För en breddad analys av amerikansk politik

Presidentval att minnas (3) – 1860

Kampanjaffisch för Lincoln,1860

Kampanjaffisch för Lincoln, 1860.

Årets presidentval sägs ofta vara unikt. Det politiska tonläget är mycket högt, ett parti verkar stå inför kollaps och valets själva legitimitet diskuteras. En blick bakåt i historien visar dock att det har funnits tillfällen då situationen varit minst lika spänd som idag, då USA:s framtid verkligen stod på spel. När väljarna gick till valurnorna den 6 november 1860 fanns fyra huvudkandidater. Valets utgång blev mycket dramatisk och bidrog till att USA splittrades. Även om årets val har varit ovanligt och tumultartat är det högst sannolikt att den amerikanska unionen kommer att bestå, oavsett valutgången.

Valet 1860 utgjorde slutpunkten på flera årtionden av stigande spänningar i det amerikanska samhället. De regionala skillnaderna mellan norr och söder blev allt tydligare med avseende på de ekonomiska, sociala och kulturella mönstren. Sydstaterna dominerades av en arbetsintensiv jordbruksekonomi, alltmer baserad på bomull, och med slavar som en avgörande del av arbetskraften. Nordstaterna saknade slaveri och hade en mycket mer varierad ekonomi, med bl. a. familjejordbruk och begynnande industrier. Synen på den federala (centrala) regeringens roll varierade också. I sydstaterna förespråkade man att så mycket makt som möjligt skulle ligga på delstatsnivå, medan nordstaterna mera betonade den nationella regeringens betydelse.

Slaveriet var centralt. En växande och alltmer ljudlig (nordstats)opinion ville förbjuda institutionen i hela landet, istället för att lämna beslutet till de enskilda delstaterna. Då USA expanderade västerut under första halvan av 1800-talet och nya delstater upptogs i unionen ställdes frågan på sin spets. Skulle dessa nya stater bli fria eller acceptera slaveriet? Och hur långt bortom de traditionella slavområdena i södern kunde institutionen spridas? Motsättningarna var mycket starka, speciellt i Kansas, där ett lågskaligt inbördeskrig (Bleeding Kansas) pågick på 1850-talet.

Fyra kandidater

Två av de fyra kandidaterna hade sina rötter i det demokratiska partiet, som hade formerats inför valet 1832 av Andrew Jackson. Då partiet samlades till sitt konvent i Charleston, South Carolina i april 1860 kunde man inte ena sig bakom en gemensam kandidat. Den ledande demokraten var Stephen Douglas, senator från Illinois. (Douglas hade besegrat Abraham Lincoln i senatsvalet 1858, då bl.a. de så berömde sju debatterna mellan de bägge kandidaterna hölls.) Han hade sedan 1854 förespråkat ”popular sovereignty” vad gällde slaveriet—dvs. att de olika delstaternas befolkningar skulle få ta ställning till frågan—istället för att den federala konstitutionen skulle reglera den. Detta kunde betyda att slaveriet antingen kunde tillåtas eller förbjudas i en ny delstat beroende på folkviljan. Just den senare möjligheten, att slaveriet kunde förbjudas. var oacceptabelt för många sydstatsdemokater.

Senator Stephen A. Douglas från Illinois--också kallad "the little giant"

Senator Stephen A. Douglas från Illinois, också kallad ”the little giant”.

Efter 57 omröstningar hade Douglas inte fått någon majoritet på grund av motstånd från många sydstater och konventet ajournerades. När det återupptogs i juni i Baltimore, lämnade 110 sydstatsdelegater mötet i protest över just frågan om slaveriets expansion. Efter ytterligare två omröstningar, nu utan sydstatsdemokraterna, valdes Stephen Douglas slutligen till demokraternas kandidat. De sydstatsdemokrater som hade lämnat konventet sammanträdde separat, antog ett slaverivänligt partiprogram och nominerade den sittande vice-presidenten John Breckenridge till sin kandidat.

Republikaner och Constitutional Union

Republikanerna samlades till sitt konvent i Chicago i mitten av maj. Partiet var ungt. Det hade bildats 1854 och deltagit i sitt första val 1856, bara fyra år tidigare. Den slogan som antogs, ”Free labor, free land, free men”, visade på partiets motstånd mot slaveriets expansion västerut, men också hur man värnade om de enskilda jordbrukarna, ofta invandrare, istället för de stora plantageägarna.

Det fanns flera starka kandidater, men man enades kring Abraham Lincoln från Illinois, bl.a. på grund av dennes förankring bland de snabbt växande jordbruksområdena i de nya staterna i väster. Efter sin valseger gjorde Lincoln flera av sina rivaler till ministrar. William Seward, senator från New York, blev t.ex. utrikesminister, en modell som den store Lincoln-beundraren president Obama använde då Hillary Clinton fick samma post efter valet 2008.

Den fjärde kandidaten, John Bell, representerade ett nytt parti, Constitutional Union Party. Det hade sina rötter i det gamla Whig-partiet, som hade försvunnit under 1850-talets turbulens, men även i det främlings- och invandringsfientliga s.k. Know-Nothing-partiet som under  några år på 1850-talet hade betydande framgångar. Partiets främsta mål var att bevara unionen i en tid då allt fler förespådde dess undergång.

En splittrad nation

Lincolns installation som president, mars 1861

Lincolns installation som president, mars 1861.

När rösterna hade räknats stod Lincoln som segrare. Han fick närmare 40% av rösterna och 180 av de 303 elektorsrösterna. På andra plats kom Douglas med knappt 30% av rösterna, men med bara 12 elektorsröster (nio från Missouri och tre av New Jerseys  elektorer). Tredjeplatsen med drygt 14 % av rösterna och 72 elektorsröster gick till John Breckinridge från sydstatsdemokraterna och på fjärde plats kom John Bell, Constitutional Union-partiet med drygt 12% och 39 elektorsröster.

Valutgången förklaras nästan helt av den geografiska splittringen i USA. Lincoln vann 18 delstater, alla nordstater eller längs västkusten (Kalifornien och Oregon). Han vann inte i någon enda slavstat. Sydstatsdemokraten Breckinridge vann enbart stater i södern, och 11 av 15 slavstater. På samma sätt vann John Bell tre delstater i södern. Den ende kandidaten som fick röster över hela landet var Stephen Douglas. Men han missgynnades av att komma tvåa i många stater,  och fick därför mycket färre elektorer än sin andel av väljarna.

Valresultatet bekräftade och ökade spänningarna inom landet. För många sydstatsbor var det otänkbart att ha en motståndare till slaveriet som president. I det mycket  uppskruvade tonläget anklagade demokraterna republikanerna för att inte bara förespråka slaveriets avskaffande, men också för att vara anhängare till full social jämlikhet mellan svarta och vita. Många såg slaveriet som något moraliskt förkastligt, men att därifrån se de svarta som jämlikar var steget mycket långt.

Vägen mot inbördeskrig

Bombardemanget av Fort Sumter som inledde inbördeskriget

Bombardemanget av Fort Sumter som inledde inbördeskriget.

Den 20 december 1860 sammankallades ett konvent i South Carolina där man officiellt bröt banden med USA, och under våren följde ytterligare stater efter. När Lincoln installerades som president den 4 mars 1861 befann sig nationen i sönderfall.  Sju delstater hade redan  lämnat unionen och bildat en ny stat, the Confederate States of America. När inbördeskrig bröt ut den 12 april 1861, då Fort Sumter i Charlestons hamn bombarderades, lämnade ytterligare fyra delstater unionen och blev medlemmar av konfederationen.

Valet 1860 kan sägas vara det viktigaste hittills i amerikansk historia. Det markerar en punkt då polariseringen och motsättningarna inom den amerikanska unionen blev så stora att den sprack. Men efterspelet till kriget visar också på unionens hållbarhet. En del historiker talar om effekterna av valet 1860 och inbördeskriget som en ”andra amerikansk revolution”, då frågan om slaveriet slutligen löstes och USA inledde sin utveckling mot en industriell stormakt, med en klar maktförskjutning från söder till norr. På så sätt lever vi fortfarande i dess skugga.

Dag Blanck

Dela denna bloggpost

3 kommentarer

  1. Roland

    Mycket intressant om Amerikas historia!

    • Dag Blanck

      Roligt att du uppskattar inlägget. Vi återkommer om ett annat viktigt val.
      Dag Blanck

      • Roland

        Jag är pensionerad sjöingenjör och har seglat i 7 år på USA östkust.
        Varit i många hamnar och sett/upplevt atmosfärer. Har även
        varit med båt i Duluth, Minnesota svensbyggden och Gulf of Mexico
        och i många hamnar där på 60/70 talen. Har alltid varit intresserad av
        USA historia och läst på.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑