För en breddad analys av amerikansk politik

Varning för Sverige?

Amerikansk affisch för "Sommaren med Monika" (1953)

Amerikansk affisch för ”Sommaren med Monika” (1953) som understryker den svenska synden.

I ett tidigare inlägg skrev jag om den positiva synen på Sverige i amerikansk samhällsdebatt. Men det finns också många exempel på motsatsen. I den pågående presidentkampanjen har Sverige flera gånger Sverige framhållits som ett avskräckande exempel.  I en av de republikanska debatterna i januari varnade Marco Rubio för sin kollega från Vermont, Bernie Sanders. Han  kallade honom ”socialist” och fortsatte till allmänt skratt: ”I think Bernie Sanders is a good candidate for President–of Sweden. We do not want to be  Sweden. We want to be the United States of America”.  Förutom att kritisera det svenska politiska och sociala systemet avslöjade Rubio sina okunskaper om det svenska statsskicket, vilket noterades i media. 

En kollega till mig i USA brukade tala om de tre ”essen” –sex,  socialism and suicide—som ett sätt att beskriva  den amerikanska Sverigebilden under senare delen av 1900-talet. Dessa ”s-ord” har på olika sätt att göra med det moderna folkhems-Sverige och har blivit en viktig del av den negativa synen på det moderna Sverige i amerikansk debatt.

En grundbult i den amerikanska kritiken av Sverige utgörs av statens stora betydelse i Sverige (socialismen). Det är ju också en av de avgörande skillnaderna mellan USA och Sverige. I USA utgör en stark skepsis mot staten en viktig del av det amerikanska politiska systemet, medan Sverige har en lång tradition av en stark stat. Under den intensiva debatten om president Obamas förslag till reformer av sjukförsäkringssystemet 2009 visade sig detta tydligt. Bill O´Reilly, den inflytelserike och konservative kommentatorn på Fox News, varnade för en ”svensk lösning” med ett starkt statligt styrt försäkringssystem. Kärnfrågan var, menade O´Reilly, om amerikanarna var redo att ”to turn America into Sweden?” (En debatt mellan tv-personligheter i frågan uppstod, då Jon Stewart på den liberala The Daily Show kom till den svenska statens och modellens försvar). 

Frågan hade varit på tapeten tidigare. Under det republikanska konventet 1960 i Chicago när den dåvarande vicepresidenten Richard Nixon utsågs till presidentkandidat, talade president Eisenhower vid en frukost för 600 republikaner om det svenska ”experimentet”. Här stod staten stod i centrum vilket hade resulterat i ett samhälle präglat av ”almost complete paternalism”. Hans kommentarer skall ses som en reaktion på den positiva bild av Sverige som inte minst Marquis Childs Sweden: The Middle Way hade skapat.

De svenska självmorden

Eisenhower varnade för konsekvenserna av en sådan utveckling och förde in ett andra ”s-ord”, självmord, Han menade nämligen att den starka svenska staten och paternalismen hade till lett till en självmordsfrekvens som var bland de högsta i världen. Dessutom fanns en utbredd alkoholism i landet.

Ingmar Bergman- Swedish gloom

Ingmar Bergman- Swedish gloom?

President Dwight Eisenhower- varnade för Sveriige

President Dwight Eisenhower- varnade för Sverige

Reaktionerna på hans kommentarer uteblev inte och bl.a. statsminister Tage Erlander avvisade både den amerikanske presidentens uppgifter om antalet självmord och hans slutsatser om det svenska samhällets natur. När Eisenhower besökte han Sverige 1962 verkade kommentarerna förlåtna. Han hälsades med stor entusiasm och när han steg av nattåget från Köpenhamn på Stockholms central en julimorgon började han med att be om ursäkt för sina kommentarer om självmorden, eftersom han nu hade förstått att de var felaktiga.

Ursäkten verkar dock inte ha ändrat bilden av Sverige som ett självmordsbenäget land och ämnet återkommer regelbundet i amerikanska diskussioner om Sverige. Möjligtvis kan Ingmar Bergmans framgångar i USA ha bidragit till en uppfattning om svenskar som inåtvända, grubblande och deprimerade. Det har också fått en populärkuturell förankring. I ett avsnitt av komediserien Frasier från 2003 har huvudpersonen problem med att montera en nyinköpt svensk stol, och säger att  ”The instruction book alone would account for the high Swedish suicide rate”.

Det tredje s-ordet, sex, har att göra med uppfattningen om Sverige som ett sexuellt lössläppt land och var speciellt stark på 1950- och 60-talen. I flera fall var den knuten till svenska filmer som t.ex. Arne Mattsons  Hon dansade en sommar (1949), Ingmar Bergmans Sommaren med Monika (1953), eller Vilgot Sjömans Jag är nyfiken gul (1967). Flera av dem fick problem med den amerikanska censuren, och blev en del av den juridiska debatten om obscenitetens gränser i USA. Idag framstår Sverige som mindre särpräglat på detta område och i vissa avseenden  har USA kommit ikapp Sverige.  Diskussionerna om den svenska synden har därför avtagit och det tredje ”s-ordet” spelar numera en mindre roll för den  amerikanska synen på Sverige.

Dag  Blanck

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Göran C-O Claesson

    ” Idag framstår Sverige som mindre särpräglat på detta område och i vissa avseenden har USA kommit ikapp Sverige. ”
    Mitt intryck är att USA har gått förbi Sverige då det gäller sexanspelningar i ”populärkulturen”,

    • Dag Blanck

      Tack för din kommentar. Det ligger säkert en del i vad du säger.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑