Donald Trump tillsammans med sin advokat Roy Cohn (t h) och New York-borgmästaren Ed Koch.

Donald Trump tillsammans med sin advokat Roy Cohn (t h) och dåvarande New York-borgmästaren Ed Koch.

Donald Trumps triumf i primärvalet i Indiana, där han slog Ted Cruz med över 16 procentenheters marginal (53-36) och tvingade denne att plötsligt hoppa av, innebär att huvudkandidaterna i höstens val med all sannolikhet blir Trump och Hillary Clinton. Hur slutstriden kommer att arta sig vet ingen, men åtminstone en sak är säker: vi kan förvänta oss en osedvanligt smutsig slutvalrörelse full av attacker, okvädningsord och negativ tv-reklam. Båda kampanjstaberna har sedan länge bedrivit ”oppo(sition) research”, alltså grävt fram alla slags negativa uppgifter som de räknar med att kunna använda som ammunition under resten av valkampanjen. Trump är som vi vet en mästare på utfall och förolämpningar, och Clinton brukar inte heller lägga fingrarna emellan när hon blir utsatt för kritik. Smädelser och fula knep har i och för sig alltid funnits i amerikanska valkampanjer, men det som förestår i höst lär slå alla moderna rekord.

Trump och Roy Cohn

Ett bra sätt att värdera offentliga personers karaktärer är att beakta vilka personer de helst umgås med och anförtror sig till. Under den formativa delen av Trumps karriär, från tidigt 1970-tal till mitten av 80-talet, var Roy Cohn hans advokat, bästa vän och närmaste rådgivare. Cohn gjorde sig känd som senator Joe McCarthys högra hand under 50-talets kommunistjakt och blev därefter advokat åt en rad av New Yorks mäktigaste politiker, affärsmän och maffiafigurer. Cohns kontakter och stridslystna personlighet passade Trump perfekt, och han använde sig flitigt av dennes tjänster såväl i affärslivet som privat. Människor som kände båda har vittnat om att Trump såg Cohn som sin mentor, och enligt uppgift talade de med varandra åtskilliga gånger varje dag.

Det som framför allt tilltalade Trump var Cohns lojalitet och hänsynslöshet när det gällde att trumfa igenom sin vilja, hans aggressivitet i förhandlingar och likgiltighet för hyfs och konventioner. ”If you need someone to get vicious toward an opponent, you get Roy”, berättade Trump i en intervju 1979. Cohn var också en mästare på att manipulera medierna, en konst som Trump tagit efter och idag behärskar bättre än de flesta. Det säger mycket om Trump att han så länge hade Cohn som sin förtrogne, och än mer att han bröt förbindelsen med honom när han fick veta att Cohn var döende i AIDS.

Trump och Edward Klein

En annan av Trumps vänner är skandalskribenten Edward Klein, som han åt lunch med dagen innan primärvalet i Indiana. Klein har utgivit en serie av spekulativa böcker om prominenser som medlemmar av Kennedyfamiljen, Bill och Hillary Clinton samt Barack och Michelle Obama. Böckerna är fulla av kontroversiella påståenden och citat från anonyma källor. Inte mindre än tre av böckerna handlar om Hillary Clinton, och man kan anta att Trump var särskilt intresserad av att höra mer om det ämnet under lunchmötet med Klein. I en av böckerna påstår Klein att Hillary en gång våldtogs av maken och att resultatet blev dottern Chelsea. Han hävdar vidare att Hillary har en hjärnskada som gör att hon ideligen svimmar, och att hon och Barack Obama en gång ska ha fysiskt slagits med varandra.

Salon-journalisten Simon Maloy, som studerat saken närmare, har sin uppfattning klar: ”Ed[ward] Klein is a hack, a conspiracy theorist and a fraud,” skriver han. Att Trump söker sig till den typen av människor förvånar inte med tanke på att han själv är en flitig förespråkare av konspirationsteorier, bland annat den om att Obama inte föddes på Hawaii och nu senast det barocka påståendet att Ted Cruz far ska ha haft något att göra med John F. Kennedys mördare Lee Harvey Oswald. Räkna med mycket mer i samma stil när valrörelsen når sin kulmen.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost