WASHINGTON Stoppa Trump-krafterna har inte gett upp. Kanske, kanske, kanske, kan man hitta en väg att enas kring ett alternativ – en tredje kandidat.

Appeller har gått ut om att stödja det libertarianska partiet som finns på valsedlarna i så gott som samtliga 50 delstater och det är ett stort plus i sammanhanget.

Men tvåpartisystemet är djupt rotat och tittar man tillbaka finns det inga lyckade exempel. Flest röster i modern tid fick en annan affärsman och miljardär, Ross Perot, i valet 1992.

En handfull libertarianer tävlar om nomineringen och presidentkandidaten 2012, förre New Mexico-guvernören Gary Johnson, är favorittippad. Han fick 1,2 miljoner röster i förra valet, annars räknas resultatet i valet 1980 som partiets starkaste.

bs-logo

Men, precis som med Trump kokar det ner till ideologi… Överlappningar mellan libertarianer – republikaner (alltså Reagan-dito) finns: liten statsmakt, låga skatter, vapen, skolpolitik, riva upp Obamacare. Men libertarianerna är liberala i moralfrågor som abort och samkönade äktenskap samt emot amerikansk militär inblandning i andra länder.

Tidskriften The Atlantic bjuder på mer läsning, här, länk till partiet här.

o

I raden av tänkbara alternativa kandidater nämns annars exsenatorn Tom Coburn, nye senatorn Ben Sasse som tillhör de hårdaste Trumpkritikerna, förre guvernören i Texas Rick Perry, kandidaten 2012 Mitt Romney. Inte direkt några lysande utsikter. Det handlar förstås om pengar också, varifrån ska en kvarts miljard dollar eller mer hämtas? Koch-bröderna, kanske? Annars uppges att några stora konservativa super-pacs tvekar.

o

Det finns fler tredjepartier som registrerat sig i många delstater. Jag var på plats förra året när Jill Stein i The Green Party sjösatte sin kampanj. På programmet: gröna jobb, försvarsnedskärningar, nej till planer på krympt välfärd, offentligfinansierade valkampanjer. Länk till partiet här.  Stein var kandidat 2012 och försöker få nomineringen igen.
P1090515

Sanningen är den att tredjekandidater inte vinner, utan bidrar till att någon av de båda stora partiernas kandidater förlorar. Så var fallet 1992 när Perot utmanade George H.W. Bush. Bill Clinton segrade med 43 procent i folkvalet. Liksom år 2000 när Ralph Nader i De gröna knep röster från Al Gore (något som Nader själv slår ifrån sig med att Gore inte vann sin egen stat Tennessee). Det är lätt att instämma i de här partiernas klagomål om att medierna struntar i dem och att det är omöjligt att nå ut.

o

Om någon inte redan hört det: Bernie Sanders tog hem West Virginia, stort, 51 mot Hillary Clintons 36 procent, men det resulterade bara i 19 delegater mot Clintons 17.

Donald Trumps procentsiffra i West Virginia, 77 procent, var den högsta hittills, men intressant nog fick avhoppade Ted Cruz, John Kasich och Marco Rubio 18,5, 12 respektive 4 procent av rösterna i primärvalet i Nebraska.

På sajten redstate, en motståndsficka, lät det så här sarkastiskt om miljardären dagen efter:

”Do recall he said getting just 60 percent of the vote in his home state of New York was only because he had two other opponents. And then realize he had ZERO opponents tonight and still barely broke 60. Oh yeah, real popular guy. We’re super impressed, Donald. What a victory”.

Cruz och Rubio våndas nu över hur de ska ställa sig till  Trumps kandidatur. Cruz avvaktar. Rubio uppger att han svor eden i höstas om att stödja den som får nomineringen och måste nu ta tillbaka alla okvädingsorden om Trump under valrörelsen.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost