IMG_1363

CLEVELAND Knappt 100 dagar kvar.

Nu när den egentliga valrörelsen, ”the general” som man säger, tar fart på allvar blir det bara Trump-Clinton-Trump-Clinton-Trump-Clinton…

De mer etablerade tredjepartiernas Jill Stein i Green Party och Gary Johnson i Libertarian Party kommer att få lite pliktskyldig bevakning – men inte ens det kan övriga hundratals presidentkandidater räkna med.

Jag stöter ihop med Stoney Burke under konventdagarna i Cleveland. Han berättar att han ställt upp i alla presidentval sedan Jimmy Carters. Han har både kampanjmärke och kampanjbiografi. Och i den, Weapon: Mouth, skriver han en dedikation där det står ”TV Sweden” eftersom han porträtterades i svensk tv 1980, som An American in America.
– Jag gör det för att båda partierna är korrupt. De tar från de rika och de stjäler från de fattiga. Det ena partiet gör det på ett vänligt sätt, det andra på ett mindre vänligt sätt, säger Stoney Burke.
På programmet har han: människor bör ersätta robotarna; allmän sjukvård (som inte ska uppkallas efter honom ); en 20-dollar-ekonomi med en högsta lön på 20 dollar och där allt kostar 20 dollar; dyrare ammunition och forskning kring långsammare kulor; odling av empatigener vid gränserna…

Stoney Burkes bok heter Vapen: Munlädret med undertiteln Äventyr i yttrandefrihetszonen.

Stoney Burkes bok heter Vapen: Munlädret med undertiteln Äventyr i yttrandefrihetszonen.

Utöver De gröna och libertarianerna är det ett parti till, Constitution Party of the U.S., som kvalificerat sig för att finnas med på valsedlarna i 20 eller fler delstater. Ytterligare ett dussintal partier, däribland ett par socialistpartier, har både president- och vicepresidentkandidater och kommer att finnas på valsedlarna i minst en delstat. Över 1 800 personer har registrerat sig som kandidater hos Federal Election Commission, hela listan här, men det verkar inte som om Stoney Burke kunnat skramla ihop erforderliga 5 000 dollar. Mer detaljer om kandidaterna på Politics1.com, här. Och jag tog upp Gary Johnson och Jill Stein i detta inlägg på bloggen.
Längst i modern tid kom dels Reform Party med Ross Perot i valet 1992 som knep 19 procent av rösterna, dels De grönas Ralph Nader i valet 2 000 som totalt höstade in nästan 3 000 000 röster.
Just de bägge namnen ger indirekt svar på varför de etablerade partierna ogillar uppstickare. Utan Perot hade troligen George H. W. Bush segrat och om Naderväljarna röstat på Al Gore i, i första hand i Florida och Tennessee, skulle han ha vunnit över George W. Bush.
Tvåpartisystemet är så gott som orubbbligt och partierna täcker in breda åsiktsriktningar. Det kostar stora pengar att ställa upp i val och att försöka bli känd – årets val bevisar ju att det hjälper att både vara rik och berömd.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost