En typisk manlig Trumpsupporter möter en Trumpkritiker.

En typisk Trumpsupporter i ordväxling med en Trumpkritiker.

”Donald Trumps starka stöd hos missgynnade grupper har långa historiska rötter”, heter det i ingressen till Hynek Pallas recension på DN kultur av Nancy Isenbergs bok om USA:s vita underklass, White Trash: The 400-Year Untold History of Class in America (2/11). ”Därför flyr de fattiga vita väljarna till Trump”, sägs det på annat ställe i presentationen av boken. Pallas talar om ”den grupp som nu har fått strålkastaren på sig i det amerikanska valet”.

Men att Trump skulle ha sitt starkaste stöd bland fattiga vita är en av de vanligaste missuppfattningarna om honom.

Jonathan Rothwell, forskare vid Gallup, har analyserat 87 000 väljarintervjuer och väntade sig finna att Trump främst skulle stödjas av människor i områden som drabbats av industrinedläggelser och effekterna av en illa fungerande immigrationspolitik. Men han upptäckte något annat. Trumpväljarna är visserligen ofta lågutbildade och verksamma i arbetarklassyrken, men Rothwell fann inget tydligt samband mellan ekonomiska och sociala svårigheter och stödet för Trump. Dennes väljare lever tvärtom i hushåll med relativt höga inkomster och i områden med få invandrare. I övervägande grad är det alltså vanliga medelklassamerikaner, i synnerhet vita män, som lockas av Trumps protektionism och föga dolda rasism.

Två viktiga faktorer

Vad är det då som driver dagens Trumpväljare? Framför allt två faktorer, enligt Rothwell: bristande framtidstro och fördomar mot minoriteter. Väljare som dras till Trump lever jämförelsevis korta och stressiga liv och fruktar att deras barn ska få det sämre än deras egen generation. Mot den bakgrunden är det inte så märkligt att många av dem tilltalas av lockropet ”Make America Great Again”.

Men ras och etnicitet spelar också roll. Rothwells mest intressanta resultat är att Trumps sympatisörer företrädesvis bor i segregerade vita miljöer med ringa interaktion med minoriteter. Att leva i sådana enklaver ökar risken för att utveckla fördomar och rasistiska stereotyper, menar han. Som Ryan Lizza skriver i tidskriften New Yorker visar resultaten att Trumpväljarna utgörs av vita som befarar att deras privilegierade plats i det amerikanska samhället hotas av krafter de inte begriper sig på. I bakgrunden spökar den demografiska revolutionen i USA som Dag Blanck skrivit om här på bloggen, en omvälvning som innebär att de vita om några decennier kommer att utgöra färre än 50 procent av befolkningen.

Statsvetaren Theda Skocpol fann ett likartat mönster när hon studerade Tea Party-rörelsen. Även den bars upp av den oroliga vita medelklassen, där många reagerade starkt på recessionen och Barack Obamas valseger 2008.

Att Trumps framgångar främst skulle bero på stödet från vita analfabeter, ”hillbillies” och ”okies” är en passande tolkningsram som väl överensstämmer med ofta förekommande klichéer. Men verkligheten är här, som så ofta, mer komplicerad.

Erik Åsard

Artikeln publicerades i något annorlunda form i Dagens Nyheter (4/11).

Dela denna bloggpost