103584721-HillaryClintonvTrump_530x298

Efter förra veckans omskakande händelser och inför de stundande partikonventen i juli finns det skäl att syna opinionsläget och utröna hur ställningen är just nu mellan de två huvudkandidaterna. Som vi flera gånger påpekat här på bloggen, och som senast visade sig i Brexitomröstningen, är opinionsmätningar trubbiga redskap som säger en del om nuläget men föga eller inget om vad som komma skall. Det är ännu långt till valdagen, och erfarenhetsmässigt vet vi att opinionssiffrorna kommer att svänga lite fram och tillbaka under sommaren och hösten. Om inget oväntat inträffar bör bägge kandidaterna få ökat stöd efter sina respektive partikonvent, trender som ibland blir bestående, ibland inte. Vad som följer är en pejling av stämningsläget i halvtid, före partikonventen och valet av vicepresidentkandidater, tv-debatterna, utspelen och eventuella surpriser (i oktober eller annan månad).

Om vi först ser till de nationella opinionsundersökningarna leder Hillary Clinton i RealClearPolitics senaste sammanvägning av en rad olika mätningar med 4,5 procentenheter över Donald Trump, 45,4 % mot 40,9 %. Om fyra kandidater tas med, alltså även libertarianernas Gary Johnson och de grönas Jill Stein, får Clinton i genomsnitt 40,7 % och Trump 36,5 %, dvs en något mindre ledning för Clinton på 4,2 procentenheter. Enligt en annan genomgång av 18 olika opinionsmätningar minskar Clintons ledning över Trump med cirka en procentenhet om kandidater för mindre partier inkluderas i urvalet.

Om man ska tro dessa siffror har de mindre partierna åtminstone inte hittills nämnvärt påverkat styrkeförhållandet mellan huvudkandidaterna. Detta bekräftar ett opinionsläge som varit rådande under lång tid. Clinton har legat före Trump i samtliga de drygt 20 senaste RealClearPolitics-mätningarna. Trump ligger därmed betydligt sämre till i dagsläget än vad Mitt Romney gjorde någon gång efter att han erövrade republikanernas nominering 2012 (Romney förlorade det valet mot Obama med knappt 4 procentenheters marginal).

I Nate Silvers sammanvägning av ett urval nationella mätningar har Clinton en ledning på mellan 5 och drygt 6 procentenheter beroende på beräkningsmetod (han använder sig av två olika sätt att mäta). Silver ger Clinton en 75-80 procents chans att vinna, och Trump följaktligen en 20-25 procents chans. (Här ska man ha i minnet att Silver prickade in rätt vinnare i 49 av 50 delstater 2008 och i samtliga delstater 2012.) En anledning till Trumps underläge är att han ännu har påfallande svagt stöd bland republikanerna. I en mätning publicerad av Washington Post och tv-bolaget ABC i slutet av juni säger bara 77 procent av republikanerna att de tänker rösta på Trump. Siffran antyder att han inte bara har stora problem med att få stöd av partieliten (kongressledamöter, guvernörer, konservativa intellektuella osv) utan också, vilket är allvarligare, av partiets kärnväljare. En kandidat som inte kan få uppslutning av en stor majoritet av de egna sympatisörerna har mycket svårt för att vinna ett presidentval.

Nate Silvers blogg FiveThirtyEight är obligatorisk läsning för många.

Nate Silvers blogg FiveThirtyEight är obligatorisk läsning för många USA-intresserade.

Bernieväljarna stöder Clinton

Bland demokraterna sade 90 procent i samma undersökning att de avser att rösta på Clinton. Vad som tycks ha hänt under den senaste månaden är att många av de demokrater och oberoende väljare som tidigare stödde Bernie Sanders nu har gått över till Clinton. I maj sade 20 procent av Sanders anhängare att de skulle stödja Trump och inte Clinton i höstens val. I juni hade siffran sjunkit till 8 procent. Totalt uppger 85 procent av Sanderssupportrarna i en nyligen gjord Pew-mätning att de tänker rösta på Clinton, en siffra som kan förväntas stiga ytterligare efter att Sanders offentligt ställt sig bakom konkurrenten. Det kan jämföras med motsvarande tidpunkt 2008, då bara 69 procent av Clintons anhängare hade slutit upp bakom Barack Obama.

Läget är något mera svårbedömt vad gäller opinionen på delstatsnivå, främst beroende på att det har gjorts alltför få systematiska mätningar hittills. Om vi ser till ställningen i ett antal swing states, delstater som brukar vara jämna, leder Clinton i sex sådana i RealClearPolitics urval – Pennsylvania, Florida, Ohio, Virginia, North Carolina och New Hampshire – med mellan 2 och 4 procentenheter (utom i North Carolina där hennes ledning är knappa 0,7 procentenheter). Mönstret är än tydligare i Nate Silvers genomgång där Clinton har en ledning på i snitt 4,8 procentenheter i Ohio, 5,7 i Florida och 3,9 i Iowa, för att nämna tre exempel. Enligt Silver går det dessutom dåligt för Trump i normalt republikanska delstater beroende på att han ännu inte fått tillräckligt stöd av det egna partiets väljare. Det gör att Clinton i nuläget är relativt konkurrenskraftig i en del ”röda” (republikanska) delstater som Arizona, Georgia och till och med i Utah och Kansas (även om det är mindre troligt att hon kan vinna någon av dem).

Ett mera hoppfullt tecken för Trump är att när väljarna tillfrågas om vilket parti de önskar ska kontrollera kongressen efter valet svarar ca 45 procent demokraterna och 43 procent republikanerna, alltså en skillnad på bara två procentenheter. Det kan tyckas förvånande eftersom den republikanskt kontrollerade kongressen har katastrofalt låga uppskattningssiffror – nära 77 procent tycker i dag att den gör ett dåligt jobb. Trump kommer också att försöka utnyttja det faktum att bara knappt 26 procent tycker att landet är på väg i rätt riktning, medan över 65 procent har en motsatt uppfattning. Samtidigt har president Obama en förhållandevis hög uppskattningssiffra på 51 procent enligt senaste Gallup, och den officiella arbetslösheten ligger nu på 5,3 procent, den lägsta för en junimånad sedan 2010.

Clinton favorit, men slutstriden återstår

Summa summarum har Clinton i nuläget en klar ledning såväl nationellt som i flertalet av de vanligen jämna delstaterna. Ingen kandidat har tappat ett så pass bastant försprång sedan 1988, då demokraten Michael Dukakis hade en stor ledning under sommaren men ändå förlorade mot Bush senior. Trump ligger också långt efter i fråga om fundraising och uppbyggandet av en nationell kampanjorganisation. Men det är alldeles för tidigt att på basis av detta säga något bestämt om valutgången i november. Först senare i höst, när opinionen har mognat och tagit fastare form, är det meningsfullt att försöka besvara den fråga som redan ställts ett otal gånger: vem vinner valet och blir USA:s 45:e president?

Erik Åsard

Dela denna bloggpost