Rueben sandwich--lunchmat på City Limits

Rueben sandwich – lunchmat på City Limits.

Rock Island, Illinois.  Det var lunchdags på City Limits, en populär restaurang i det  amerikanska hjärtlandet i Rock Island, Illinois – en industristad vid Mississippi-flodens strand på gränsen mellan Illinois och Iowa. Illinois är en s k blå delstat där med mycket stor sannolikhet Hillary Clinton kommer att vinna (99% chans, enligt oraklet Nate Silvers senaste prognos). Men några kilometer västerut ligger Iowa, där utgången är oviss och dit kandidaterna och deras stödtrupper kommer i en strid ström. Bara under den gångna veckan var både vicepresidentkandidaten Mike Pence och förre presidenten Bill Clinton på besök i Davenport och Bettendorf, tvärsöver floden. Den politiska temperaturen stiger alltså, inte minst med tanke på den oerhörda turbulensen under de senaste två veckorna.

Runt lunchbordet fanns två Trump-supportar, en mycket tydlig Clinton-anhängare, och en som fortfarande verkade osäker. Över Rueben sandwiches, kycklingsallad och iste blev diskussionen snabbt mycket intensiv. Bloggens utsände var mest intresserad av att höra från Trump-anhängarna och hur de resonerade.

Det mest artikulerade stödet för Trump kom från Tom, en vit man, pensionerad sedan några år. Han hade bl a arbetat som idrottslärare och med att rekrytera elever till en  lokal high school. Han beskrev sig  själv som ”mycket konservativ” och sa att han skulle rösta på Trump. Hans skäl var de klassiskt konservativa: under en president Hillary Clinton skulle utvecklingen mot mindre individuell frihet fortsätta. USA var för närvarande på väg i en socialistisk riktning, där den federala statsmakten tillskansade sig allt mer makt, både på individernas och delstaternas bekostnad. ”Vi betalar nästan hälften av våra inkomster i skatt” och fyrtio procent av amerikanerna ”försörjs av regeringen.”

Det tydligaste exemplet på regeringens alltför stora makt var förstås Obamacare, president Obamas stora sjukförsäkringsreform, som starkt inskränker individens  möjligheter att själv välja hur man vill använda sina pengar. Hos Tom fanns också ett typiskt ”states´ rights”-argument; offentlig makt, även i begränsad form, skulle utövas av de enskilda delstaterna, inte av den federala regeringen.

Hillary-hatet

Toms stöd för Trump verkade inte så mycket bottna i en beundran för kandidatens politiska program, som i en mycket stark kritik av Hillary Clinton. Det s k ”Hillary-hatet” märktes tydligt; hon ansågs som  helt opålitlig, korrupt och brottslig. Även om det inte artikulerades explicit, fanns också en tydlig genusdimension i synen på Clinton. Kan man verkligen lita på att en kvinna kunde klara av uppgiften som president?

Dick, en  pensionerad polisman, talade mindre, men berättade att han var en registrerad Demokrat. Trots detta skulle han rösta på Trump. Lag och ordning spelade en stor roll. Även om han i diskussionen om de senaste årens polisskjutningar och ökande spänning mellan svarta unga män och poliser  medgav att det fanns problem även i poliskåren, ansåg han att Demokraterna, speciellt president Obama, hade övergivit poliskåren. Han menade t o m att en ”impeachment”-process mot presidenten borde inledas av detta skäl.

Nuvarande staket på gränsen mellan USA och Mexiko

Nuvarande staket på gränsen mellan USA och Mexiko.

Invandringsfrågan kom också tapeten. Här menade både Tom, Dick och den tredje lunchgästen Harry att alltför många odokumenterade invandrare flödade in över USA:s gränser, och i många fall levde på skattebetalarnas bekostnad. Alla tre var skeptiska till planerna att bygga en mur mot Mexiko, och menade istället att gränskontrollen skulle skärpas och att personer som uppehöll sig olagligt i USA borde deporteras. När John, min demokratiske vän, med viss skärpa underströk att president Obama har deporterat rekordmånga personer bet inte detta argument speciellt hårt.

Man kunde i själva verket höra att Tom och Dick inte tog allt som Trump sa på allvar. När jag sa att det ibland var svårt att förstå vad Trump egentligen tyckte i olika sakfrågor eftersom han verkar ändra sig, skattade de och sa att han inte alltid menar vad han säger. Detta gällde också hans så omtalade uttalanden om kvinnor under de senaste veckorna. ”Trump överdriver ibland och det kommer inte alls att bli så illa som många säger”, sa Tom. Han menade också att det amerikanska systemets ”checks and balances” skulle förhindra excesser från president Trumps sida.

Trump och kärnvapen

En livlig ordväxling följde då demokraten John påpekade att på utrikespolitikens område har den amerikanska presidenten stort spelrum och fattar det slutliga beslutet om användandet av amerikanska kärnvapen. John var mycket oroad över vad en president Trump skulle kunna ställa till med här. Trump-anhängarna avfärdade hans farhågor och sa att det alltid fanns   personer närvarande som skulle stoppa Trump från att begå dumheter. Både Tom och Dick tyckte att Tumps oförutsägbarhet inom utrikespolitiken var en fördel, och de var inte alls oroade över hans positiva omdömen om Putin. ”Trump klarar lätt av Putin!”

Det sägs ibland att Trumps väljare är arga vita och lågutbildade män, som har drabbats negativt av gobaliseringen när jobben flyttat söderut till Mexiko. Mina lunchkamrater var förvisso vita män, men hade alla gått på college och nyligen pensionerats från jobb som fortfarande fanns kvar i USA. Deras stöd för Trump handlade istället om konservativa principer, ett motstånd mot statsmakten och en känsla av att det politiska systemet hade gått i stå. Intressant nog tyckte alla tre att vicepresidentkandidaten Mike Pence egentligen skulle vara en mycket bättre presidentkandidat än Trump själv.

Hillary Clintons betydelse måste också understrykas. Både hennes person och kön fungerade som polariserande och mobiliserande faktorer för mina lunchkamrater. Under det senaste årtiondet har stora värderingsförskjutningar skett i USA. Den första afro-amerikanska presidenten lämnar snart Vita huset, en kvinna har goda chanser att efterträda honom och Högsta domstolen har legaliserat samkönade äktenskap. Dessa förändringar hjälper också till att förstå stödet för Donald Trump runt lunchbordet på City Limits.

Dag Blanck

Dela denna bloggpost