För en breddad analys av amerikansk politik

Permanenta minoritetsstyret

Manuell räkning av rösterna i Georgia, en av delstaterna där Donald Trump ifrågasätter resultatet.

WASHINGTON Rösträkningen fortsätter. Joe Bidens försprång ökar sakta men säkert. När uppskattningsvis 98 procent av de avlagda rösterna är inne leder han med nästan 6 miljoner eller 51 procent mot 47,2 procent.

Parallellt pågår ett annat kalkylerande som visar att det republikanska partiet, GOP, visserligen förlorat presidentämbetet men kommer att behålla greppet om Högsta domstolen och kanske senaten – trots ett mindre väljarstöd.

Därtill visar beräkningar att de områden som Biden vann svarar för mer än två tredjedelar av USA:s ekonomi.

Donald Trump fortsätter att hävda att han vunnit, något som tycks uppta det mesta av hans tid. Han har inga publika framträdanden och de skrämmande höga smitto- och dödstalen i covid nämner han inte i sitt ymniga tweetflöde.

Om de nuvarande siffrorna står sig blir det en nästan exakt upprepning av valet 2012 när Barack Obama fick 51,1 procent mot Mitt Romneys 47,2 procent. Obamas övertag över John McCain fyra år tidigare, 52,9 mot 45,7 procent, förmodas förbli det största i många val framåt.

Varför det tar så lång tid att räkna? Det gör alltid det, är ett första givet svar. Det andra är att val hanteras på lokal nivå och på en del håll, särskilt på landsbygden, drar det ofta ut i ett par veckor och i år längre p.g.a. av den stora volymen brevröster och coronabortfall bland valfunktionärer. Deadline för att certifiera officiella slutresultatet infaller i år först den 8 december. Förslag från välvilliga utlänningar om att USA borde ha en central valmyndighet lär inte förverkligas.

o

Men, för att nu gå till huvudämnet för detta blogginlägg –minoritetsstyre. Demokrati definieras som en majoritet, om så bara med en rösts övervikt. Men icke i det amerikanska nationsbygget där alla delstater är garanterade två senatorer och minst en ledamot i representanthuset, och samma antal i elektorskollegiet. Under de gångna fyra åren har GOP kontrollerat både Vita huset och senaten som är den tyngre av de två kamrarna i kongressen – och bara dagar före valet kunde Trump med hjälp av senatsmajoriteten tillsätta en tredje HD-domare och därmed befästa en konservativ 6-3-ställning i landets högsta instans.

Drömmen om att permanenta detta minoritetsstyre grusades i och med Joe Bidens seger men återuppväcker frågor både om demokrati och om GOP med den väljarbas partiet har på sikt kan hoppas på lika stor utdelning i kongressen och elektorskollegiet.

Var väger väljarens röst tyngst? I Wyoming eller Florida?

Om GOP:s två kandidater vinner bägge senatsvalen i Georgia den 5 januari, vilket inte är otroligt, kontrollerar partiet senaten trots att de demokratiska senatorerna valts in av 20 miljoner fler väljare. Ezra Klein som i början av året utkom med boken Why We’re Polarized (se mer i min recension i Axess) skriver i denna artikelVox sajt att problemet i USA är att det är för lite demokrati. GOP skulle inte ha nominerat en kandidat som Donald Trump – eller ha drivit på skattesänkningar för de rika och en urholkning av sjukvården – om partiet vore tvunget att locka bredare väljargrupper, menar  Klein som om de olika fästena säger:

”…Democrats dominating cities and Republicans dominating rural areas. That’s given Republicans an electoral advantage, which they’ve in turn used to stack electoral rules in their favor through aggressive gerrymandering, favorable Supreme Court decisions, and more. As a result, Democrats and Republicans are operating in what are, functionally, different electoral systems, with very different incentives. To reliably win the Electoral College, Democrats need to win the popular vote by 3 or 4 percentage points. To reliably win the Senate, they need to run 6 to 7 points ahead of Republicans. To reliably win the House, they need to win the vote by 3 or 4 points. As such, Democrats need to consciously strategize to appeal to voters who do not naturally agree with them. That’s how they ended up with Joe Biden as their nominee. Biden was not the choice of the party’s more ideological base. He was not the choice of those who wanted to see Democrats reflect the young, multiethnic, majority-female voters driving their electoral victories.”

Någon ändring är inte att vänta, tvåpartisystemet är så ingrott och det vore naivt att tro att någon kompromissvilja skulle föreligga här när så mycket makt ligger i potten. Idéer saknas annars inte: en utökning av antalet stolar i representanthuset, system där kandidater från båda partierna finns på samma valsedel, regionala primärval, proportionerlig fördelning av elektorsröster.

Vox finns också en beräkning som visar att ett 50-50-läge i senaten efter Georgia skulle innebära att de demokratiska senatorerna kommer från delstater med 41,5 miljoner fler invånare.

o

Efter valet 2016 konstaterade forskare på tankesmedjan Brookings att nästan två tredjedelar av bnp kunde härledas till 472 counties som Hillary Clinton segrade i. Motsvarande tal för Donald Trump var 36 procent och 2584 counties. I år var klyftan ännu större, heter det i nya upplagan:

”A similar analysis shows these trends continuing, albeit with a different political outcome. This time, Biden’s winning base in 477 counties encompasses fully 70% of America’s economic activity, while Trump’s losing base of 2,497 counties represents just 29% of the economy.”

Valutgången tyder alltså på ett enormt gap mellan stad och landsbygd. Biden tog hem sju av de 100 största counties som Trump vann 2016, däribland Maricopa (Phoenix), Tarrant (Dallas-Fort Worth) och Pinellas (Tampa-St. Petersburg). Invånarna här har högre utbildning, samt mer mångetnisk bakgrund. I de counties som Trump vann är befolkningen vit, har lägre utbildningsnivå och jobbar i mer traditionella näringar, t.ex. jordbruk och livsmedelsindustri. Eller, som Brookingsforskarna skriver, Trumps antielitistiska budskap gick hem bland människor som känner sig alienerade från de dynamiska framtidsekonomierna och så ställs frågan:

”Why does this matter? This economic rift that persists in dividing the nation is a problem because it underscores the near-certainty of both continued clashes between the political parties and continued alienation and misunderstandings.”

Inte svårt att stämma in i den slutsatsen…

o

Det ser ut som om Donald Trump kan ha överträtt en gräns för mycket. Flera republikanska politiker uttalar sig emot det senaste draget att avskeda den tjänsteman, Christopher Krebs, som ansvarade för att valen skulle gå rätt till och till Trumps förtret förkunnade att de gjorde det. Men annars kvarstår mysteriet varför partikamraterna inte avlägsnar sig snabbare från Trump. Troligen skräck för elaka tweetar, Georgiavalet, kanske den egna framtiden i en fast övertygelse om att Trump förblir en politisk kraft att räkna med. Vi får se, som Trump själv brukar säga, när han ska flyga runt i sitt eget plan (och betala för det) till möten för att entusiasmera basen inför en eventuell presidentkandidatur. Om fyra år.

                                                 KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost

11 kommentarer

  1. Lars Lindhe

    Karin,
    Det är något oklart varför just Georgia har ett separat fyllnadsval (är det rätt begrepp?) till senaten, för två ledamöter. Varför skedde inte det valet tillsammans med det stora valet tidigare i månaden?

    • Karin Henriksson

      Hej, ja, vi får gå in på detaljerna senare, men Georgia och Louisiana har krav på att en kandidat måste få en majoritet av rösterna för att vinna, annars hålls en s.k. runoff election (läs mer här, på Ballotpedia, https://ballotpedia.org/Runoff_election, systemet förekommer också i ett större antal delstater under primärval). Ingen av de republikanska kandidaterna, Perdue och Loeffler, nådde alltså 50-procentsgränsen i valet den 3 november och därför måste nya val hållas. Beträffande Loeffler rör det sig om ett fyllnadsval, för att fullgöra en sexårsperiod efter en avgången senator. Det rör sig alltså om två typer av val. Hälsningar, Karin

  2. Tönu

    Karin! Finns det någon diskussion om en genomgripande förändring av valsystemet? T ex att inrätta en federal valmyndighet? Och hemska tanke att minska staternas makt till förmån för en federal, så att den kandidat som vinner folkets majoritet också blir president?

    • Karin Henriksson

      Hej, ja, massor av diskussioner, men någon ändring är knappast att vänta, i synnerhet inte rörande en central myndighet, val är lokala angelägenheter och så vill nog de flesta ha det. Här kan du grotta ner dig i en idé som faktiskt diskuteras på allvar, om hur popular vote skulle få större genomslag: https://en.wikipedia.org/wiki/National_Popular_Vote_Interstate_Compact. Bästa, Karin

  3. Lars Lindhe

    – Vad är det som driver dem..?

    Det är uppenbart att Trump-lägrets möjligheter att påverka valresultatet genom ogrundade, falska och allmänt ej bevisbara påståenden om felaktigheter i valproceduren, håller på att ebba ut. Ungefär som en sakta sinande vårbäck… Man undrar om det är samma vårbäck som Trump refererade till i våras när det gällde corona pandemin.

    Det finns mycket man kan undra över när det gäller den förlorande partens argument. Om vi för ett ögonblick glömmer personen Trump själv, har jag en annan fundering.

    Republikanerna har ju genom flera talesmän bland annat hävdat att utgången av valet skulle bero på en rikstäckande konspiration inom Demokratiska partiet att manipulera bland annat rösträkningsproceduren. Låt oss anta att detta faktiskt skulle vara riktigt.

    Det skulle innebära att även om den här konspirationen bara begränsades till de viktigaste och avgörande swing-staterna, skulle det handla om säkert ett tiotal stater. Och hundratals countys. Och att flera tusen individer på olika nivåer inom själva rösträkningshanteringen skulle vara inblandade och med ett absolut tystands/lojalitets löfte. Och dessutom att ett antal domare inom de aktuella staterna skulle vara partiska för demokraterna – även om de officiellt är republikaner.

    Att inte en enda person inom denna tänkta konspiration inte skulle agera ”Whistle Blower”, dvs. läcka till media, är tämligen osannolikt – speciellt i detta land, där alla i varje fall vill ha sina ”15 minutes of fame”, under sin livstid. Men det har inte hänt. Ännu. Så någon organiserad komplott mot Republikanerna på det sättet är föga trolig.

    Sant är dock att Trump själv och hans närmaste krets i flera månader hävdat den uppenbara risken för fusk och oegentligheter med poströstning. Nu hävdar man – utan några som helst bevis – att just detta har hänt. Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för se sambandet i detta – kanske en variant av ”guilt by association”… Eller den juridiskt föga hållbara beviskedjan ”vad var det vi sa”-doktrinen.

    Av de cirka 70 miljoner som röstade på The GOP, tror fortfarande cirka hälften att Trump blivit ”bestulen” på vinsten. Hur är detta möjligt? Jag tror verkligen inte att vi talar om 35 miljoner mer eller mindre inskränkta amerikanska medborgare, det måste finnas ett annat skäl? Eller är det bara ren eskapism?

    Skall man överföra resonemanget till idrottens värld får man nog sänka sig många nivåer under elitserierna.

    ” I fobollsmatchen mellan A-stad och B-stad dömdes A-stad som segrare. Men B-stad accepterade inte domslutet – de ansåg att domaren hade fel och betraktade sig själva som vinnare.”

    – Handlar det bara om något så enkelt som ”Sour loosers..?

    – Någon som har några bättre förslag?

    • Karin Henriksson

      Tack för dina kommentarer, mycket man kan säga och vi får se var alltsammans hamnar… Karin

  4. kerstin hallert

    Just nu ställer Obama upp för tv i hela världen dock inget motsvarande i svensk tv. Ingenstans i de intervjuer jag sett berörs den för amerikansk demokrati så viktiga fråga som du uppmärksammar. Jag har inte läst Obamas bok så vet inte om han rör vid det märkliga förfarandet men han måste ju ha funderingar. Att du skulle intervjua Obama är något att drömma om. Anser your Paris fan club

    • Karin Henriksson

      Kerstin, tack, ack ja, intervju med Obama… gissar att de är ransonerade, trots allt. Har just köpt boken, läst sådär 35 sidor, välskriven förstås, men kunde nog ha strukits en aning… säkert medveten om detta demokratiunderskott (finns fler), får kolla, men han kanske stöttar hela idén bakom med garanterat inflytande från landsbygden… Karin

  5. Bengt Bergman

    Hej,
    Vad blir kvar av Republikanska partiet efter Trump ?
    Kan han ev starta ett eget parti ?
    Kan Mitt Romney räknas som en framtida partiledare ?
    Hade polariseringen troligtvis varit mindre om det fanns tre partier ?
    Varför nämns så sällan att han faktiskt varit Demokrat ?

    Tack & Vänlig hälsning,
    Bengt Bergman

    • Karin Henriksson

      Tack för hälsningar, många frågor, här korta svar: 1) det får vi se, om trumpismen består eller något slags mer traditionella republikaner tar över, vilket inte är säkert att de lyckas med, 2) jadå, men tredjepartier lyckas sällan vinna, 3) mja, han har ju förlorat en gång och tillhör också 70plussarna redan, 4) kanske, just nu är det svårt för väljarna att känna sig hemma i något av partierna, därför kanske de väljer att rösta pga endast en fråga som de känner särskilt för, 5) det kan man förstås undra, men dels var han inte särskilt aktiv politiskt, dels nämns det i alla biografier (t.ex. min), bästa hälsningar, Karin

  6. Lars Lindhe

    Kommentar till Bengt Bergman.
    Trump är inte (har heller aldrig varit) varken Demokrat eller Republikan. Och att starta ett eget, tredje parti skulle vara ett strategiskt självmord för honom personligen. Men han måste ha en politisk plattform för sina dogmatiska ideer. Och då valde han GOP, eftersom Demokraterna var upptagna med andra pretendenter. Problemet är att Republikanerna lät sig kidnappas av honom. Det har sagts tusen gånger vid det här laget: han är inte intresserad av att ”make America great again”, det är bara hans eget omätliga maktbehov, hans minst lika omätliga behov av att berika sig själv och hans obefintliga självinsikt som styr honom. Och ovanpå detta: han kan inte ha fel eller misslyckas.

    Om han hade startat ett eget parti hade detta inte kunnat slå ut något av de två andra, men han hade förmodligen kunnat bli en vågmästare. Ungefär på samma sätt som Liberalerna i Sverige skulle kunna avgöra majoriteten i vår regeringssituation -beroende på om de skulle stödja vårt vänsterblock eller vårt högerblock. Förutsatt att de lyckas kravla sig över 4% spärren dock…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑