För en breddad analys av amerikansk politik

Vem är egentligen Bernard (Bernie) Sanders?

BernieSom framgått i ett tidigare inlägg av Erik Åsard så har både Ted Cruz och Bernie Sanders de senaste veckorna på allvar klivit fram och utmanat sina respektive huvudmotståndare (Donald Trump och Hillary Clinton). Sanders har med vinsten i Wyoming nu i helgen vunnit de senaste sju av åtta delstatsvalen.  Även om Sanders fortfarande har en näst intill omöjlig uppgift framför sig vad gäller att vinna nomineringen över Clinton, så är det en anmärkningsvärd bedrift av en uttalad socialist att samla så stora väljargrupper. Med hans senaste övertygande segrar går det inte heller att helt räkna bort honom, teoretiskt är det givetvis möjligt för honom att vinna och han har en stark energi i sin kampanj, liksom han har ett metodiskt och uthålligt kampanjteam (och samma webb byrå som Obama 2008). Främsta skälet att följa och förstå hans framgångar är kanske att hans segrar skapar en politisk rörelse åt vänster som tvingat Clinton att ändra sin politiska profil. Ju mer Sanders vinner desto tydligare kommer troligen den här utvecklingen att bli även framåt. Om Trump skulle ställas mot Clinton i höst, men troligen även om Cruz vinner den republikanska nomineringen, så kan det bli svårt för henne att manövrera i väljarlandskapet. Hon behöver i så fall få med sig både Sandersanhängarna till vänster och Trumpfientliga eller anti-Cruz republikaner för att vinna i november. Att bemästra den balansgången och attrahera alla dessa olika väljare blir knivigt i år då väljarströmmarna och frågorna som engagerar inte liknar tidigare val. Går hon för långt vänsterut minskar hennes möjligheter att tilltala moderata republikaner som avskyr Trump eller Cruz och överger hon ”vänsterlinjen” blir frågan om Sandersanhängarna kommer stödja henne.  Denna balansgång är något vi lär få anledning att återkomma till, frågan för det här inlägget är istället: vem är denne Bernie Sanders som så här långt har överraskat alla, gjort socialism rumsrent och faktiskt nu ger Clinton en tuff fight om demokraternas nominering?

IMG_4851Sanders föddes den 8 september 1941 och är med sina 74 år den äldsta presidentkandidaten i årets val. Skulle han gå och vinna presidentvalet skulle han bli den äldsta presidenten någonsin (blir Hillary Clinton nästa president så sker det samma år som hon fyller 70 vilket gör att hon i så fall tangerar den hittills äldste presidenten genom tiderna som är Ronald Reagan som även han fyllde 70 det år han installerades i Vita huset). Sanders är också en av de äldsta personerna att kandidera till president genom historien, den äldste var Harold Stassen som ställde upp för republikanerna inte mindre än nio gånger och sista gången, 1992 var han 85 år gammal.

Sanders är för närvarande senator för Vermont sedan 2007 men var innan dess kongressledamot (representanthuset) mellan 1991-2007. Han är den person som under längst period suttit i den amerikanska kongressen som s.k. oberoende (eng: independent).

Aktivist och socialist

Sanders kallar sig själv för demokratisk socialist vilket han är ensam om i den amerikanska kongressen. På 1960-talet var han aktiv i medborgarrättsrörelsen och en framträdande person i olika icke-vålds aktiviteter för de svartas rättigheter bland annat på University of Chicago där han var student.  I sin politiska karriär har han därefter däremot aldrig varit framträdande i frågor som specifikt rör de svarta. Detta beror främst på att han representerat Vermont som är en ”vit” delstat, något som bidrar till att han inte nått fram till svarta väljargrupper under primärvalet, vilket är en av hans svagaste punkter i kampen mot Clinton som är populär i denna grupp. Sanders har även ett förlutet som medlem i mindre politiska sammanslutningar och partier som varit knutna till fackföreningsrörelsen och den progressiva vänstern såsom Young People’s Socialis League, Liberty Union Party och People’s Party.

Sanders lyfter ofta fram de skandinaviska länderna som förebilder för det goda samhällssystemet och har med utgångspunkt i dessa länder under årets valrörelse varit mycket explicit i sin strävan efter att USA bör anamma ett samhällssystem som mer liknar ”oss”.  Detta så tydligt att han fick Marco Rubio, den tidigare republikanska  presidentkandidaten att hävda att Sanders borde försöka bli president i Danmark istället för i USA (utan närmare kunskap om att Danmark inte har någon president). Att Sanders inte dragit sig för att använda sig av begreppet socialism eller socialdemokrati har föranlett många debattörer på senare tid att aktivt och högljutt varna för vilka  negativa effekter det skulle kunna få på amerikansk ekonomi om han blev president, som man menar bygger på helt andra principer. Att USA inte haft det välfärdssystem som många europeiska stater har, anses istället av många i USA vara en stark bidragande orsak till varför man varit så ekonomiskt framgångsrikt. Kritikerna hävdar också, med viss rätt att Sanders inte heller på ett tydligt sätt beskrivit hur han ska finansiera alla sina löften eller hur ett europeisktinspirerat system skulle kunna implementeras i en amerikansk kontext (artikel i Washington Post och vad hans anhängare säger i mitt inlägg från Washington här).

Inledningsvis under höstens kampanjer hördes inte dessa kritiker så tydligt och detta av samma skäl som att man inte tog till orda mot Donald Trump. Få, om ens någon trodde nämligen att Sanders med en sådan agenda skulle få något väljarstöd över huvud taget. Andra bedömare såsom ex Professor Frances Fox Piven (själv socialist) och Noam Chomsky för att nämna ett par, menar att Sanders inte går att definiera som en ”renlärig” socialist utan snarare bör ses som ”A New Deal Democrat” eller ”A Decent, Honest New Dealer”. Läs vidare om deras argument här.

Jude från New York som blev framgångsrik borgmästare i Vermont

Sanders är född och uppvuxen i Brooklyn, New York, av judiska föräldrar med bakgrund i Polen och Ryssland. Han är den enda judiska kandidaten men han gör inga religiösa anspelningar i sin kampanj och hans relation till Israel är den mest kritiska av de kvarvarande kandidaterna, om än han håller väldigt låg profil i denna fråga (missa inte Nathalie Bèsèrs tidigare inlägg om kandidaternas relation till Israel – här).  Sanders tog en examen i statsvetenskap 1964 ( I Chicago) och flyttade något senare (1968) alltså till Vermont där han försökte bli både guvernör och senator (s.k. ”third-party candidate”) under inledningen av 1970-talet.  Dock utan framgång.

Burlington Vermont1980 däremot, när han ställde upp som oberoende kandidat blev han vald till borgmästare för Burlington, Vermonts största stad. Han blev senare återvald tre gånger och slog både demokratiska och republikanska motståndare. 1987 blev han rankad som en av USA:s bästa (best) borgmästare. 2013 utsågs Burlington till en av USA bästa städer att leva i.

Bernie Sanders beskriver på sin kampanjsida att några av hans viktigaste politiska frågor är att bekämpa den globala uppvärmningen och utjämna den ekonomiska ojämlikheten i USA. Han vill även fortsatt utveckla Obamacare (den nyligen inrättade sjukvårdsreformen) men förespråkar egentligen en betydligt mer utvidgad och generell sjukvårdsmodell för alla amerikaner än vad Obamacare avsett. Han stödde även Obamas avtal med Iran och han var den förste  att meddela att han inte tänkte närvara i kongressen när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu var inbjuden att tala där för att varna för avtalet (och en av ett litet fåtal som inte närvarande). Han värnar HBTQ-frågor och den fria aborträtten, vill höja minimilönerna och göra college och universitetsstudier fria. Läs vidare om hans politiska idéprogram här. I den kartläggning som  görs av hur konservativa de amerikanska senatorernas röstat och som Erik Åsard skrev om i sitt inlägg om Ted Cruz, hamnar Bernie Sanders på 16 poäng av 100 möjliga, vilket gör honom till den mest liberala (progressiva) senatorn av alla. Ett track-record som nu hjälper honom att övertyga många unga väljare om att han inte bara talar om frågorna utan också använder sin röst i sitt politiska arbete i enlighet med sina värderingar.

Blandade meningar om Sanders person och politiska färdigheter

En sak som ofta framkommer i intervjuer med Sandersanhängare är just att han stått stadigt förankrad i sina grundvärderingar under hela sin politiska karriär och därav känns trovärdig för många. Han röstade exempelvis mot Irakinvasionen,  mot Patriot Act och godkände sedan en rad tillägg till denna lag med avsikten att dämpa de negativa effekterna.  En aspekt av Sanders som används mot honom (förutom att många varnar för att socialism skulle förgöra den amerikanska framgångssagan) är att han inte uppfattas som särskilt sympatisk av de personer som har jobbat med eller för honom genom åren. Snarare uppfattas han som bufflig och arrogant. Jag har t.o.m. träffat personer i Washington som jobbat nära honom men som hävdat att de inte skulle rösta på honom utifrån sina erfarenheter av honom som både oorganiserad  och otrevlig. Han har också gjort sig (ö)känd för att öppet och återkommande kritisera personer i kongressen från båda partierna för att de bara stöttar de superrika i USA och därmed också att han saknar politisk fingertoppskänsla. Det senare, en kritik som han troligen själv ser som något positivt i dessa dagar, när många amerikanska väljare klart uttryckt sitt missnöje med etablissemanget och spelreglerna i Washington.

Frida Stranne

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Lars Borghem

    Ambitiöst! Ändå saknar man några fördjupningar: i dagens The Guardian skriver Asher Edelman, en insider från finansvärlden att Sanders är den ende kandidat som har ett program för att inte upprepa att bankerna gör samma misstag som vid föregående kriser.
    När det gäller utrikespolitiken finns det nu ett underlag som alla ambitiösa journalister borde fråga kandidaterna hur de ställer sig till: America`s War For The Greater Middle East av Andrew J. Bacevich. En viktig bok som på sikt kommer att förändra den amerikanska utrikespolitiken.

    • Frida Stranne

      Hej

      Det finns alltid mer att säga. Jag skrev denna artikel i helgen och har inte sett Edelmans text och det är inte heller möjligt att spegla allt oavsett ambitionsnivå. Intressant däremot att Sanders har ett tydligt program för detta! Ska läsa detta vid tillfälle. Vad gäller Bacevich så har han skrivit en stor mängd böcker som jag tycker att många borde läsa som idag tämligen okritiskt förhåller sig till amerikansk utrikespolitik. Han har hög trovärdighet utifrån sin militära bakgrund och belägger sina argument med mycket empiri liksom många andra som har kritiska förhållningssätt till hur militaristiskt USA blivit efter 2:a världskriget har. Tyvärr får det lite genomslag i debatten – framför allt här i Sverige där vi har väldigt liten kunskap om USA:s verkliga utrikespolitik och vad som fått styra denna. Håller däremot inte med dig att denna boken kommer att förändra utrikespolitiken på sikt. Helt andra krafter inom MIC är de starkaste i detta sammanhang och rädslans politik styr också hur amerikanerna förhåller sig till politiken. /Frida

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑