USA:s Högsta domstol ligger ett stenkast från kongressen.

USA:s Högsta domstol.

ORLANDO Experter på författningsrätt har bråda dagar.

Efter att ha funderat på om senaten kan vänta hur länge som helst på att ta ställning till den person presidenten nominerat till HD står de inför nya överväganden. Tunga republikaner säger nämligen att de inte ser någon anledning att agera när en eventuell president Clinton tillträder – och att inget dikterar att domstolen bör ha just nio ledamöter.

Domstolens framtid står i högsta grad på spel i valet på tisdag. 45 års konservativ dominans kan antingen brytas eller förlängas på obestämd tid.

När jag skriver dessa rader befinner jag mig i Florida där USA:s Högsta domstol alltid kommer på tal i när det drar ihop sig till val. Hela november månad och en bit in i december år 2000 rasade en uppslitande strid om valutgången mellan den sittande demokratiske vicepresidenten Al Gore och den republikanske guvernören i Texas George W. Bush.

Det var fjärilsformade valsedlar, stansspill som fastnat och frågetecken kring postsäckar från militärer utomlands. På valkvällen skilde det 1 800 röster och regler om automatisk omräkning slog till. Efteråt krympte Bushs övertag till 327 av nästan 6 miljoner avlagda röster och Gore utnyttjade rätten att begära en manuell räkning i valkretsar med rapporter om oegentligheter. Till sist gick ärendet ända till HD i Washington som den 12 december, mer än en månad efter valet, fällde avgörandet med 5-4. George W. Bush hade segrat. Läs mer om bakgrund och lagrum här.

För många var detta ett oerhört ingrepp i demokratin (ett omval i hela Florida borde ha hållits), för andra ett rimligt sätt att lösa tvisten.

o

Denna gång inleddes dramat i februari när domaren Antonin Scalia oväntat avled under en jaktweekend i Texas. Han skulle snart ha fyllt 80 år men dödsbudet sände chockvågor genom hela det politiska systemet. Scalia var ankaret i det konservativa blocket och förespråkare för en strikt tolkning av författningen.

HD-domaren Antonin Scalia.

HD-domaren Antonin Scalia.

Majoritetsledaren i senaten, republikanen Mitch McConnell, gick omedelbart ut med beskedet att Barack Obama inte kunde få tillsätta vakansen. Ett så viktigt ärende måste vänta till efter presidentvalet så att folket får säga sitt, menade han. Författningsexperter och andra kom med invändningar om att det vore fel att ha en obesatt stol i mer än ett år.

Men McConnell gav sig inte.

Obamas kandidat, den mycket välmeriterade och okontroversielle Merrick Garland, väntar fortfarande på att kallas till förhör i justitieutskottet.

Protesterna avtog så småningom, även om Obama tar upp det då och då som ett exempel på republikanernas ovilja att samarbeta. Häromdagen trappade McConnell upp. Han sa att han inte tänker godkänna någon kandidat från Hillary Clinton heller. Och senatskollegan Ted Cruz hävdade för sin del att det inte finns någon anledning att ha just nio ledamöter i domstolen.

Nu är det ju inte säkert att Hillary Clinton vinner eller att republikanerna får behålla majoriteten i senaten. Men ett uppehåll på fyra år till skulle strida mot alla traditioner och innebära att McConnell trots allt inte är beredd att acceptera folkviljan. Så här konstaterades det i en nyhetsartikel i Washington Post nyligen:

”Back in the 1800s, there were a smattering of Supreme Court vacancies that lasted 500 days or more. But since the turn of the 20th century, such gaps have become unheard of. Since 1900, the longest vacancy lasted 391 days until Henry Blackmun was finally sworn in to replace Abe Fortas in 1970. During that time President Richard Nixon nominated two other candidates to fill the seat, but both were ultimately rejected by the Senate. The 262-day vacancy for Scalia’s seat is now the second-longest Supreme Court vacancy in more than 100 years. But it differs from the Fortas vacancy in one key respect: When Fortas’ seat became empty, the Senate held hearings and votes to consider Nixon’s choices of successor. Today’s Senate has given no such consideration to Merrick Garland.”

imrs

Vad säger grundlagen egentligen om Högsta domstolen? Inte så mycket. Saxar detta ur min översättning av författningen, Vi, folket…:

Kapitel III

Paragraf 1. Den dömande makten i Förenta Staterna skall vila hos en suverän domstol, och hos sådana lägre domstolar som Kongressen från tid till annan kan föreskriva och etablera. Domarna, både i högsta och i de lägre domstolarna, skall inneha sina ämbeten så länge som deras uppträdande är gott, och skall, vid fastställda tidpunkter, erhålla kompensation som inte skall krympas under tjänstgöringstiden.

o

HD-ordföranden John Roberts tycks bida tiden. Antalet mål som ska behandlas under det innevarande arbetsåret är mycket litet och utan några riktigt brännande frågor. Bedömningen av jämviktsdomstolen hittills slutade i att ”vänstern” gynnades i ett par fall i och med att beslut i lägre instans gäller.

o

Donald Trump har presenterat en lista på domarkandidater som skulle döma i Scalias anda. Hillary Clinton har inte kommenterat närmare men kan förmodas utnämna jurister som liknar Barack Obamas två domare (Sonia Sotomayor och Elena Kagan) och vara lyhörd för etniska minoriteters och kvinnors rättvisekrav.

HD har dominerats av konservativa pro business-, pro äganderätt-domare sedan början av 1970-talet och Hillary Clinton skulle i så fall kunna ändra på det.

Ett annat alternativ finns också – att republikanerna i senaten skyndar sig att godkänna Garland under ”lame duck”-sessionen mellan valet och en ”President Elect” Clintons tillträde. Både Obama och Clinton hamnar i så fall i en knipa. Clinton vill troligen utnämna en egen kandidat men med tanke på motståndet i senaten vore det enklast att godta en sådan procedur.

Och, sedan är det förstås möjligt att en president Trump måste tampas med en demokratisk majoritet i senaten. Då kommer det att visa sig ifall de är medgörligare än de sittande republikanerna…

Inget av detta är nyttigt för den amerikanska demokratin eller samhället. Domstolens politisering är beklaglig och ett evigt jämviktsläge låter som svenska lotteririksdagen. Inte hållbart i längden.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost