För en breddad analys av amerikansk politik

Clinton-Gore i repris – och Trumps krig mot GOP

Så såg det ut 1992.

Så såg det ut 1992.

WASHINGTON Då, hösten 1992, var det två unga sydstatspolitiker runt 45 år som stod för förnyelse i amerikansk politik med Fleetwood Mac-refrängen Don’t Stop Thinking About Tomorrow.

En ljummen novemberkväll i Little Rock i Arkansas kunde de höja sina armar i triumf med hustrurna Hillary Rodham Clinton och Tipper Gore.

Nu, några presidentvalcykler senare, blir det en återträff mellan två av dem. Förre vicepresidenten Al Gore gör ett ovanligt inhopp i partipolitiken med ett framträdande tillsammans med Hillary Clinton i Miami. På agendan: Gores eget favoritämne – klimathotet i en stad och i en delstat som hotas av höjda vattennivåer och samtidigt är en avgörande swingstat.

Klimatet är en av de många viktiga sakfrågor där kandidaterna står så långt ifrån varandra det nästan går. En är förnekare, skyller på Kina, tänker riva upp klimatavtal. En anser att detta är en ödesfråga och tänker fortsätta på Barack Obamas faktiskt ambitiösa agenda. Clintonkampanjen siktar på unga väljare, Bernie-väljare och De Gröna-väljare. Clinton har en omfattande plan, länk här. En allmän bedömning är att Donald Trump är chanslös om han inte tar hem Florida.

o

Men det är få som hinner fördjupa sig i detta. För i andra partiet tilltar det uppslitande inbördeskriget mellan Ryan- och Trump-falangerna.

Donald Trump utropade sig, som vanligt, enväldigt till vinnare i andra debatten och går lika förutsägbart till attack mot den som attackerat honom.

Denna gång talmannen Paul Ryan, som på måndagen höll telefonkonferens i sitt kongressblock med beskedet att han inte tänker ställa upp vid sidan av Trump och att de måste prioritera sina egna valkampanjer.

På måndagen lovade Trump sina väljare att försvara dem mot etablissemanget och på tisdagen avfyrade han sitt Twittervapen gång på gång. Ryan är en ”svag och ineffektiv ledare” och Trump konstaterade sedan att det för egen del är ”skönt att ha blivit befriad från bojorna så att jag kan försvara Amerika på det sätt jag vill”. Trump fick medhåll av delar av kongressblocket där Tea party-fundamentalister och andra varit missnöjda med Ryan. De tycker att han är för mjäkig mot Obama och inte fullföljt t.ex. budgetmål eller lyckats kväsa Obamacare.

Här kan man tala om att insatserna höjs. Trump utmanar inte bara ”etablissemanget”, utan själva strukturen och traditionerna i partiet som han är nykomling inom. Han tycks lita på att de drygt 13 miljoner som röstade på honom kan övertala minst fem vänner och bekanta var att kryssa för hans namn den 8 november. Annars finns risken att han drar med sig dem i fallet, fast då kanske han hoppas (?) att kunna bilda ett Trumpparti à la Trump Tower, Trump Steaks, Trump Wine etc. Men förra försöket i den vägen, alltså det Reform Party som Trump flirtade med ett tag, pyste ihop när grundaren Ross Perot drog sig tillbaka.

o

Reince Priebus, som är ordförande i RNC, befinner sig just nu i en mycket svår knipa. Han kände sig manad att stötta Trump efter primärvalssegrarna och upprepade detta sent på måndagen, men han är naturligtvis lika mån som Ryan om att försvara kongressmajoriteten.

En som slog tillbaka mot Trump var miljardären Warren Buffett. Han betackade sig för alla jämförelser och berättade att han betalat federal skatt vartenda år sedan 1944.

o

28 dagar kvar och vi kommer att få höra frasen ”har aldrig sett något liknande” många gånger. Trumps hot i debatten om att kasta Clinton i fängelse tillhör det som verkligen upprört folk och får dem att instämma i nämnda fras.

I prognosen från  New York Times Upshot står det 87-13 till Clinton, och i tisdagens Washington Post spyr de konservativa krönikörerna Michael Gerson och George F. Will (exempel: den senare kallade Trumpkonventet i Cleveland för ett ”mini-Nürnberg”-möte) ut sitt förakt för kandidaten, men också för partiet som tilllät denna fars. Och liberale Eugene Robinson valde rubriken A campaign’s death spiral på sin, med slutklämmen ”Trump förlorade debatten. Sedan bör han förlora valet – och försvinna.”

På Upshot såg det samtidigt ut så här, efter det att man konstaterat att det inte alls är det elände i de svarta delarna av USA:s innerstäder som Trump påstår.

o

Vad Al Gore sa? Bland annat att en seger för Trump vore lika med en klimatkatastrof,  medan Clinton kommer att göra klimatåtgärder till en topprioritering. Han sa också att han (vars öde beseglades i Florida, och i HD, efter valet 2000) är ett levande bevis att varje röst räknas. Se hela, via adressen nedan, bland annat med Gores beskrivning av väderfenomen som hotar hela amerikanska östkusten, inte minst Florida.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost

1 kommentar

  1. Mercy Wright

    Jo tack, efter två väderkatastrofen på en månad i Savannah är vi redo för en president som fattar det där med klimatförändring.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑