För en breddad analys av amerikansk politik

Trump – ingen Reagan

GetFile

WASHINGTON Kunde Ronald Reagan kan väl Donald Trump? Den här parallellen till 1980 dras då och då. Det är inte omöjligt att Trump vinner presidentvalet – men det kommer i så fall inte att bero på att han är en ny Ronald Reagan.

Det finns några likheter: kändisskapet, teflonlagret, utmaningarna av status quo-krafterna i partiet och anklagelser om lättviktighet. I övrigt är olikheterna slående.

Ronald Reagan hade varit guvernör i Kalifornien i två perioder (med demokratisk majoritet i delstatsparlamentet), han ingick i en ny konservativ rörelse med inflytelserika vänner som William F. Buckley och hans ståndpunkter rörande t ex skatter, statens roll, kommunismen hade varit desamma i ett par årtionden.
Om Donald Trump har det sagts att det mest konsekventa med honom är hans inkonsekventa åsikter.
Det var ju många i Sverige som inte kunde förstå att de amerikanska väljarna röstade på en B-skådis – utan att svenskarna egentligen visste vad en B-skådis var och utan att förstå att Reagan varit välkommen gäst i tv-rutan i vardagsrummen varje söndagskväll i nästan tio år. Och att Jimmy Carters ”malaise” med oljekris och galopperande inflation inte uppskattades, dessutom med amerikaner som gisslan i Teheran.
Ronald Reagan hade varit övertygad demokrat och fackföreningsledare i Hollywood när han – på grund av de höga marginalskatterna, enligt många tolkningar – bytte parti på 1950-talet. Några rika republikaner övertalade honom att ställa upp i guvernörsvalet i Kalifornien 1966 i början av vänstervågen och han omvaldes fyra år senare. Själv sa han att han inte siktade på presidentämbetet, men han tog ändå steget att utmana sitt eget partis sittande president Gerald Ford på konventet 1976. Spelet om delegaterna skildrades på ett utmärkt sätt i denna artikel i Wall Street Journals helgbilaga nyligen under rubriken The Last Great Republican Rupture. Ford vann till sist och kallade ner Reagan till konventgolvet för att hålla tal. Och det lät som ett segertal – i en föraning av valet 1980.
I de konservativa kretsar där man fortfarande spjärnar emot Trumps kandidatur svider det rejält när jämförelser görs mellan honom och idolen Reagan. För dem håller nämligen Trump på att krossa den reaganska filosofi som styrt partiet i fyrtio år. Så här skrev exempelvis Joe Scarborough (tidigare kongressledamot, nu programledare i Morning Joe i MSNBC) efter Nancy Reagans död:
”As for me, I will defer for now and instead spend time tomorrow watching some of the Gipper’s old speeches, saying goodbye to his first lady on Friday, and after that, sorting through the wreckage that once was Ronald Reagan’s proud Republican Party.”
För att återgår till skillnaderna. Reagan framförde ett optimistiskt budskap (i alla fall enligt de trogna anhängarna), han undvek att gå till attack mot enskilda, han skrev sina egna sammanhängande tal, han omgav sig med de allra mest slipade strategerna – och, i alla fall under första presidentperioden, skickliga medarbetare.
Om Trump konstaterar många republikaner att han inte var deras första, andra eller ens 17:e val. Än så länge har inte talmannen Paul Ryan anslutit sig till den snabbt växande skaran som godtar Trump. För övrigt kan tilläggas att bedömare som vördar författningen misstänker att Trump kommer att gå ännu längre än deras hatis Barack Obama i att bygga upp ”the imperial presidency”.
Den som vill veta mer om Ronald Reagans långa och omväxlande liv och smeknamnet The Gipper kan ta en titt i min bok Reagan: En kontroversiell ikon, Leopard förlag.

Reagan-300x449

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Monica Braw

    Jag var förra veckan i USA och blev chockerad. Jag hade inte riktigt förstått – jag tror inte att det till fullo har rapporterats i Sverige – hur ofattbart vulgär Trump är. Kanske är det för att det inte går att offentligt skriva/säga sådant här, ens som citat. Utfallen och vokabulären, speciellt på Twitter, är förmodligen i slutänden mer avslöjande än hans ständigt skiftande politiska ställningstaganden.
    Allehanda har givetvis sagts i Vita Huset och amerikansk politik tidigare, men då i allmänhet bakom stängda dörrar. Nyss tyckte vi ju att House of Cards var avslöjande. Trump toppar allt. Och han är verklighet.

  2. Madelaine Fusfield

    Det går inte att jämföra Reagan och Trump. Även om jag tycker den förre var en lättviktare var han en civiliserad man. Det kan man inte säga om Trump.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑