För en breddad analys av amerikansk politik

Supertisdagen – några intryck och utfall

Nära en fjärdedel av alla delegater på sommarens partikonvent fördelades under supertisdagens primär- och partival. Det gör den till den enskilt viktigaste dagen under hela primärvalsprocessen. Med så många val, siffror och tal kan det vara svårt att se skogen för alla trän. Men några resultat förefaller mer notabla och avgörande än andra.

Favoriterna vann. Hillary Clinton och Donald Trump vann sju delstater vardera, och drygade därmed ut sitt växande försprång bland antalet vunna delegater. Clinton visade sig som väntat stark i södern, mycket på grund av det fortsatt solida stödet från svarta väljare, och tog dessutom hem en knapp seger i Massachusetts, en delstat som Bernie Sanders hoppades kunna vinna. Trump vann klart i flera sydstater men dessutom i Massachusetts och Vermont, vilket visar att han har brett stöd inom partiet och att det förmodligen är för sent för konkurrenterna och partieliten att stoppa honom. Republikanerna får nu skörda vad de har sått under en följd av år genom en ensidig propaganda mot all form av statlig maktutövning och en svartmålning av motståndare både utom och inom partiet.

Utmanarna är ännu inte avhängda. Bernie Sanders lyckades förutom sin hemstat Vermont även vinna i Colorado, Minnesota och Oklahoma. Det var bättre än väntat och gör att han har all anledning att fortsätta kampanjen ett tag till, särskilt som han stadigt drygar ut sin kampanjkassa (enbart under februari lyckades han samla in över 40 miljoner dollar). Detsamma gäller Ted Cruz, som förutom hemstaten Texas även vann i Oklahoma och Alaska. Därmed kan han skryta med att ha fyra segrar hittills (också den i Iowa). Med viss rätt kan Cruz nu hävda att han är det enda trovärdiga alternativet till Trump. Dock ska man notera att de sakpolitiska skillnaderna mellan de tre ledande republikanska kandidaterna är ytterst marginella. Som Catherine Rampell påpekar i en artikel vill samtliga exempelvis bygga en mur mot Mexiko, kraftigt sänka skatterna och avskaffa Obamas sjukvårdslag.

Marco Rubio är körd. Trots att Rubio äntligen vann en delstat (Minnesota) fick han än en gång se sig överflyglad av Trump och Cruz. Rubios sena taktikbyte – att gå till personangrepp mot Trump och imitera dennes förklenande omdömen – visade sig inte fungera, lika lite som tidigare försök att få stopp på skrävlaren från Manhattan. Primärvalet i Florida den 15 mars tonar nu fram som ett vinna eller försvinna-val för Rubio. Det blir extremt viktigt eftersom det är hans egen hemstat och eftersom hela 99 delegater ligger i vinstpotten. Trump har länge haft en komfortabel ledning i delstaten, och om Rubio inte kan vinna där är frågan om inte hans politiska karriär är över. Hans senatsperiod går nämligen ut 2017, och reglerna i Florida tillåter inte en presidentkandidat att samtidigt ställa upp för ett delstatsval.

Panik i det stora gamla partiet. Den republikanska partiledningen inser förmodligen att Trump är den sämsta möjliga kandidaten i ett allmänt val, men har fullständigt misslyckats med att försöka hejda hans framfart och föra fram en mer respektabel kandidat. Upplägget med som mest 17 kandidater, massor av tv-debatter och en utdragen primärvalssäsong har gynnat Trump och gjort att motståndet mot honom splittrats.

Clinton mot Trump? Den vanligaste frågan jag fått av journalister efter supertisdagen är: vem vinner presidentvalet, Clinton eller Trump? Frågan är naturlig, men aningen för tidigt väckt. Vi vet ju ännu inte om de tu vinner nomineringarna. Men om det blir en tvekamp mellan de båda kan vi förvänta oss en valkampanj av ett slag som vi inte har upplevt i modern tid. Bägge kandidaterna kan råka ut för stora problem – Trump genom de avslöjanden som långt om länge lär komma om hans tvivelaktiga affärer, Clinton genom den FBI-utredning som ännu inte är slutförd om hennes privata e-post under tiden som utrikesminister.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Mattias

    Vore intressant att läsa om hur ni tolkar inställningen hos både de enskilda väljare och det samhällsklimat som gynnar Trump.

    Är han en nutida inkarnation av manifest destiny och USA-centrisk imperialism/jingoism?

    Har man i USA inte alls uppmärksammat t.ex. dokumentären You’ve Been Trumped?

    Eller anses avslöjandena i den inte alls vara skandaler, utan i stället just ett bevis på hur Trump genom sin handlingskraft och sina hårda nypor gör America great again – genom att ta omvärlden som Pollock-duk för sina lukrativa utfall (man kommer osökt att tänka på den USA-analys Coetzee skisserar i Dusklands)?

    http://www.rottentomatoes.com/m/youve_been_trumped_2011/

    • Erik Åsard

      Det finns flera faktorer som förklarar Trumps framgångar – att reallönerna för förvärvsarbetande legat stilla i åratal, upproret mot de styrande i Washington (inklusive mot den republikanska kongressen) för att de inte förmår åstadkomma önskvärda förändringar, reaktionen från delar av den vita befolkningen mot att ha en svart president, en känsla av att USA håller på att förlora inflytande i världen, med mera. Därtill kommer den statsfientliga retorik som republikanska partiet bedrivit i många år och som den nu får skörda frukterna av i form av en kandidat som gör politik av anti-Washingtonstämningarna.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑