En Trump-anhängare grälar med en journalist i Colorado.

En Trump-anhängare grälar med en journalist i Colorado.

Donald Trumps senaste taktiska grepp sedan en växande skara kvinnor nu trätt fram och anklagat honom för sexuella närmanden är att angripa nyhetsmedierna för att tillsammans med paret Clinton ha ingått en sammansvärjning mot honom. Lögner och förtal påstås vara ett av vapnen i medias arsenal för att förstöra hans chanser att vinna presidentvalet.

Helt oförståelig är inte den åsikten om man är Donald Trump. Det är svårt att dra sig till minnes någon tidigare valkampanj där etablerade nyhetsmedia som New York Times, Washington Post och Newsweek publicerat en strid ström av artiklar som tar upp problematiska sidor hos en av presidentkanterna, vare sig det gäller skattedeklarationer, utlandsaffärer eller kvinnosyn. På ledarsidorna har dessutom t o m normalt partitrogna republikanska tidningar som Arizona Republic och New Hampshire Union Leader  vägrat att ge partiets kandidat sitt stöd.

Fientlighet mot press och journalister är ingen nytt när det gäller Trump. Ett stående inslag på hans valmöten är att han pekar ut var i lokalen reportrarna sitter, varpå hans anhängare hånar och buar ut dem. Detta har pågått sedan primärvalssäsongen började, men flera journalister rapporterar att tonen nyligen har blivit klart hotfullare.

Trump är mycket förtjust i att dra igång rättsprocesser och har också antytt att han som president skulle ändra på lagarna om förtal så att det blir lättare att stämma nyhetsmedia. I avvaktan på detta har han redan nu hotat med stämning av New York Times för att tidningen i en artikel intervjuat två kvinnor som anser sig ha blivit ofredade av Trump.

Även konservativa kommentatorer har sagt att Trumps hot om lagändringar visar på bristande kunskap om rättsväsendet. Regler för förtal sätts inte av den federala regeringen utan handhas på delstatsnivå, och domstolarna har dessutom en avgörande roll. Det gäller särskilt Högsta Domstolen, som i ett banbrytande rättsfall med anknytning till medborgarrättsrörelsen på 1960-talet radikalt ändrade vad som krävs för att vinna ett förtalsmål.

I New York Times v. Sullivan beslöt en enig domstol att det inte längre räckte för tjänstemän och folkvalda på olika regeringsnivåer att bevisa att ett påstående i ett förtalsmål var falskt, vilket tidigare varit fallet. Istället måste de nu också gå in på svarandens uppsåt och fastställa att man antingen varit fullt medveten om att uppgiften varit osann eller åtminstone hyst allvarliga tvivel huruvida det som skulle publiceras verkligen var sant.

Följden av Sullivan-fallet har blivit att det numera är ganska svårt för offentliga personer att vinna förtalsmål, och ett tecken på detta är Barack Obama aldrig gjort minsta ansats för att rättsligt bemöta de många osanna och ofta bisarra uppgifter som spritts om honom i bl a tabloidpressen. Som presidentkandidat, TV-personlighet och uppmärksammad affärsman är Donald Trump i allra högsta grad en offentlig person, och om inte annat tyder väl hans hot om att “öppna” förtalsreglerna på att han är medveten om detta.

Hotet med att stämma New York Times har ockå dragit fram två andra aspekter på förtalsbegreppet. För det första handlar förtal ytterst om ett angrepp på någons goda namn och rykte, och i ett elegant svar på krav från Trumps advokat att New York Times måste ta bort de två kvinnornas uppgifter från sin hemsida och dessutom ta tillbaka uppgifterna och be om ursäkt påpekar tidningens juridiska avdelning att Trumps rykte när det gäller kvinnosyn knappast står högt i kurs sedan den famösa bandinspelningen från 2005 läckt ut.

För det andra var anledningen till att Högsta Domstolen i Sullivan-målet gjorde det svårt för personer i maktposition att vinna förtalsmål att det rörde sig om en angelägen social fråga, medborgarrätt, där debatten måste få vara yvig och där rättsväsendet inte skulle kunna användas som ett verktyg för att tysta oliktänkande. Ett presidentval är naturligtvis i minst lika hög grad en sådan angelägen fråga för den amerikanska allmänheten.

Jonas Björk

Dela denna bloggpost