För en breddad analys av amerikansk politik

Washington DC i spänd förundran II

WASHINGTON. Philip Giraldi har bett mig komma till restaurang Fiola Mare nere vid Waterfront Georgetown Park, nära den svenska ambassaden här i Washington DC. Restaurangen har blivit utsedd till No 1 i Washington och jag får omedelbart veta att president Obama ofta kommer hit. Jag har träffat Philip Giraldi tidigare ett par gånger och han har alltid haft vänligheten att sitta ner och prata några timmar med mig om sina erfarenheter av och syn på amerikansk utrikespolitik, liksom vi haft emailkontakt sedan jag flyttade från DC sommaren 2014. Giraldi har jobbat arton år inom CIA som ”counter-terrorist specialist and military intelligence officer” men har på senare år varit en frispråkig kritiker av hur USA:s utrikespolitik utvecklats. Redan när vi talats vid inför min DC resa utlovade han att han skulle ta med en vän till vår lunch, Scott McConnell, som känner det republikanska partiet väl. McConnell är  journalist och grundade tidskriften The New Conservative 2002. Även han har blivit känd som en av partiets mest högljudda kritiker mot ”den amerikanska internventionismen” i allmänhet och Irakinvasionen 2003 i synnerhet. Två sofistikerade herrar, lågmälda, trevliga och pålästa – som båda, lär jag mig snart, överväger att rösta för Donald Trump i höstens val (om han blir nominerad).

Partiet måste lyssna på sina väljare 

Fiola mareVi sätter oss till bords med utsikt över Potomac River och det första jag tänker när jag ser menyn är att jag hoppas att det inte förväntas att jag ska betala. Phil introducerar mig för sin vän och vi går rakt på sak och pratar om vad som händer i den amerikanska väljarkåren. Det visar sig ganska snart att mina båda lunchsällskap inte är överens om så värst många saker egentligen, men de uppfattar båda att USA måste upphöra med sina försök att styra utvecklingen överallt i världen och istället koncentrera sig på det som är av direkt säkerhetspolitisk relevans och säkra sina egna gränser. Särskilt övertygade är de i sin uppfattning att USA ”ovillkorliga” stöd till Israel skapar mer osäkerhet än säkerhet för USA.  Ganska typiska libertarianer med andra ord. När vi talar om sannolikheten över att Trump blir republikansk kandidat tror Philip Giraldi att det kommer bli en ”brokered convention” i sommar och att Kasich i så fall möjligen kan gå segrande ur omröstningarna som då följer. Det finns så många i partiet som kommer göra allt de kan för att stoppa Trump och de pågår förbrila förhandlingar just nu, menar han. McConnell å sin sida tror att Trump kommer till konventet antingen med 50 procent eller mycket nära och att partiet då inte kan gå emot väljarna utan måste rösta fram honom. Allt annat skulle skapa en enorm frustration bland väljarna och bli direkt kontraproduktivt för partiet. Om det är de båda överens, lyssnar GOP inte på sin väljarbas kommer det skapa mycket starka reaktioner tror de. Resultatet att nominera Trump kommer däremot att ta emot för många och kanske kommer vi se en viss uppsplittring av partiet till följd av det. ”But I don’t mind if the neocons and the tea-party left the party – they contribute with nothing good anyway”, säger Scott McConnell. Om Trump vinner nomineringen så kommer det däremot bli mycket jämnt mellan honom och Clinton i höstens val. Jag säger att det är en 50/50 chans för båda, det är många övertygade demokratiska stater som måste vinnas över till den republikanska sidan om Trump ska kunna vinna, men Clinton är väldigt illa omtyckt i breda läger menar Giraldi. Men, New Hampshire och Massachusetts kanske kan gå till Trump. Clinton leder för närvarande men det kan ändras mycket snabbt och det blir trots allt en etablissemangskandidat som Trump ställs emot och amerikanerna verkar inte vilja ha en sådan denna gången.

Från neokonservatism till Buchanansupporter, via Obama till Trump

FörrättEfter att ha ätit förrätten och huvudrätten ställs fram så tänker jag att jag struntar i om det blir jag som får betala notan, både maten och det jag lär mig av sällskapet är troligen värt varenda dollar. Scott McConnell visar det sig, har sitt ursprung som tidigare ”neocon” men lämnade den falangen när han blev mer insatt i USA:s politik i Mellanöstern i slutet av 1980-talet och stöttade senare istället Pat Buchanan i dennes försök att bli president. Eftersom jag studerat den neokonservativa falangen i flera år och tidigare bl.a. intervjuat upphovsmännen till ”Project for a New American Centrury” (som inspirerade George W. Bush), så pratar vi lite om neokonservatismens historia och utveckling och vad som fick honom på nya spår. För McConnell handlade det mest om ett ”uppvaknande” hävdar han, men att det satt långt inne att erkänna sin tilltagande kritik mot stödet för Israel, det var inget man vågade uttala till någon i partiet. Båda herrarna ser med viss respekt på president Obama och understryker att de absolut inte är några ”anti-Obama republicans”. Han har varit en förståndig (sensible) president, säger Giraldi. Hans ambitioner att minska USA:s militära engagemang utomlands är väldigt bra och de är båda stora anhängare av Iranavtalet. McConnell röstade t.o.m. på Obama 2012. Även om han var djupt besviken på beslutet att gå in i Libyen så visade Obama ändå prov på att på det hela taget minska USA:s militära engagemang utomlands. Det som främst skiljer McConnell från Obama är presidentens ”immigrationspolitik och ”osunda” handelspolitik”. McConnell tror att man måste göra mycket tydligare insatser mot den illegala invandringen och han understryker att han är för tydliga landgränser. ”I belive in nations” säger han med emfas och menar att utvecklingen i Europa visar tydligt att det finns en gräns för globaliseringen.  Säkerhetspolitiken är den viktigaste valfrågan. Av det skälet skulle han aldrig ens överväga att rösta på Clinton: ”she is way to hawkish – actually more or less the same kind of candidate as any republican when it comes to foreign policy”. Philip Giraldi är lite mer tveksam över sitt kommande val och funderar på att istället för Trump, lägga sin röst på det ”The Libertarian Party” eller ”The Green Party”, framför allt efter Trumps tal på AIPAC-mötet här i DC tidigare i veckan.

Jag frågar dem hur de kan överväga att rösta på Trump när de är så insatta i de politiska villkoren här i DC, behovet av samarbete över partigränserna och det faktum att USA väl står för en rad omfattande utmaningar som kräver lite sans och balans?  De båda är ju analytiska personer tillägger jag lite försiktigt och Trump beter sig som en galning och verkar fullständigt oberäknelig.  De tänker båda efter en stund och understryker sen att de absolut önskade att Trump inte var så bombastisk men att han är långt mer beräknerlig än han framstår och att de värsta utspelen främst är till för att fånga upp den tilltagande ilskan i samhället. Han är helt klart en oerhört dålig talare och slänger ur sig saker som verkligen inte passar sig, men å andra sidan säger han i grunden många vettiga saker, menar McConnell: ”I mean he has his flaws but he is less interventionist than anybody of the other candidates. He is not a globalist on trade and he recognize the need for borders, and that’s what matters the most accordning to me”.

Trump kommer att ändra sig om NATO – tortyr kommer han inte få igenom

I veckan presenterade Trump ett utrikespolitiskt program (eller så nära ett han kommer) och många har reagerat starkt på detta här i DC. Giraldi och McConnell tycker att det till stora delar är klokt, sånär som på hans orimliga utspel om tortyr och hans lite väl oresonliga hållning avseende NATO. Men han kommer att få mer kunskap om betydelsen av NATO av sitt säkerhetsteam om han kommer till makten hävdar de båda. Men avseende det han hotar med gällande tortyr då undrar jag? ”Advocating torture is an intelligence/law enforcement issue and is not really foreign policy even though it impacts on how foreign countries perceive us. I strongly oppose it. It might work in some circumstances but it’s inhumane and invites others to do the same to Americans. I do not think that the military or intelligence services would engage in it even if the White House were to declare it legal, not because they are squeamish but because they have seen the political blowback caused by the torture program at CIA, which has damaged the credibility of the organization and created considerable friction with Congress. I think torture is now unacceptable generally, no matter what Trump says”, menar Giraldi och McConnell instämmer nickande.

Klyftorna i samhället har blivit ett stort problem

HomelessNär det är dags att beställa efterrätt och jag får veta av den (enerverande) vänliga kyparen att husets små sockerdoppade donaughts med hemgjord glass och chokladsås är mer än utmärkta påminns jag om alla de hemlösa jag passerade på vägen hit. Antalet hemlösa har ökat dramatiskt sedan jag började resa till DC 2004. Klyftorna i det här landet går att ta på om man bara ser sig omkring, kontrasterna syns tydligt överallt. Det förvånar mig faktiskt lite när mitt lunchsällskap (som utifrån sin ideologiska hållning eftersträvar en minimal stat) under kaffet tar upp att inkomstskillnaderna nu blivit för stora och att det måste göras något åt hur fattigt många har det. Det är absolut ett skäl till utvecklingen i den amerikanska väljarkåren menar de. Människor känner stor frustration (inte bara de fattiga) och något måste göras för att ändra detta. Inte ens de demokratiska partiet har värnat de svagare på länge menar de.

Senare på kvällen när min värdinna har bjudit över en republikan som jobbar för en flygvapentillverkare bekräftar även han en tilltagande oro över inkomstskillnaderna i landet. De har gått helt överstyr menar han, det är meningen att människor ska känna tilltro till framtiden och få skäliga inkomster för sitt jobb. Det officiella republikanska kravet på att inte ha några minimilöner ser således inte ut att ha ett absolut stöd bland republikanska väljare. Som med så många andra saker verkar inte etablissemanget fånga vad folk känner och det är väl själva kärnan i det som sker nu (min not). Att Donald Trump skulle utgöra lösningen på USA:s problem tror mannen som är på besök hemma hos min värdinna är osannolikt. Han gör oss alla till åtlöje som han håller på, så kanske måste jag rösta på Clinton, men jag kommer ändå överväga att rösta på Trump om han blir lite mer civiliserad under höstens kampanj, säger han och ler generat.

Någonstans här ligger kärnfrågan inför höstens val. Väldigt många tvekar över vem de kan tänka sig att rösta på eller vem som helt går bort. Just nu verkar allt helt vidöppet och vad som helst kan ske. Det stora problemet, sa Philip Giraldi innan vi skildes åt nere vid Waterfront Georgetown, är att så mycket sker på samma gång att det är svårt att avgöra vad som är viktigast, vad som påverkar vad mest och därför också vad som kommer hända. Just nu är alla scenarior möjliga.

Frida Stranne

Washington DC

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Mercy Sandberg-Wright

    ”He has his flaws” – really?
    Önskar du hade frågat herrarna om det gått upp för dem att en hel hoper ”gammaldags” (icke-teaparty, evangelicals, etc) republikaner antas rösta på Hillary i höst!

    • Frida Stranne

      Det kan du läsa om i mitt föregående inlägg baserat på intervjuer med personer som jobbat i kongressen i över 25 år och som tidigare stöttade Rubio och Bush men nu kommer att rösta på Hillary eller överväger att göra det och som understryker att flera kommer att göra det. Detta är ett porträtt av flera olika om hur personer med olika bakgrunder och ideologiska utgångspunkter tänker om läget här i DC och vad vi kan vänta oss framåt. Det speglar vad en falang inom republikanska partiet drar för slutsatser – det ska användas som information till helheten givetvis och ingenting annat. Vad det står för och vad det betyder för valet i vår och i höst får man som läsare dra sina slutsatser av i relation till allt annat. Läget är öppet nu och serien av artiklar jag skriver på visar bl.a hur svårt det är att veta hur alla väljarströmmar rör sig eftersom det finns så många olika känslor, analyser och slutsatser i rörelse. /Frida

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑