För en breddad analys av amerikansk politik

Trump splittrar USA:s högermedier

Donald Trump har en ny kampanjchef, Stephen Bannon från Breitbart News.

Donald Trump har en ny kampanjchef, Stephen Bannon (t v)  från Breitbart News.

Var och varannan dag sägs det att årets amerikanska valkampanj inte liknar någon annan. Det kan låta som en plattityd, men icke förty ligger det mycket i den. Den största skillnaden jämfört med tidigare är att det republikanska partiet i grunden har omstöpts, idémässigt och strategiskt, och tagits över av en pseudopopulist vars program och uppträdande har få likheter med partiets förutvarande presidentkandidater, åtminstone de vi upplevt i modern tid. The Party of Lincoln, Taft, Eisenhower, Nixon, Reagan och Bush har hux flux blivit The Party of Trump, om för längre än en valperiod återstår att se.

Förändringen har blottat djupa sprickor i USA:s konservativa medier. Den som velat ta tempen på den etablerade högern i USA har tryggt kunnat vända sig till ledarsidan i The Wall Street Journal, ledd av den verserade Paul Gigot, eller till artiklar och kommentarer i National Review och The Weekly Standard. Den som suktat efter debatter med mer populistisk udd och tydlig republikansk slagsida, har funnit sådant i övermått i Fox News och diverse skräniga radiopratares utbud. Det allra mesta av detta har varit bedövande förutsägbart – så fort man lärt känna en skribent eller kommentator i något av dessa medier har man lätt kunnat förutse vad vederbörande ska säga eller skriva. Väck mig klockan tre på natten med den senaste nyheten, och jag kan berätta vad Rush Limbaugh kommer att tycka om den!

Fast riktigt så enkelt är det inte längre. Donald Trumps intåg på scenen har tydliggjort en klyfta både inom mer etablerade konservativa medier och mellan dem och en uppsjö av högersajter på nätet. Läsare av Weekly Standard har sålunda kunnat läsa artiklar som varit såväl Trumpkritiska (William Kristol) som Trumpvänliga (Fred Barnes), något ytterst ovanligt under ett valår. Detsamma har kunnat märkas i National Review, där särskilt Jonah Goldberg och David French tidvis gått hårt åt Trump medan andra skribenter tagit honom i försvar. Till och med Wall Street Journals ledarsida, som reflexmässigt brukar stödja republikanska kandidater i val, uttryckte nyligen stor frustration över Trumps sätt att kampanja. ”If they can’t get Mr. Trump to change his act before Labor Day”, hette det nyligen i en bitsk ledare, ”the GOP will have no choice but to write off the nominee as hopeless and focus on salvaging the Senate and House and other down-ballot races.”

Stephen Bannon och Breitbart News

Sprickorna har blivit särskilt uppenbara sedan Stephen Bannon i förra veckan tillträdde som ny ledare för Trumps kampanj, efter att den diskrediterade Paul Manafort fått avgå. Den 62-årige Bannon är en man i Trumps smak och f d chef för Breitbart News, en nyhetssajt som grundades av den numera avlidne konservative aktivisten Andrew Breitbart. Bannon är liksom sin chef en hätsk kritiker av etablissemanget, inklusive av ledande republikaner i kongressen som Paul Ryan och Mitch McConnell. Bannons sajt tillhör de mest ohöljt populistiska bland amerikanska högermedier och har under hans ledning dominerats av en rad lösa anklagelser, rykten och konspirationsteorier. Hyllningar till Trump varvas med hatartiklar om Clinton. Enligt Southern Poverty Law Centers blogg Hatewatch är Breitbart News på väg att bli ”the media arm of the Alt[Alternative]-Right”, den vita nationaliströrelse vars närvaro på olika sociala medier blivit alltmer synlig. (Det var om denna rörelse, och Trumplägrets kopplingar till den, som Clinton höll ett tal i Reno i torsdags.)

Fusionen av Bannon och Breitbart News med Trump-kampanjen är helt naturlig. Trump har ända sedan starten bedrivit valrörelse via otaliga gratisframträdanden i kabel-tv och dagliga meddelanden i sociala medier, främst twitter. Han har råkat i delo med en ledande Fox News-journalist (Megyn Kelly) och markerat viss distans till den kanal som republikanska kandidater länge haft som sitt favoritmedium. Ingen alternativ högersajt har stött honom lika hängivet och förbehållslöst som Breitbart News. Jordan Schachtel, en journalist som tröttnade på den ensidiga propagandan och hoppade av sajten, har beskrivit den som ”something resembling an unaffiliated media Super PAC for the Trump campaign”. Sammankopplingen har hittills varit lyckosam, åtminstone för Breitbart News. Under juli i år hade sajten 31 miljoner unika besökare, vilket placerade den på elfte plats på Facebook den månaden. Det var fler besökare än vad mer erkända och etablerade sajter som Washington Post och The Guardian hade.

Vad betyder personförändringarna?

Frågan är vad Paul Manaforts avsked och Stephen Bannons ankomst kommer att betyda för den fortsatta kampanjen. Manafort ska enligt uppgift ha försökt få Trump att tona ner sin retorik och uppträda mer ”presidentlikt”. Det misslyckades. Sedan Bannon och opinionsundersökaren Kellyanne Conway övertog ledningen för kampanjen har Trump blandat mer försonliga uttalanden med fortsatt skarpa utfall mot Clinton, senast en anklagelse om att hon skulle vara ”a bigot”. Kanske får vi fortsättningsvis se rådgivarna agera i ett slags växelspel där Conway är the good cop och Bannon the bad cop. Något säger mig att vi kommer att få se betydligt mer av det senare än av det förra.

Kellyanne Conway, VD för Polling Company. Bloomberg/Foto: Chris Goodney.

Kellyanne Conway, VD för Polling Company. Bloomberg/Foto: Chris Goodney.

Vad vi bevittnar är den ultimata icke-traditionella kampanjen med en kandidat som nöjer sig med en rudimentär valorganisation, spenderar småpengar på personal och tv-reklam, gör sig till ovän med etablerade journalister, inklusive många konservativa, och i stället lierar sig med en av de mest extrema nätsajterna. Allt under ledning av Bannon och Conway, två mediepersoner som saknar erfarenhet av hur man organiserar en professionell kampanj. Om Trump trots detta skulle gå segrande ur valet får samtliga introduktionsböcker i amerikansk politik skrivas om.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Andrew

    Intressant är också, att Trump den senaste veckan ändå tonat ner sin retorik, till en viss del. Hans visit i Mexiko var märklig där han först berömde Mexiko och förkunnade att han älskade mexikaner, för att sedan direkt göra ett aggressivt tal om illegal immigration i Arizona.
    Trump höll ett försonligt och välregisserat tal i en kyrka för afroamerikaner för några dager, och har även gjort andra försök att tona ner. Det var inte riktigt vad man skulle förvänta sig när Bannon kom ombord, med tanke på Manaforts ansträngningar.
    Men vem förstår sig egentligen på Trump? Förmodligen inte ens Trump själv.

    • Erik Åsard

      Det du riktigt beskriver är en kandidat som inte har någon kärna, som egentligen inte tror på något (utom på sig själv) och cyniskt anpassar budskapet efter auditoriet. Peter Beinart har en klargörande artikel om det i The Atlantic under rubriken ”The Essential Cowardice of Donald Trump”.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑