4th-of-july-fireworks-art-museum-parkway-red-white-blue-900VP-530x0

Fyrverkeri över Philadelphia – staden där amerikanerna förklarade sig självständiga (brexit, som man skojar idag) den 4 juli 1776 är väl värd ett besök.

WASHINGTON Helgdag. Hela USA firar 4th of July, men med risk för att fyrverkerierna måste inställas på sina håll p.g.a. vädret. I år har det gått 240 år sedan självständighetsförklaringen undertecknades i Philadelphia och just där pågår firandet i flera dagar.

Gallup skickade ut rön om dalande patriotism. Endast 52 procent uppger att de är ”mycket stolta” över att vara amerikaner.

Undra på det, tänker man, när en kandidat dundrar dagligen om det usla tillståndet i landet och hur utlänningar ”are killing us”.

Av utskicken från Gallup framgår att denna siffra är den lägsta sedan just denna mätning inleddes. Rekordsiffran noterades efter terrorattentaten 2001 när hela 70 procent sa att de är ”extremely proud” att vara amerikaner. I tabellen framgår att fler republikaner än demokrater känner så, att talen är högre bland vita och bekymmersamt nog lägre – endast 34 procent – i åldrarna 18-29 år.

xdhghuk-w0wsk-lktq0kna

Gallup valde denna bild för att illustrera rönen om sjunkande patriotism.

Och ingen blir gladare av att ta del av rönen när det gäller de troliga presidentkandidaterna, Hillary Clinton och Donald Trump. Två av tre reagerar negativt när de hör namnet Trump, drygt hälften när de hör namnet Clinton. På den positiva sidan märks kommentarer om att Clinton är kvalificerad och att Trump kommer att ”reda upp saker” och har ”nya idéer”.
Med bara två veckor kvar till första partikonventet är det ingen paus i kampanjandet på nationaldagen. Nyhetsflödet domineras av ett ämne som i högsta grad ingår i valrörelsen, islamisk terrorism, efter de otäcka dåden i tre länder. Trump tickade ut tweets om att ”skurkaktiga Hillary aldrig kommer att kunna hantera komplicerade och farliga IS” parallellt med attacker mot Bill Clinton.
De senare handlar om mötet i förra veckan på flygplatsen i Phoenix i Arizona mellan expresidenten och justitieminister Loretta Lynch. Detaljerna är bitvis knapphändiga men det tycks ha varit varmt, 40 grader, när Bill Clinton fördröjde avfärden med sitt privata plan för att gå ombord på Lynchs regeringsplan. De ska ha talat om barnbarn och golf, inte om FBI-utredningen om Hillary Clintons privata mejlserver under åren i State Department. Antingen hade Lynch inte hjärta att avvisa honom eller så var hon smickrad, men klart är att detta möte var högst olämpligt för båda parter – och för en tredje (och möjligen en fjärde, Barack Obama, som tillsatt Lynch).
Bill Clinton som är så begåvad och med så säkra politiska instinkter har begått en av sina fadäser igen. Precis när hustrun triumferat återupplivas gamla frågetecken om varför det alltid dyker upp sådana här historier just kring dem  och vad maken kan tänkas ta sig till i Vita huset.

o

Åter till firandet, det är högtidlig stämning och patriotiska sånger – och menyer som innefattar varmkorv, hamburgare, barbeque, cole slaw etc. Give Us Meat or Give Us Death travesterar mattidningen Bon Appétit i sin special.

o

Slutligen. Det blir mindre skandinaviska ekon i radio. Garrison Keillors ”A Prairie Home Companion” har sänts för sista gången efter 42 år. Ingen mindre än Barack Obama ringde för att beklaga Keillors beslut att inte längre berätta om invånarna i fiktiva Lake Wobegon i Minnesota.
Själv minns jag skratten de gånger jag haft biljett (bokad långt i förväg) när programmet sänts från utomhusteatern Wolf Trap utanför Washington. Ljumma, glada kvällar med ovanligt många blonda huvuden i publikhavet.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost