För en breddad analys av amerikansk politik

”What Does Bernie Want?”

Slutstriden är inledd mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders.

Slutstriden har inletts mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders.

Efter tisdagens primärval i Kentucky och Oregon, där Hillary Clinton och Bernie Sanders vann var sin delstat, återstår nio val för demokraterna med valen i Kalifornien och New Jersey den 7 juni som höjdpunkter. Republikanerna håller sex ytterligare primärval fram tills dess, men där har spänningen försvunnit efter att Donald Trumps utmanare kastade in handduken. Dramatiken återfinns för tillfället på den demokratiska kanten, även om få tvivlar på vem som till slut tar hem nomineringen. En fråga som många nu ställer sig är vad Sanders egentligen är ute efter (”What Does Bernie Want?”), och hur han kommer att agera på partikonventet i Philadelphia. Nöjer han sig med allt det han uppnått hittills (vilket inte är lite), med att hålla ett stort tal på konventet och få genomslag för en del av sina förslag i valprogrammet? Eller är han ute efter att sätta hårt mot hårt och driva krav på stora förändringar som t ex en reformering eller ett avskaffande av systemet med superdelegater?

Hittills har den hårda – Sandersanhängarna skulle säga principfasta – linjen varit förhärskande. De kaotiska scenerna häromdagen vid demokraternas konvent i Nevada, där ilskna Berniesupportrar vägrade att acceptera besluten och dödshotade ledande partiföreträdare, gjorde att konventet fick avbrytas i förtid. Vissa bedömare förutspår nu en sommar med tumult och demonstrationer i klass med Chicagokonventet 1968. Mycket kommer att hänga på vad Sanders väljer att säga och göra under den närmaste tiden. Efter Nevadakravallerna tonade Sanders ner våldet och kritiserade i ett pressmeddelande partiledningen för att förhindra ”a fair and transparent process from taking place”, ett uttalande som partitoppen starkt reagerade emot.

Vilket parti är mest splittrat?

Tidigare har Sanders sagt att han kommer att kämpa ända fram till konventet, men i ett tal i Kalifornien nyligen hette det att han ska fortsätta ”till sista rösten är lagd”. Det tyder inte på särskilt stor kompromissvilja. Två ting är värda att ha i minnet inför fortsättningen. Det ena är att Clinton har en betydligt större ledning nu i antalet delegater över Sanders (totalt 2 293–1 533, 2 382 krävs för seger) än vad Barack Obama hade över henne vid motsvarande tidpunkt 2008. Det andra är att Clinton vid partikonventet det året föreslog att Obama skulle väljas med acklamation, och därefter kampanjade aktivt för honom under valrörelsen.

Hur kommer Sanders, som under hela sin politiska karriär varit oberoende, att hantera ett nederlag? Och hur kommer inte minst hans supportrar, varav många har svag eller ingen anknytning till det demokratiska partiet, att reagera? Det brukar heta att ”ett delat parti är ett förlorat parti”, en tes som i år faktiskt kan gälla för bägge partierna. Vilket av dem kommer att vara mest respektive minst splittrat? Svaren på dessa frågor kan mycket väl avgöra valet i november.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Emil

    Superdelegaterna är väl fullständigt ointressanta innan konventet då det skulle bli full kalabalik om den kandidat som fått flest ordinarie delegater inte blev tilldelad nomineringen? Detta har väl aldrig hänt sedan superdelegatsystemet infördes?

    • Erik Åsard

      Superdelegaterna är viktiga eftersom de är så pass många (över 700 st på demokraternas konvent), och både medierna och kandidaterna refererar ofta till dem under valkampanjen. 2008 hade Hillary Clinton länge en klar ledning över Obama i antalet superdelegater, men i o m att Obama började vinna så ändrade sig många av dem och stödde honom. I år har Clinton haft en stor ledning över Sanders bland superdelegaterna (f n 537-42) och allt talar för att de kommer att hålla fast vid sitt val på konventet denna gång, särskilt om Clinton då redan har uppnått tillräckligt antal delegater för att nomineras.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑