Dåvarande HD-ordföranden William Rehnquist inleder riksrättsprocessen mot Bill Clinton. Ett gastkramande drama som direktsändes i kanalen C-Span.

WASHINGTON Ursäkta den klyschiga rubriken, svårt att låta bli att ta till det gamla greppet…

Ordet riksrätt dök upp i flödet om president Donald Trump efter måndagens förhör med FBI-chefen James Comey. Han bekräftade att byrån utreder eventuella kontakter mellan Trumpkampanjen och Ryssland under valrörelsen – och framhöll att inget tyder på att Barack Obama beordrade avlyssning av Trump Tower.

En talesperson för sajten Ladbroke uppger att mer och mer pengar rullar in från människor som vill slå vad om att Trump inte kommer att fullgöra presidentperioden.

Presidenten står ovan lagen på många sätt – men i författningen finns två möjligheter att avsätta honom. Antingen efter riksrätt, ”impeachment”, för landsförräderi, bestickning eller andra allvarliga brott och förseelser; eller ifall höga tjänstemän fastslår att han inte längre kan sköta ämbetet.

Ett av alla Donald Trump självförvållade problem antar allt större proportioner, nämligen avlyssningen. Tweetarna om ”wire tapping” för över två veckor sedan innebar i praktiken att han anklagade Obama för att ha begått ett brott. Hittills säger alla som har till jobb att veta sådant, att det inte finns något som styrker att Obama skulle kringgått de mycket precisa rutinerna med domstolsgodkännandena som krävs vid avlyssning.

Det minsta Trump måste göra är att be Obama om ursäkt, tycker alltfler.

Men Trump skickade ut nya tweetar om att påståendena om samröre med Ryssland är ”FAKE NEWS” och att demokraterna hittat på alltihop som svepskäl för att slippa diskussion om ”sin usla kampanj”. Parallellt med kongressförhören av Comey och NSA-chefen Mike Rogers (omfattande genomgång här, i WSJ)  trädde Vita huset-talesmannen Sean Spicer ut på nytt för att slå tillbaka med att andra typer av övervakning minsann finns och att läckorna inom underrättelsetjänsterna måste täppas till:
”I think that we are still at the beginning phase of a look as to what kind of surveillance occurred and why, and that there’s a question about what leaks occurred, why they’re happening.”

Ansvariga bakom detta upprop säger sig ha nästan 1 miljon underskrifter.

Politiker, jurister och journalister är fullt sysselsatta med att spekulera kring vad som händer om Trump gjort sig skyldig till något som skulle motivera riksrätt. Trådarna till Ryssland är farliga, om det kan påvisas att Trump personligen var inblandad i kontakterna som den sparkade säkerhetsrådgivaren Michael Flynn hade i Moskva eller i det ryska hackandet av den demokratiska partiledningens epost. Ytterst kan det komma att handla om legitimiteten av valresultatet.
Till saken hör att republikanerna har majoritet i kongressens bägge kamrar och skulle dra sig för detta drastiska steg. Men det framgår ju också att Donald Trump förblir inbegripen i en strid med polis- och underrättelsetjänster – som han är chef över och beroende av.

o

Vi befinner oss, som bekant i The Swamp, och här är det alltid farligt om utredningar börjar, en tjänsteman i Obamaadminstrationen sammanfattar det så här i samtal med Mike Allen:

”The underlying thing is huge (potentially) … Even if the underlying thing ends up not being real, investigations can still produce leaks and charges over cover-up (lying to investigators, obstruction of justice, etc.).”

Och, minnesgoda i träsket kan ju peka på den s.k. Whitewaterutredningen om makarna Clintons markaffärer i Arkansas som ledde till Monica Lewinsky.
o
Två presidenter har ställts inför riksrätt, Andrew Johnson 1868 och Bill Clinton 1998, efter åtal i representanthuset. Båda friades i senaten.
I författningen finns det två avsnitt om avlägsnande av en sittande president (här ur min översättning, Vi, folket…):
Först i Kapitel II om presidentmakten:
Paragraf 4. Presidenten, Vicepresidenten och alla civila tjänstemän i Förenta Staterna, skall avlägsnas från tjänsten vid riksrätt för, och fällande för landsförräderi, bestickning eller andra allvarliga brott och förseelser.
Sedan det 25:e tillägget, om successionsordningen:
Paragraf 4. Närhelst Vicepresidenten och en majoritet av antingen de högsta tjänstemännen i departementet eller i annan inrättning som Kongressen kan föreskriva i lag, i en skriftlig deklaration till Senatens ordförande pro tempore och Talmannen i Representanthuset meddelar att Presidenten är oförmögen att fullgöra befogenheterna och plikterna i sitt ämbete, skall Vicepresidenten omedelbart ta på sig befogenheterna och plikterna i ämbetet som tillförordnad President.

Det 25:e författningstilläggets Paragraf 2 tillämpades när vicepresident Spiro Agnew avgick och president Richard Nixon utnämnde Gerald Ford till efterträdare, bakgrund från Gerald Ford-biblioteket här. Det finns också uppgifter om att stabschefen och flera andra i kretsen kring Ronald Reagan studerade honom extra noggrant vid ett regeringssammanträde för att kontrollera om den 76-årige presidenten var vid sina sinnens fulla bruk. Men då klev han in i rummet och var särdeles pigg, enligt biografiförfattaren Edmund Morris som många år senare skrev: ”Even before they sit down they realize ‘the Gipper is back’ …The Twenty-Fifth Amendment is shelved.”
o
Satiriker firar ju triumfer just nu. Det gäller inte minst Andy Borowitz i The New Yorker som för några veckor sedan spann på temat att Trump var arg på grundlagsfäderna för att de ”behandlat honom illa”.
Ett par citat här:
”America is a great country, but we have maybe the worst constitution writers in the world.”
“Russia has much better constitution writers than we do. I talked to Putin, and he said their constitution never gives him problems.”
“The situation is very unfair!”
KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost