While the rest of the country has been distracted by the spectacle of the first presidential debate, another and arguably far more important part of the 2016 election is now well underway. This is the “ground game,” where the campaigns and the groups that support them do the hard work of ensuring that their candidate’s supporters actually turn out to vote. Meanwhile, the darker arts of voter suppression are also in play. In the US, voting itself is a politicized process, and all the more so in 2016, because this election could very well be decided on voter turnout.
För en breddad analys av amerikansk politik
Månad: september 2016 (Sida 1 av 2)
Donald Trump och Hillary Clinton skakar hand efter måndagens tv-debatt.
Måndagens tv-debatt bekräftade vad många redan visste, nämligen att Hillary Clinton är betydligt mer påläst och artikulerad vad gäller sakpolitiken än hennes motståndare. Donald Trumps sluggerstil kan vara effektiv i små doser (som i den inledande munhuggningen om handelspolitiken), men den håller inte i en debatt över 90 minuter då kandidaterna måste förklara och utveckla sina ståndpunkter. Det klarar inte Trump – han har för grunda kunskaper om sakfrågorna och saknar den politiska erfarenhet som krävs vid ett tungviktsmöte inför en rekordpublik (84 miljoner enligt en färsk rapport, vartill kommer miljoner nättittare).
Det bästa indikationen på hur debatten avlöpte gavs efteråt av kandidaternas anhängare. Clintons talespersoner var överlag mycket nöjda, medan Trumps hade svårt för att dölja sin besvikelse. Mest upprörd var som vanligt Rudy Giuliani, som skarpt kritiserade moderatorn och tillade att om han vore Donald Trump skulle han minsann inte ställa upp i några fler debatter.
Natten mot tisdag svensk tid möts de i den första av tre tv-debatter, huvudkandidaterna i årets valrörelse. Duellen sker mot bakgrund av ett allt jämnare opinionsläge, något som borgar för höga tittarsiffror. Försnacket har pågått i veckor och otaliga analyser har publicerats av hur de två kombattanterna förbereder sig, som gällde det en tungviktsmatch i proffsboxning.
Vem vinner, vem förlorar? Vem förbereder sig bäst och mest, vem knappast alls? Vem har en fördel av debatterna, vem en nackdel? Vilken effekt kan de få – kan en lyckad debatt göra någon av dem till vinnare i november? Kan ett misstag av någon bidra till att hen förlorar? För att få perspektiv på årets bataljer ska vi se tillbaka på några viktiga moment i presidentvalsdebatternas historia.
Nedmontering av skylt i ett nedlagt f d Trump-kasino i Atlantic City i New Jersey 2014. Foto: Mark Makela, Reuters.
WASHINGTON Andra har gjort det, men inte Donald Trump.
Han bryter mot ännu ett protokoll som amerikanska presidentkandidater följt i fyrtio år – att offentliggöra sina inkomstdeklarationer.
Trump hävdar att man inte kan utläsa något av de här pappren. Nonsens, invänder experter och kommentatorer. Och folkopinionen är tydlig, 74 procent tycker att han bör släppa uppgifterna.
Det finns väljare som tycker att Hillary Clintons omdöme, ”deplorables” eller ”bedrövliga”, är något att vara stolt över. Foto: Curtis Compton, Atlanta Journal-Constitution
WASHINGTON En bekännelse i epost-lådan:
”Omprövar mitt motstånd mot Trump.”
Avsändare är den konservative kommentatorn Erick Erickson som varit stenhård motståndare till Donald Trump. Efter en del våndor har han nu kommit fram till att opinionsmätningarna visar att Donald Trump kan vinna. ”Trots allt, betraktar jag Hillary Clintons kandidatur som oamerikansk” skriver Erickson.
Han är inte ensam. Motståndet mot Trump blir allt svagare. Sanningen att säga smälte det ju bort gradvis och återfanns främst i republikanska etablissemanget.
Det faktum att Trump accepteras mer och mer som en normal kandidat torde oroa Clinton-kampanjen. Likaså Ericksons argument – att stoppa en Madam President Clinton är så viktigt att man måste rösta på Trump.
P.S. Fredag – häpnadsväckande besked från Texassenatorn Ted Cruz, som höll ut i det längsta primärvalen, att han tänker rösta på mannen som kallade honom ”lyin’ Ted”, beskyllde hans far för att vara vara delaktig i mordet på JFK och kritiserade hans frus utseende. Inte konstigt, kanske, att folk är sura på politiker.
Den dagliga mediebevakningen av presidentvalet handlar mestadels om de senaste utspelen och opinionsmätningarna, om vem som sagt vad om vem, om det politiska spelet och taktiken. Men den som följt detta och många tidigare amerikanska val vet att de också handlar om kandidaternas politiska program, om var de står i de olika sakfrågorna. Politikens innehållsliga sida får sällan det utrymme den förtjänar i medierna, kanske för att journalisterna bedömer den som tråkigare än de senaste sensationella ordväxlingarna. Inför den första tv-debatten den 26 september är det därför på sin plats att summera och kontrastera Hillary Clintons och Donald Trumps ståndpunkter i några viktiga inrikespolitiska frågor, med fokus på ekonomin och invandringspolitiken.
Flaggan är en central symbol för den amerikanska nationalismen.
Amerikansk nationalism är en central del av Donald Trumps budskap i den pågående valkampanjen. Han talar om att ”Make America Great Again”, och i talet då han accepterade den republikanska nomineringen i Cleveland i juli sa han ”Americanism, not globalism, will be our credo”.
Hur ska man förstå Trumps amerikanska nationalism? Vad består den av? Är det något nytt? Finns det inte alltid en mycket stark nationalism i USA som dyker upp i många sammanhang och som vi i Sverige kan uppfatta som speciell och ibland överdriven?
Rudy Giuliani i sitt flammande tal på republikanernas partikonvent.
I ett tidigare inlägg beskrev jag hur Donald Trumps anhängare tvingas använda genant svaga argument när de ska kommentera och förklara kandidatens alla bisarra utspel. Trumps försvarare i offentligheten tillhör inte A-laget, för att uttrycka det försiktigt. Flera av dem var tidigare helt okända men får genom denna valkampanj sina femton minuter av medial berömmelse, så t ex den svarte pastorn Mark Burns som efter kontroll nyligen visade sig ha förfalskat sin cv på nätet. Inte precis det slags talesperson som en seriös kandidat önskar sig.
– Det här ska bli första barnet som gynnas! lovade Donald Trump om sitt nya förslag. Foto: AP
WASHINGTON Det kan inte kallas annat än slaget om kvinnorösterna. Donald Trump överraskar med ett förslag om barnledigt och subventionerad barnpassning för att övertrumfa Hillary Clinton.
Men samtidigt visar Trump återigen att han bryter med det republikanska partiets ideologi. Det han föreslår är inget mindre än en ny massiv transferering eller social ingenjörskonst om man så vill.
Det var Trumps dotter Ivanka som presenterade förslaget om sex veckors betald mammaledighet och skatterabatter för barnpassning. I Hillary Clintons valplattform finns krav på tre månaders betald föräldraledighet och rätt till tre månaders sjukledighet, här
Hillary Clinton vinkar efter att ha lämnat sin dotters bostad dit hon begav sig efter att ha nära nog kollapsat på söndagen. Foto: Eric Theyer, New York Times
WASHINGTON Kardinalregeln i krishantering i näringslivet lyder: Gå ut med sanningen med en gång. Oavsett hur mycket det tar emot.
Och, kardinalregeln i amerikansk politik lyder: mörkläggning är värre än själva händelsen. Alltid. Nästan oavsett vad det gäller.
Hillary Clinton har trots dyrköpta erfarenheter från Whitewater till epostservern ännu inte tagit till sig detta. Om hon hade gått ut och berättat om diagnosen lunginflammation redan i fredags skulle hon ha besparat sig och sina sympatisörer mycken vånda.
Men spekulationerna om hennes hälsa överskuggar det kontroversiella uttalandet om Trumpväljare som en ”bedrövlig” samling.
Kort presentation
I bloggen Amerikaanalys ger forskarna Frida Stranne, Dag Blanck och Erik Åsard samt USA-baserade journalisten Karin Henriksson tillsammans med välkända och meriterade gästbloggare från både Sverige och USA ett brett utbud av perspektiv på amerikansk politik och samhällsutveckling. Välkommen att följa oss!
Läs mer om bloggen
Läs mer om bloggen
Ett samarbete mellan
© 2020 Amerikaanalys.se
Tema av Anders Noren — Upp ↑