Jackson, 2

Andrew Jackson. Segraren i valet 1828.

I  valet 1828 stod två mycket olika kandidater mot varandra. En väletablerad, sittande president från en framstående politisk familj vars far hade varit president utmanades och besegrades av en faderlös nykomling från fattiga förhållanden som arbetat sig upp och blivit en amerikansk krigshjälte. Valet präglades av flera viktiga förändringar som pekar framåt och dess utgång signalerade en ny fas av amerikansk historia.

Den sittande presidenten John Quincy Adams kom från en av dåtidens etablissemangsfamiljer. Hans far, John Adams, hade undertecknat självständighetsförklaringen, var en av arkitekterna bakom konstitutionen och USA:s andre president. Som barn hade John Quincy levt i Europa när fadern tjänstgjorde som amerikansk diplomat i Frankrike och Nederländerna. Han lärde sig flytande franska och holländska och hade studerat vid universitet i Leiden innan han följde i fars fotsteg till Harvard College, varifrån han utexaminerades 1787.

Som bara 14-åring följde Adams 1781 under några år med den amerikanske diplomaten Charles Dana till Sankt Petersburg, där denne försökte etablera diplomatiska kontakter för den nya amerikanska republiken. Dessa år gav John Quincy ovärderliga insikter i utrikespolitik och diplomati. Han skulle återkomma som ambassadör i Ryssland 1809-1814 och var en mycket framgångsrik amerikansk utrikesminister 1817-1825.

John Quincy Adams som ung

John Quincy Adams som ung.

En kommande president i Sverige

Intressant nog finns här en svensk koppling. Den unge Adams tillbringade sex veckor i Sverige i november-december 1782 på väg tillbaka till sina föräldrar i Haag. Han var m.a.o den förste person som blev (eller varit) amerikansk president som besökte Sverige. I sin detaljerade dagbok skrev han överlag positivt om besöket och underströk hur vänliga och gästfria människorna var, inte minst de vackra kvinnorna. Han talade i beundrande ordalag om kung Gustav III som han ansåg vara ”extremely popular” och menade att kungen hade återgivet det svenska folket ”their ancient constitution”.  (Man bör komma ihåg att Gustav III själv tidigt hade uttalat sig positivt om USA och att året efter Adams besök erkände Sverige som ett av de första europeiska länderna USA diplomatiskt).

Andrew Jackson – en folkets man?

Andrew Jackson kom från en helt annan bakgrund.  Föräldrarna var s.k. ”Scots-Irish”, dvs protestanter från nuvarande Nordirland, som hade flyttat till Nordamerika 1765. Jacksons far dog innan sonens födelse och han växte upp under fattiga förhållanden. Jackson föddes i ett oländigt och ganska nyligen uppodlat område vid Appalachernas utlöpare på gränsen mellan North och South Carolina (fortfarande oklart exakt var).  Det var bl.a. härifrån som den stora amerikanska flytten västerut började efter självständighetskriget slut. Jackson blev själv en del av denna då han 1787 flyttade till vad som 1796 blev delstaten Tennessee. Där etablerade han sig som en amerikansk self-made man och blev politiskt aktiv. Hans bomullsplantage the Hermitage utanför Nashville med ett betydande antal slavar lade grunden för hans ekonomi.

Den amerikanska expansionen som öppnade upp för vidare bosättningar västerut är en central del av amerikansk historia. Den skedde på bekostad av den inhemska indianbefolkningen som fördrevs, ett annat centralt tema i amerikansk historia. Som politiker präglades Jackson av bägge dessa amerikanska erfarenheter.  Han  var den förste presidenten som inte var född i Massachusetts eller Virgina och blev en ”westerner” och ”folkets man”, knuten till de möjligheter som expansionen västerut gav, men bekämpade samtidigt också indianerna både i krig och genom fördrivning.

Jacksons militära  bakgrund var viktig. Han ledde en styrka från Tennessee under inledningen av 1812 års krig  mellan USA och Storbritannien och från 1813 stod han i spetsen för de amerikanska styrkorna i kriget mot olika indianfolk i sydvästra USA, vilka brutalt besegrades. Han blev general och fick hjältestatus som segrare vid slaget vid New Orleans i januari 1815, vilket avslutade 1812 års krig (även om slaget faktiskt ägde rum efter den formella fredsuppgörelsen i Ghent i december 1814).

Valet 1828 — en smutsig affär

Så kallade "coffin handbill"-pamfletter som användes mot Jackson 1828.

Så kallade ”coffin handbill”-pamfletter som användes mot Jackson 1828.

Valet 1828 hade sina rötter i valet 1824, då John Quincy Adams vunnit presidentposten. Jackson var även då hans främste motståndare och hade trots att han fick flest röster inte lyckats få en majoritet i elektorskollegiet. Valet avgjordes i representanthuset där Adams oväntat vann, enligt Jacksonsidan som en följd av en ”korrupt uppgörelse” mellan Adams och representanthusets talman Henry Clay, som blev utrikesminister. 1828 återkom de två kombattanterna i en intensiv och smutsig uppgörelse. De tidigare dominerande partierna hade gradvis försvunnit, och i den nya konstellation som framträdde ledde Jackson det nybildade demokratiska partiet. Motståndarna till Jackson samlas senare i det sk. whig-partiet.

Kampanjen var på flera sätt speciell och lämnade avtryck för framtiden.  Den anses vara en av de första i amerikansk historia som fokuserade mera på personligheter än på sakfrågor. Adams anklagades för korruption och för att ha ordnat en ung flicka för tsarens sexuella nöjen under sin tid som ambassadör i Ryssland. Jackson attackerades för att orättfärdigt ha avrättat både amerikanska  soldater och indianer under krigen 1812-13, anklagelser som framfördes i de mycket spridda s.k. ”coffin handbills”, pamfletter som illustrerades med svarta kistor.

Kampanjen innehöll också ett tidigt exempel på hur kandidaternas äktenskap blev en del av ett presidentval. Jackson beskylldes för att ha gift sig med sin hustru Rachel 1791 innan hennes skilsmässa var formellt klar. (Detta var sant  och när det hade gått upp för paret gifte de sig en andra gång 1794).  Denna över 30 år gamla historia slogs upp stort i tidningarna, och bl.a. ställdes frågan: ”Ought a convicted adulteress and her paramour husband be placed in the highest offices of this free and Christian land?” Jackson lär ha kommenterat att han kunde förlåta dem som attackerade honom men aldrig dem som gav sig på hans hustru. Hon dog dessutom kort efter valet och blev aldrig ”first lady”.

Jackson vann stort 1828. Han fick 56 % av alla röster och stor majoritet i elektorskollegiet. Adams vann bara i sitt kärnområde New England och i Delaware, New Jersey och Maryland. Jackson å andra sidan dominerade  i sydstaterna, New York och Pennsylvania samt i ”västern”, dvs de nya staterna väster om Appalacherna som Ohio, Indiana, Illinois och Missouri. Med  hjälp av den erfarne New York-politikern Martin Van Buren (som skulle efterträda honom i Vita huset), gjorde Jackson det nya demokratiska partiet till en mycket effektiv valorganisation på gräsrotsnivå. Detta var något nytt och pekade framåt mot ett modernt sätt att bedriva kampanjer.

Jacksonian democracy?

Slutligen skall noteras att antalet personer som deltog i valet ökade betydligt 1828. Bland de  vita männen, som var de enda som  kunde gå till valurnorna, röstade 56 %, en fördubbling från 1824. Ökningen berodde delvis på att ekonomiska begränsningar i rösträtten nu hade avskaffats i alla delstater, och termen ”Jacksonian democracy” används ibland för att beskriva den ökande politiska delaktighet som perioden onekligen innebar. Det var dock knappast någon demokrati i vår mening. Rösträtten var begränsad till vita män, vilket uteslöt den majoritet av befolkningen som bestod av kvinnor, svarta och indianer.

Folkmassorna i kö till mottagningen i Vita huset efter Jacksons installation

Folkmassorna i kö till mottagningen i Vita huset efter Jacksons installation.

Jackson betonade också sin folklighet, och var den förste presidenten som kom från de lägre samhällsskikten. När han hade installerats som president öppnades den traditionella mottagningen  i Vita huset för första gången för en bred allmänhet, och berättelserna om de nästan tumultartade händelserna är många. Joseph Story, domare i Högsta domstolen, skrev att bland de närvarande fanns “immense crowds of all sorts of people, from the  highest and most polished down to the most vulgar and gross in the nation. I never saw such a mixture. The reign of KING MOB seemed triumphant.” Vissa källor säger att Jackson själv tvingades lämna mottagningen genom ett fönster.

Sedan 1928 har Jacksons porträtt prytt framsidan av den amerikanska tjugodollarsedeln.

Den nuvarande 20-dollarsedeln

Den nuvarande 20-dollarsedeln.

Förslaget till den nya 20-dollarsedeln.

I  april i år meddelades att bilden av Jackson skall flyttas till sedelns baksida och ersättas av Harriet Tubman, en av de ledande i kampen mot slaveriet. Detta är ett tidens tecken, eftersom president Jacksons eftermäle idag inte bara handlar om ”Jacksonian democracy” utan också om slaveriet, förtyck av minoriteter och om inledningen till den stora fördrivningen av de amerikanska indianerna.

Dag Blanck

Dela denna bloggpost