Donald Trumps almanacka är tom, till skillnad från januari fram till valet när han enligt en beräkning syntes framför tv-kamerorna i genomsnitt 48 minuter per dag.

WASHINGTON Statskupp schmatskupp för att tala amerikanska. En statskupp är ett sätt att gripa eller behålla makten med odemokratiska metoder, ofta med militär i paraduniform.

Är det vad vi bevittnar nu, efter valet den 3 november? Nej, det är snarare tre kuppungar: Donald Trump letar efter utvägar för att bestrida valutgången; Donald Trump saboterar den tillträdande administrationen genom hastiga beslut och personaltillsättningar i sista minuten; Donald Trump tänker inte rida in i solnedgången, utan överväger hur han ska hålla sig kvar i politiken och ställa upp i valet 2024.

Eller så är det bara ett sista försök från den självutnämnde hjälten att desperat skapa mer spänning i ännu ett drama han regisserar själv.

BREAKING NEWS… kom från myndigheten GSA på måndagskvällen amerikansk tid om att frigöra resurser så att Joe Biden kan förbereda maktskiftet…

…kort bakgrund: GSA-chefen Emily Murphy meddelade i ett brev att hon kommit fram till – på egen hand, utan påtryckningar – att tidpunkten var inne för att följa lagen om övergång till en ny adminstration. Hon nämnde att hon utsatts för hot och att GSA inte bestämmer v-e-m som ska bli nästa president. I en tweet fick Donald Trump det att låta som om han stod bakom detta drag, något som ifrågasattes starkt, särskilt som uppgifter kom om att stabschefen och jurister i Vita huset sagt till Trump att det var dags att ge upp efter väntade bakslag i nyckelstater som Michigan och Pennsylvania. Enligt New York Times hade Trump fått höra att han inte behövde yttra ordet ”concede”, förlora, erkänna sig besegrad.

Något han heller inte gjorde i en av många tweetar, t.ex. denna:

”What does GSA being allowed to preliminarily work with the Dems have to do with continuing to pursue our various cases on what will go down as the most corrupt election in American political history? We are moving full speed ahead. Will never concede to fake ballots & “Dominion”.”

Trumpkampanjen erbjuder denna tshirt mot donationer på 30 dollar.

Kanske, kanske kan han rädda skinnet en gång till? Han är ju ingen loser, utan har slingrat sig ur konkurser, stämningar, sextrakasserianklagelser, riksrättsförfarandet, så, varför inte en valförlust?

Få förvånas över att Donald Trump är beredd att utan närmare omsorg om demokratin krossa tilltron till valsystemet och att – småaktigt och hämndlystet – sänka Joe Bidens presidentskap innan det ens börjat.

Med sina mycket speciella talanger som tog honom ända till Vita huset kan han ha anat att han skulle förlora, men visste säkert att ”my people” skulle stå honom bi och stötta försöken att överklaga valresultatet.

Vad rör sig inne i Donald Trumps huvud? Ingen vet, utom att där inte fanns tillstymmelse till den disciplin som krävdes för att ge honom en andra period. Om han hade betett sig annorlunda (färre lögner, färre taskiga tweetar, färre påhopp på alla som inte slickar hans ego, mindre skryt, fler framtidsinriktade förslag) kunde han ha lockat tillräckligt med väljare i ett par swingstater till.

Hemligheten bakom Trumps 74 miljoner röster är att det fanns så många grupper som kunde peka på något de gillade i hans politik samtidigt som de stoltserade med att de ogillar hans personlighet. Välbärgade pensionärer var glada över börsrekorden. Små (och stora) företag uppskattade avregleringar. Väckelsekristna fick domare som tycker som de. Exilkubaner gladde sig åt antikommunistisk propaganda. Oljebolag såg ut att få exploatera vildmarksvidderna i Alaska. De vita männen trodde fortfarande på pratet om att jobben skulle komma tillbaka. Och, så var det förstås alla ”dog whistles” om lag och ordning och om goda människor på alla sidor som bekräftade Republikanernas mästerskap på detta försåtliga område. Något som för övrigt bekräftas i de pågående stämningarna som huvudsakligen gäller städer som Detroit, Atlanta och Philadelphia med ett gemensamt drag – stor svart befolkning.

Donald Trump på en av sina golfbanor i helgen som gick.

Möjligen tror Trump att han faktiskt vann, som han påstår, men troligare är att han inte accepterar förlusten och den skam det innebär att vara den förste president på nästan 30 år som inte blir omvald. Det republikanska partiets framtid bryr han sig knappast om och det ser tveksamt ut om han tänker hjälpa till att elda upp stämningarna i Georgia för att säkra GOP:s maktinnehav i senaten. Men GOP-topparna kan vänta skoningslösa granskningar för sin eftergivenhet mot Trump och sitt ogina beteende mot Biden som vann en övertygande seger. Att stämma in i Trumps attacker på demokratins själva grundval och godta avstegen från det traditionella hyllade ”fredliga maktskiftet” lär straffa sig på sikt. Logiken i att välkomna egna segrar men rata motståndarnas i samma val kan sättas på prov redan om två år, i mellanårsvalet 2022.

o

Här en kommentar från Gerald Seib i Wall Street Journal om att Republikanerna faktiskt gjort mycket bra ifrån sig i val de senaste årtiondena och att Trump borde lyfta fram sina bedrifter, inte riskera att bli hågkommen som en dålig förlorare:


”…it is the picture of the party that, top to bottom, has been the more dominant across the country in this era. For Mr. Trump, the costs of fighting on could be more personal. Whatever one thinks of the president personally, he has been a president of consequence. He changed the Republican party in lasting ways in 2016, moving it closer to its new, working-class base and away from its traditional, instinctive free-market trade and economic policies… In two consecutive elections, he activated millions of previously dormant voters.”

En kommentar till, från Amy Walter på Cook Political Report:

”The battle over ’what the pollsters got wrong’ is missing the bigger picture: Trump’s all-base-all-the-time strategy was a failure. The battleground states were close. But, the bottom line was that Trump’s approach turned off more voters than it attracted.”

o

Man kan tycka att några huvuden borde rulla i paraplyorganisationen RNC efter att ha låtit det bisarra juristteamet, med en svettande Rudy Giuliani i spetsen, hålla presskonferens i högkvarteret. En dag kanske tillräckligt många i partiet vaknar till och tar avstånd från den här farsen. Utöver att alla konstateranden om att anklagelserna om valfusk är grundlösa är utomstående experter förvånade över amatörmässigheten hos Trumpteamet, från stavfel och förväxling av Michigan och Minnesota till ren okunskap om turerna i domstolsväsendet.

Men, allt kan hänga på vad Trump gör härnäst. Generösa gratulationer till Biden verkar uteslutet, liksom närvaro på installationen den 20 januari. Kommer han då att sitta i Mar-a-Lago och tweeta oförskämdheter om Bidens tal? Eller har han redan skaffat sig en dygnet-runt-show i tv? Eller… är han insnärjd i skulder och åtal?

Det är möjligen en sak att Trump tror att han vann. Eller bara säger att han tror att han vann, som ett led i det man vet om honom, nämligen att han gärna ställer till kaos. Ett större mysterium är varför fyra av fem republikanska väljare uppger att de är övertygade om att valet var riggat. Det tyder på att Trumps grepp är mycket starkt och omfattar väljare även utanför MAGA-massorna.

Republikanernas de facto partiledare, Kentuckysenatorn Mitch McConnell, håller sin vanliga sammanpressade min i elakt spel. Honom passar det också ganska bra med kaos, åtminstone fram till den 5 januari och de två senatsvalen i Georgia som kommer att avgöra om McConnell får fortsätta att styra den tyngre av de två kamrarna i kongressen. Alla krafter i GOP:s väloljade maktmaskineri (pengar, mörk reklam, förtalskampanjer, nämnda hundvisselpipor) mobiliseras. Prat om gammal vänskap med Joe Biden ska man nog ta med en nypa salt, trots allt har det trumpska presidentskapet varit gynnsamt för McConnell och tecken på kompromissvilja från hans sida är sällsynta.

Farhågorna för våldsamheter tycks hittills inte ha besannats. Det kan förstås ändras om Trump inte ger sig och gör allvar av vädjandena till ”Army for Trump” som han gjorde när kampanjen efterlyste frivilliga valobservatörer. Slitningarna i samhället har inte avtagit i och med det här valet, även om miljoner andats ut efter det de upplevt som en fyraårig mardröm med inkompetens och urholkning av, ja, faktiskt, själva idén som republiken USA vilar på.

Det mesta talar för ”divided government” med en demokrat i Vita huset, en krympt demokratisk majoritet i representanthuset (men med samma disciplinerade ledare, Nancy Pelosi) och mycket knapp republikansk majoritet i senaten. Bäddat för ett annat amerikanskt begrepp, gridlock, som kommer att göra det så gott som omöjligt för Joe Biden att få igenom allt från infrastruktur, klimatåtgärder, utvidgad sjukvård etc.

Slutligen, jag tvivlar på att Trump kommer att kunna behålla tiotals miljoner anhängare utan någon konkret maktposition. Publiken lär så småningom strunta i kallelserna till massmöten (särskilt om biljettköp krävs, som det spekuleras i som en ny inkomstkälla för Trump). Partikamraterna måste gå vidare och klara av sina egna val, fast för all del med inslag i trumpismen som varit vinnande – gränsen, skatter, skepsis mot miljöhotet, råvaruexploatering.

Ett par ord om pandemin – utan tvekan en svart plump för Trump i historieböckerna – som blottlagt en egenskap i det amerikanska samhället. Dåliga nyheter är inget kul. Låt oss istället fokusera på det positiva: VACCIN. Där får vi se om Trumps vanliga trolleritricks kommer att lyckas, med påståendena att bara han, absolut ingen annan president, skulle ha åstadkommit detta så snabbt. Att det inte är sant i ett land där man utvecklade poliovaccinet och skickade människor till månen spelar ingen roll för alla som trodde på hans prat om bästa ekonomin i världshistorien och att planen för en bättre och billigare sjukvård skulle komma om två veckor.

Till sist, för att citera kretsen runt ”the president-elect”, som just nu håller på att sammanställa sitt kabinett:

Joe Biden kommer att sväras in som USA:s 46:e president den 20 januari.

                                        KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost