WASHINGTON. Historieprofessorn Peter Kuznick är hemma i DC på kort besök och har bjudit ett gäng progressiva Sandersanhängande vänner på middag. Kuznick åker sedan flera år tillbaka annars världen runt och talar om sin och den berömde Hollywoodproducenten Oliver Stones bok och dokumentärserie ”The Untold History of the United States”. Dokumentären/boken är en kritisk genomgång av USA:s utrikespolitik sedan andra världskrigets slut och Edward Snowden har sagt sig ha övertygats om att trycka på sändknappen efter att ha sett och läst detta material. Jag har känt Kuznick sedan jag bodde i DC, han jobbar på samma universitet där jag var gästforskare och han var en av flertalet mycket generösa kollegor som bjöd in mig till sitt nätverk av intressanta vänner. Av flera skäl har jag lärt känna långt fler republikaner än demokrater sedan jag började resa till DC i början av 2000-talet och det är därför alltid extra intressant att spendera några timmar hemma hos Kuznick som bjuder på helt andra perspektiv av vart USA är på väg än övriga sällskap jag träffar när jag är här. Just den här kvällen blir diskussionen extra livlig. Dels på grund av att gästerna inte är överens om hur man ska se på Hillary Clinton, dels på grund av en artikel i söndagens ekonomidel i Washington Post (söndagen 20 mars 2016).
Månad: mars 2016 (Sida 1 av 3)
WASHINGTON. Philip Giraldi har bett mig komma till restaurang Fiola Mare nere vid Waterfront Georgetown Park, nära den svenska ambassaden här i Washington DC. Restaurangen har blivit utsedd till No 1 i Washington och jag får omedelbart veta att president Obama ofta kommer hit. Jag har träffat Philip Giraldi tidigare ett par gånger och han har alltid haft vänligheten att sitta ner och prata några timmar med mig om sina erfarenheter av och syn på amerikansk utrikespolitik, liksom vi haft emailkontakt sedan jag flyttade från DC sommaren 2014. Giraldi har jobbat arton år inom CIA som ”counter-terrorist specialist and military intelligence officer” men har på senare år varit en frispråkig kritiker av hur USA:s utrikespolitik utvecklats. Redan när vi talats vid inför min DC resa utlovade han att han skulle ta med en vän till vår lunch, Scott McConnell, som känner det republikanska partiet väl. McConnell är journalist och grundade tidskriften The New Conservative 2002. Även han har blivit känd som en av partiets mest högljudda kritiker mot ”den amerikanska internventionismen” i allmänhet och Irakinvasionen 2003 i synnerhet. Två sofistikerade herrar, lågmälda, trevliga och pålästa – som båda, lär jag mig snart, överväger att rösta för Donald Trump i höstens val (om han blir nominerad).
WASHINGTON. Spenderar en hektisk vecka i Washishington DC full av möten med intressanta personer både till höger och vänster och mitten och försöker få en bild av vad som händer i det pågående valet och i USA i stort. Nedan det första inlägget av tre kring lite av vad jag hört och sett. Det enda man egentligen kan säga säkert är att det finns lika många åsikter som det finns personer att samtala med och ingen tycks riktigt förstå vad som faktiskt sker eller varför, än mindre hur det ska gå framåt. Alla har sina idéer, men argumenten presenteras inte med någon glasklar övertygelse (som brukligt) utan med stor tveksamhet, djupa suckar och uppgivet utslagna armar.
Under tisdagen röstade tre delstater i västra USA— Arizona, Idaho och Utah. Resultaten visar att de två ledande kandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump befäster sina ledningar i jakten på delegater genom segrar i det viktiga valet i Arizona, samtidigt som deras utmanare Bernie Sanders och Ted Cruz visade fortsatt styrka genom att vinna i Utah och Idaho.
USA är landet vi svenskar älskar att älska och hata. Så har det varit i över två sekler. Av historiska och andra skäl har vi en mycket nära relation till USA, ett komplext förhållande som i intensitet bara kan jämföras med det vi har till våra nordiska grannländer. Flera faktorer har bidragit till att cementera denna speciella relation, främst den stora utvandringen som ledde till att nära 1,3 miljoner svenskar emigrerade till USA mellan 1840 och 1930. Men är det korrekt och meningsfullt att påstå, som ofta görs, att Sverige idag skulle vara ett av världens mest ”amerikaniserade” samhällen? Det är en av de frågor som tas upp och diskuteras i den nyutkomna boken Det blågula stjärnbaneret. USA:s närvaro och inflytande i Sverige (Carlssons).
När Barack Obama i onsdags stegade ut i Vita husets vackra trädgård för att presentera sitt val av ny domare i Högsta domstolen skedde det i idealiskt vårväder och med magnoliaträden i full blom. Den utvalde var Merrick Garland, en 63-årig välmeriterad chefsdomare i nationens näst högsta domstol som tidigare har fått överväldigande stöd när hans namn varit uppe till omröstning i senaten. Obama beskrev Garland i lyriska ordalag och hoppades – med det idealistiska anslag som blivit presidentens kännemärke – att senatorerna skulle ge honom ”a fair hearing”. Framför talarstolen satt gräddan av demokraternas ledarskikt i kongressen – minoritetsledaren Harry Reid, partiets ålderman i senatens justitieutskott Patrick Leahy, senator Dianne Feinstein från Kalifornien med flera. Bland åhörarna fanns också ledarna för flera liberala intressegrupper som Cecile Richards från Planned Parenthood och Nan Aron, ordförande för Alliance for Justice.
WASHINGTON Hoppet sägs ju vara det sista som lämnar människan. Men det verkar som om en del republikaner ger upp. Det går inte att stoppa Donald Trump.
Alltså är det dags att acceptera att han blir partiets presidentkandidat. En slutsats som dragits av några, fortfarande rätt få, högt uppsatta politiker och Trumps rivaler Chris Christie och Ben Carson.
Men andra hoppas fortfarande på vad som ter sig som ett mirakel. Ordföranden i Republican National Committee, RNC, Reince Priebus, tvingas försöka hålla god min när han får frågor om en kompromisskandidat, om ändring av reglerna före konventet för att hejda Trump, om ”upploppen” som Trump hotat med i så fall, om risken för splittring av partiet, om en allians mellan Ted Cruz-John Kasich, om fortsatta anti-Trump-inlägg (ledare i Washington Post, Mitt Romney en gång till, David Brooks i New York Times, rubrik No, not Trump, not ever), om proteströstande på Hillary Clinton…
WASHINGTON Beröm öses över domaren Merrick Garland. Skarp hjärna, välmeriterad jurist, haft inflytande över rättstänkandet och dessutom omtyckt kollega.
Men, nu är det inte kvalifikationer som räknas. Garland kan istället bli ett oskyldigt offerlamm i en upptrappad maktkamp mellan president Barack Obama och den republikanska majoriteten i senaten om vakansen i Högsta domstolen efter den konservative Antonin Scalia . Vita husets sajt toppas just nu med videon Meet Merrick Garland, länk här.
Det är för tidigt att spå utgången i striden som lär rasa i månader och påverka, om inte presidentvalet, så i alla fall valen till senaten i november.
De numera tre republikanska presidentkandidaterna hävdar bestämt att Obama inte bör få utse efterträdare till Scalia som avled i februari – utan att ”folket måste få säga sitt”.
Fortsätt läsa
I tisdagens olika val befäste Hillary Clinton och Donald Trump sina tätpositioner i kampen om sina partiers nomineringar. Clinton ser ut att vinna alla fem delstater, om än knappt i Missouri. De bekväma segrarna i Florida och North Carolina var väntade, men efter Bernie Sanders vinst i Michigan trodde många att han skulle kunna ta hem antingen Illinois eller Ohio, eller till och med båda, eftersom de ligger i samma ”rostbälte” som drabbats hårt av avindustrialisering och företagsnedläggningar efter finanskraschen 2008. Det lyckades han inte med, och därmed är Sanders utsikter att vinna nomineringen ytterst små. För att ha minsta chans att utmana Clinton måste han vinna en stor majoritet av de återstående delegaterna och primärvalen, och det är inte realistiskt. Enligt preliminära siffror har Clinton nu 1 606 delegater mot Sanders 851 (med de så kallade superdelegaterna inräknade). Det är ett större försprång än vad Barack Obama hade över Clinton vid motsvarande tidpunkt i valrörelsen 2008.
WASHINGTON Länge har det talats om fotbollsmammor och trygghetsmammor i amerikanska presidentval – men i år kretsar det kring den arge vite mannen.
Och, det är högst tveksamt om han kommer att visa sig beredd att rösta på Hillary Clinton.
Intressant nog har både Donald Trump och Bernie Sanders försprång i denna grupp och det märktes särskilt väl i primärvalen i Michigan. Trump fick 43 procent mot tvåan John Kasichs 23 procent i det republikanska valet. Och Sanders fick 54 procent mot Hillary Clintons 44 procent i det demokratiska valet. I det senare fallet vägde det upp Clintons fördel bland kvinnor och afrikan-amerikaner.
Kort presentation
I bloggen Amerikaanalys ger forskarna Frida Stranne, Dag Blanck och Erik Åsard samt USA-baserade journalisten Karin Henriksson tillsammans med välkända och meriterade gästbloggare från både Sverige och USA ett brett utbud av perspektiv på amerikansk politik och samhällsutveckling. Välkommen att följa oss!
Läs mer om bloggen
Läs mer om bloggen
