Ett minne från den republikanske kandidatens katastrofval 1964.

Ett minne från den republikanske kandidatens katastrofval 1964.

WASHINGTON Kan en impopulär kandidat vinna? Det är ingen hypotetisk fråga detta valår och det var det inte heller 1964 när den republikanske kandidaten hette Barry Goldwater.

Historiska paralleller är ofta vanskliga men en titt bakåt på republikanen Barry Goldwater kan vara intressant denna helg när supportrar ställt till med en s.k. fundraiser för Donald Trump i Goldwaters gamla villa i bergen i Arizona.

För ett litet tag sedan skrev jag ett inlägg, här, på bloggen med rubriken ”Trump ingen Reagan”. Men är Trump istället en ny Goldwater – en politiker som markerar starten på en rörelse? Eller är han bara en parentes?

Kommentatorn George F. Will har sagt dels att Goldwater förlorade 44 delstater men vann framtiden, dels att Goldwater egentligen segrade men att det tog 16 år att räkna rösterna. Det vill säga fram till 1980 när Ronald Reagan, som gjorde genombrott med sitt berömda A Time for Choosing-tal till förmån för Goldwater 1964, tog hem valsegern.

Den då 55-årige konservative Arizonasenatorn Barry Goldwater nominerades till presidentkandidat efter en hård primärvalsstrid med liberalen Nelson Rockefeller och misslyckade försök att stoppa honom på konventet. Opinionsstödet för Goldwater var lågt, som mest 36 procent i oktober, mot demokraten Lyndon Johnson som tagit över presidentposten efter mordet på John F. Kennedy året före. Johnsons siffror hade dock dalat från 77 procent på sommaren till 64 procent veckorna före valet.

Johnsonkampanjen utmålade Goldwater som farlig med en extrem hållning i många frågor, det gällde inte minst pensionerna och medborgerliga rättigheter för svarta. Goldwater fick heller ingen uppbackning av en av de mesta etablissemangsrepresentanterna under 1900-talet, generalen och expresidenten Dwight D. Eisenhower.

Goldwater var känd för sin frispråkighet och sa vid ett tillfälle att amerikansk militär borde kasta in en kärnladdning på manstoaletten i Kreml. Och på konventet fällde han den berömda repliken:

– Extremism in the defense of liberty is no vice. Moderation in the pursuit of justice is no virtue.

o

På lördagen kommer Trump att bege sig till Goldwaters tidigare bostad som döptes till ”Be-nun-i-kin” eller ”Huset uppe på berget” på navajoindianernas språk. Susan Goldwater Levine var inte road över tilltaget att använda villan, som numera har nya ägare, till insamling av pengar till Trumpkampanjen. I en intervju som återges i bl.a. Washington Post säger hon ”Ugh or yuck is my response”, och att hennes avlidne make skulle varit chockad över Trumps ytlighet och råa uttalanden.

Enligt The Arizona Republic kostar det 25 000 dollar per par att delta i evenemanget och detta blir en av Trumps hittills förhållandevis få fundraisers.

636016137618690263-phxdc5-5glgy0b16om1bsas7hvb-original

Men åter till den tillspetsade frågeställningen i början, om Trumps betydelse för framtida amerikansk politik. Även motståndare måste hålla med om att han rört om rejält och att han fångat upp stämningar i befolkningen som märks även i Europa, just nu t.ex. i Brexitdebatten.

Den kontroversielle kommentatorn och expresidentkandidaten Pat Buchanan skrev en essä i maj som slutade så här:

”Is it any surprise that militant anti-government groups attract white males? Is it so surprising that the Donald today, like Jess Willard a century ago, is seen by millions as “The Great White Hope”?”

Buchanan går till storms mot det som han uppfattar som de senaste årtiondenas politiska korrekthet-hets som lett till att vita män, nu nere i 31 procent, är den enda grupp som det är tillåtet att diskriminera öppet och stämpla som ”the angry white male”.

För tillfället pekar mycket på att Donald Trump kan ha nått en höjdpunkt och att protesterna kan ta ny fart. Dessutom finns det inte tillräckligt många vita män för att räcka till en valseger – och Trumps negativa tal är högre än för någon annan kandidat någonsin, med  65-70 procent som inte gillar honom.

Mer om Barry Goldwaters betydelse för den framväxande konservativa rörelsen, med Ronald Reagan och Newt Gingrichs revolution, finns att läsa i min Reaganbiografi. Och här, en analys på temat Goldwater-Trump av professorn Julian Zelizer, och, här, en färsk krönika i The Arizona Republic av Laurie Roberts med slutklämmen:

”Goldwater, though he lost in a landslide, sparked a movement that would reshape the Republican Party for decades to come. Trump is sparking a movement that could doom it.”

Barry Goldwater, som avled 1998, återvände till senaten efter valförlusten. Här tar han emot dåvarande First lady Hillary Clinton i sitt hem. Hon var f.ö. en "Goldwater Girl" i valrörelsen 1964.

Barry Goldwater, som avled 1998, återvände till senaten efter valförlusten. Här tar han emot dåvarande First Lady Hillary Clinton i sitt hem. Hon var f.ö. en ”Goldwater Girl” i valrörelsen 1964.

o

Arizona råkar också vara republikanske senatorn och presidentkandidaten John McCains hemstat. McCain som fyller 80 år i augusti har redan suttit i senaten i 30 år och siktar på ännu en sexårsperiod. Men återvalskampanjen går trögt och han tillhör dem som desperat sällade sig till Trump – fast i veckan tvingades han till snabb reträtt efter påståendet att Barack Obama skapat IS.

o

Och, nej, apropå mitt förra inlägg om Hillary-Bernie-försoning. Inte på gång än. I torsdags kväll talade visserligen Bernie Sanders om att det är absolut nödvändigt att bromsa Trumps framfart. Men det blev inget uttalat stöd för Hillary Clintons kampanj och han spelar nu ett högt spel. Amerikaner gillar inte dåliga förlorare.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost