Nedmontering av skylt i ett nedlagt kasino i Atlantic City i New Jersey som hade tillhört Trump. Foto: Mark Makela, Reuters

Nedmontering av skylt i ett nedlagt f d Trump-kasino i Atlantic City i New Jersey 2014. Foto: Mark Makela, Reuters.

WASHINGTON Andra har gjort det, men inte Donald Trump.

Han bryter mot ännu ett protokoll som amerikanska presidentkandidater följt i fyrtio år – att offentliggöra sina inkomstdeklarationer.

Trump hävdar att man inte kan utläsa något av de här pappren. Nonsens, invänder experter och kommentatorer. Och folkopinionen är tydlig, 74 procent tycker att han bör släppa uppgifterna.

Ända sedan Watergate-filmen har ”follow the money” varit en ledstjärna i journalistiken i USA (se även Susan Hegemans inlägg på bloggen, här).

Men i Donald Trumps fall har det visat sig svårt. Som sagt, inga deklarationer, och bara egna utsagor om storleken på förmögenheten. Medierna har ju kritiserats för att inte gå tillräckligt hårt åt Trump, men det är orättvist. Det har gjorts och görs massor av s.k. grävjobb, särskilt i New York Times och Washington Post. Detaljer om konkursförfarandena och olika oegentligheter har dragits fram. Senast om att Trump tog pengar ur sin välgörenhetsstiftelse för att betala privata utgifter med. Något som är förbjudet.

Men inget biter, som bekant, trots den flitiga Clintonkampanjens ansträngningar,  just nu med tweeten:

”Donald Trump is really good at spending other people’s money:

Legal settlements.

Payoffs.

Portrait of himself.”

En del bedömare utgår från att Trumps vägran att släppa sina deklarationer beror på att han tjänar mindre än han uppgett, att han inte skänker några större belopp till välgörenhet och att han betalar lite, kanske 0, i federal skatt. Till saken hör att just fastighetssektorn gynnas i det komplicerade skattesystemet och att förslagna skatteplanerare kan utnyttja detta.

Det är nu inte fult att vara rik i amerikansk politik. Tvärtom kan man köpa en valseger med egna pengar (läs: Michael Bloomberg, borgmästare i New York) utan att det leder till några varaktiga protester.

o

För ett litet tag sedan radade jag upp åtskilliga exempel på hur Trumps kampanj skiljer sig från tidigare presidentkandidaters (länk här). Ett sådant, som det finns skäl att återkomma till, är att utläggen hittills på tv-reklam varit förhållandevis små från Trump. Clintonkampanjen annonserar däremot flitigt och la ut följande i veckan om deklarationerna:

Om Trump vinner kan det betyda att politiska valkonsulter får tänka om. Naturligtvis inget fel i det, men beklagansvärt för det amerikanska folket är ifall det blir mindre öppenhet – till exempel om kandidaterna inte längre anser det nödvändigt med insyn.

Och, än så länge har det låtit som om en president Trump skulle låta sina barn behålla kontrollen över familjeföretaget The Trump Organization helt och då kan det verkligen uppstå jävsituationer och anklagelser om korruption.

o

Lästips om Trumps affärer, Kurt Eichenwald i Newsweek, The Art of the Bad Deal.

Ett försök att kartlägga Donald Trumps affärer.

Ett försök att kartlägga Donald Trumps affärer.

Karin Henriksson

Dela denna bloggpost