För en breddad analys av amerikansk politik
Hillary Rodham Clinton fortsätter sin bokturné landet runt, för utsålda hus och med ett oräkneligt antal selfies. Bloggens Karin Henriksson (KH) och Erik Åsard (EÅ) har båda följt Hillarys upp- och nedgångar under lång tid, senast under förra årets presidentval. De samtalar här om sina intryck av Clintons nyutkomna bok What Happened.
I förra veckans tal till FN hörde vi inte bara USA:s president hylla nationalism och alla länders rätt att värna sina egna intressen i första hand och därmed förändra den internationella spelplanen till en form av ”post-American-world-order”. En värld där vi riskerar en ny upprustning eftersom alla länder måste förhålla sig till USA:s nya hållning (läs Fareed Zakarias sammanfattning här). Vi hörde också upptakten till vad som kan komma att bli en allvarlig konfliktutveckling gentemot Iran. De underliggande hoten i talet, i kombination med att flera personer runt Trump alltid har uppfattat att Iran-avtalet var en ”bad deal” gör situationen skör och riskfylld. En rad personer med inflytande över Trump har nämligen ända sedan Bush utpekade Iran som en av ondskans axelmakter, ansett att det är nödvändigt att pressa Iran och har lämnat öppet för att attackera Iran och framtvinga en regimförändring. Det oroar många säkerhetsexperter i Washington liksom ledamöter i den amerikanska kongressen.
Efter tisdagens tal inför FN:s Generalförsamling fortsätter Donald Trump med bilaterala möten.
WASHINGTON I stora delar av omvärlden – som Sverige – fördömdes president Donald Trumps jungfrutal i FN. Det var hotfullt, det var ett avsteg från traditionellt amerikanskt ledarskap, det stred mot FN-andan.
Men i USA fanns det röster som pekade på att han faktiskt talat om fred och enighet – och som helhjärtat välkomnade det raka nationalistiska budskapet och klarspråk mot gamla fiender.
Utskrift av hela talet sist i inlägget.
58000 amerikaner stupade i Vietnamkriget. På andra sidan är siffrorna osäkra, men upp till tre miljoner vietnameser kan ha avlidit.
WASHINGTON Dags för en tredje vända återblickar på 1900-talets krig. Först kom 70-årsminnena av D-dagen och freden i andra världskriget, sedan uppmärksamheten kring att det gått 100 år sedan USA gick in i första världskriget 1917 – och snart är det ett halvsekel sedan Tetoffensiven 1968 som blev en vändpunkt i Vietnamkriget.
– På många sätt är Vietnamkriget ett andra inbördeskrig, som slet nationen mitt itu, säger Ken Burns, som tillsammans med Lynn Novick arbetat i tio år med en 18 timmar lång dokumentär som sänds under tio kvällar i PBS-kanaler över hela landet.
Konservativa sajten Drudge Report toppade med en skräckis av nya radarparet Nancy Pelosi och Donald Trump.
WASHINGTON Nu har talesättet ”he said, she said” fått ännu en knorr – ”they said, he said”. Det hela kompliceras av att ”he”, president Donald Trump, sagt motsägelsefulla saker.
Dramat som inleddes över en middag i Vita huset kan ge svar på om Trumps flirt med demokraterna Chuck Schumer och Nancy Pelosi fortsätter. De hävdade att han gått med på att 800000 unga människor som kallas ”dreamers” ska få stanna i USA. Det skulle i så fall visa att Trump bestämt sig för att 90 procent väger tyngre än dryga 10 procent i hans kärnväljarbas. Men en annan ”he”, den republikanske talmannen Paul Ryan, vill också ha ett ord med i laget.
President Trump håller presskonferens i Trump Tower efter det dödliga nazivåldet i Charlottesville. Finansminster Steve Mnuchin (t v) och arbetsmarknadsminister Elaine Chao håller god min.
Få politiker är så lätta att avläsa som Donald Trump. ”What you see is what you get”, lyder ett välkänt engelskt uttryck som passar perfekt in på Trump. Det han säger och twittrar menar han, det finns inga dolda meningar eller djupsinniga reflektioner bakom de simpla uttalandena. Det brukar märkas när han i intervjuer ombeds att utveckla och motivera något enkelt påstående. Då upprepar han samma fras både en och två gånger, gärna med emfas för att ge intryck av beslutsamhet, och smyckar det hela med osammanhängande ordkaskader.
Den uppmärksamme lyssnaren hör hur det skramlar i de tomma tunnorna och kommer osökt att tänka på ett annat engelskt uttryck: ”There’s no there there”, som enligt ordboken härstammar från författaren Gertrude Stein och syftar på ett ting eller en person som ”has no distinctive identity, or no significant characteristics, or no functional center point”. Föga kunde väl Stein ana att hon myntade en sats som perfekt skulle matcha psyket hos USA:s 45:e president.
Det sägs att Chuck Schumer, t.v., och Donald Trump talar samma ”New York-språk”.Foto: ALEX WONG/Getty Images
WASHINGTON Plötsligt finns det ett nytt politiskt maktcentrum i stan – Donald, Chuck och Nancy.
Enkelt uttryckt tyder en uppgörelse mellan Donald Trump och de demokratiska kongressledarna på att presidenten har tröttnat på sitt eget partiblock. Den positiva medieresponsen efter en ”deal” med demokraterna kan ge honom blodad tand inför ödesfrågorna i höst.
Men oberäkneligheten är ju Trumps signum och de flesta bedömare vill avvakta med definitiva kommentarer. Han kan ju ändra sig vilken minut som helst.
Här skakar Donald Trump och Barack Obama hand efter ett långt samtal i Ovala rummet.
WASHINGTON I den exklusiva klubb som de amerikanska presidenterna tillhör finns en tradition – den avgående presidenten lämnar ett brev till efterträdaren i en låda i skrivbordet som kallas Resolute.
Nu har innehållet i det senaste, i januari i år, blivit känt och alla kan fundera över om Donald Trump tagit till sig av det som Barack Obama förmedlade efter sina åtta år i Ovala rummet.
© 2020 Amerikaanalys.se
Tema av Anders Noren — Upp ↑