 that he could be held liable. That message was delivered in part to prompt Trump to condemn the violence that was carried out in his name and acknowledge that he would leave office Jan. 20, when Biden was inaugurated.”

o

Slutligen, ett citat från Jamie Raskin i en artikel av David Remnick i The New Yorker med en illavarslande insikt:
”Look, Trump’s motivation was clear. He wanted to prolong and delay the certification of the Electoral College votes in hopes of putting so much pressure on the Vice-President and Congress that we would cave. And then the President would try to force the election into the House of Representatives, where each state delegation would have one vote and the Republicans have a majority of the states. All of his concentration was on thwarting the count so that the Vice-President would be forced to say there’s a need for a contingent election. That is what the President had in mind, and he came dangerously close to succeeding. And at that point he could also have decried the chaos and declared martial law.”

                                                    KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost

7 kommentarer

  1. Tönu

    Karin! Hoppas att du har rätt i att Trumps gloria och grepp om GOP försvagas! Men än på ett tag han nog inte slut.

    • Karin Henriksson

      Ja, vi får se!

  2. Lars Lindhe

    THE NOTORIOUS MR TRUMP….

    En sak kan vi med stor sannolikhet vara övertygade om. Möjligtvis med undantag för Abraham Lincoln, kommer Donald Trump bli den hitintills mest omtalade presidenten i USA:s historia.
    Visserligen av skäl som knappast kan betraktas som smickrande eller imponerande ur samhällsbyggarsynpunkt, men det spelar ingen roll för Trump själv.

    Eftersom han självfallet kommer att hävda att allt negativt som sagts om honom bara är ett resultat av 4 års häxjakt och fake news. Hans eget intellekt står nämligen skyhögt över alla vi andras. Vi är helt enkelt bara avundsjuka på hans glimmrande ledarskap…

    Men visst, det skall bli mycket spännande att följa utvecklingen, inte minst nu, fram till mellanårsvalet 2022. Då kommer vi att få ett svar på åt vilket håll det Amerikanska samhället är på väg.

    – Läs den spännande fortsättningen….

  3. Bengt+Bergman

    Tack för mycket intressant läsning. Några reflektioner ;
    Utan coronan tror jag Trump haft en god chans att vinna valet, om endast någon vilja visats att försöka stoppa den. Och hur hade fyra år till ut/invecklats. En naiv tanke ?
    Vilket tänkbart straff hade Trump kunnat få, om Mike Pence och Nancy Pelosi mördats ?
    Kan tre eller fyra partier bli resultatet av parti-låsningen , och varför säger många att det är otänkbart ? Gav Demokraternas försök på 60-talet någon ev framgång i givna löften till moderpartiet ?
    Är orsaken till att så många fruktar Trump, antalet röster i valet. Eller är det andra, för oss okända påtryckningsmedel ?

    • Karin Henriksson

      Hej, många frågor… ska se om jag kan svara: ja, det anses högst trovärdigt att Donald Trump skulle kunna ha vunnit om han skött coronautbrottet bättre. Hur fyra år till med Trump skulle ha artat sig är naturligtvis svårt att veta men hans fiender utgår från att de tendenserna som syntes e-f-t-e-r valförlusten visade vem han är innerst inne – och drar man ut resonemanget kan det ju sluta i att han kunde tänkas utse något av sina barn till efterträdare…
      Om straff, ja, man får väl i alla fall utgå från att även republikaner skulle svika honom och inte röstat för att fria i en riksrättsrättegång.
      Om tredjepartier (eller fjärde) är det nog ett allmänt vedertaget faktum att det är svårt, för att inte säga omöjligt, för sådana grupperingar att lyckas. Tvåpartisystemet är så ingrott (historiskt, pengarna, delstaterna som enmansvalkretsar) och ett nytt parti gynnar bara motståndarsidan (ta t.ex. Reformpartiet med fler sympatisörer bland konservativa, som kan ha kostat George H.W. Bush valsegern 1992). Men om du tittar på texten under inlägget om nya poddavsnittet finns resonemang om hur stort stöd det finns för partier som motsvarar europeiska partier. Om demokraterna på 1960-talet, vet inte, får kolla.
      Trump, ja, han har ju en förmåga att brännmärka människor och ingen vill väl utsättas för det och så anses hans kärnväljare vara så trogna honom att ingen kandidat vill/vågar gå emot.

      • Bengt+Bergman

        Tack för intressant och bra svar. Vänliga hälsningar, Bengt

        • Karin Henriksson

          Vad bra! Karin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2021 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑