Ett av Barack Obama mest framträdande vallöften under hans kampanj 2008 var att stänga fånglägret på Guantanamo. Detta som en del av hans budskap om förändring [change] och att USA skulle återgå till de rättsprinciper och praktiker i kampen mot terrorismen som ”var värdigt en sann demokrati”. Bara två dagar efter hans installation undertecknade han tre olika exekutiva lagar med syfte att förändra riktningen i kampen mot terrorismen. En av underskrifterna ämnade  stänga Guantanamo. Till sin hjälp att hitta en juridisk hållbar lösning för stängningen hade han valt Greg Craig men bara elva månader senare lämnade Craig sitt uppdrag och hans Guantanamo Plan drogs tillbaka. Politiken som följde var den motsatta mot vad Obama utlovat. Guantanamo fick vara kvar, man fortsatte använda militärtribunaler samt hålla fångar frihetsberövade utan rättslig prövning på obestämd tid.

guantanamo

Det som hade hänt under Obamas första år i vita huset var dels att frisläppandet av två Uigurer hade skapat en stor debatt (amerikanerna ville stänga Guantanamo men ingen delstat ville ta emot några fångar och rädslan växte över att fångar skulle utgöra nya hot). Dels förde CIA en offensiv kampanj mot vita huset om hur stängningen skulle handhas, men inte minst hade polariseringen i Washington redan fördjupats och republikanerna hade visat ovilja att gå Obama till mötes i frågor som denna. Detta trots att många innan valet hade varit positivt inställda till en stängning (John McCain hade exempelvis aviserat sin intention att stänga lägret även i sin kampanj 2008).

Obama blev också inslängd i en realpolitisk verklighet där han konfronterades med hotet från en allt mer utbredd terrorism och han blev fast i en rad andra frågor genom sina löften om att också avsluta krigen i Irak och Afghanistan. Båda två ”problem” som han inte hade något klar strategi för hur han skulle hantera. Frågan om att stänga Guantanamo har däremot återkommit på hans bord vid flera tillfällen och säkerligen även jagat honom i hans drömmar titt som tätt. Idag, åtta år efter sitt tillträde höll han så ännu en presskonferens med löftet om att göra allt han kan för att stänga fånglägret innan han avgår strax efter årsskiftet. Frågan är givetvis om han ska lyckas och vad det får för effekt på det pågående valet? Kommer han använda ett presidentdekret om det behövs? Han indikerade i alla fall att varken han eller Joe Biden är i händerna på någon återvalskampanj utan kan se till att ”få saker gjorda”.

Vid dagens presskonferens lät han övertygande i sin ambition att hitta en lösning. Han angav en rad skäl som gör republikanerna svaret skyldig. De måste nämligen presentera tydliga motiv till varför Guantanamo skulle finnas kvar trots de aspekter Obama pekade ut idag och som allt fler säkerhetsbedömare kommit att tala om: (a) Kostnaden för att driva Guantanamo är mycket stor och är fel (budget)prioritering i kampen mot terrorismen (b) en lång rad fångar (ca 600) har redan överförts till andra fängelser eller släppts utan att det har hänt något allvarligt som följd (c) det försvagar USA:s anseende och är ett problem i relationen med de länder man behöver samarbeta med i kampen mot terrorismen på andra områden (d) man kan hantera misstänkta terrorister inom ramen för det vanliga rättssystemet (e) fånglägret är kontraproduktivt och föder mer anti-amerikanism runt om i världen och fler som vill göra USA illa.

Utrikespolitiken spelade en framträdande roll under höstens valprocess och vid några av debatterna. Inte minst i det republikanska lägret. Utvecklingen i Mellanöstern med IS framryckningar, islamistiskt motiverade dödsskjutningar i San Bernadino och en allmän känsla bland republikaner att Obama minskat USA:s inflytande i världen och gett efter för fiender (bl.a. genom Iranavtalet) gjorde utrikespolitiken till en angelägen fråga för väljarna. Något ansvarsfullt svar på de hot man upplever har däremot inte presenterats. Snarare har kandidaterna tävlat om vem som kommer vara mest aggressiv och kompromisslös gentemot omvärlden om man får förtroendet att bli president. Utifrån detta är det föga troligt att man kommer att visa välvilja gentemot Obama i frågan om Guantanamo. Det skulle så att säga underminera trovärdigheten i deras allmänna och högljudda kritik mot honom och mitt i en valkampanj passar det sig inte heller. Men problemet återstår likväl. Det behövs ett tydligt och trovärdigt svar på vad som motiverar att ha Guantanamo kvar? Om inga sådana kan ges resulterar det troligen i att frågan tystas ned.

congressEn viktig fråga för Obamas utsikter blir opinionens påverkan på kongressen. Finns det tillräckligt många republikanska väljare som anser att Guantanamo är ett problem för att det ska sätta tryck på tillräckligt många av dem som ska väljas om där till hösten? I sådana här frågor är nämligen väljare från kongressledamöters och senatorers hemmaplan, ofta både mycket aktiva och viktiga som påtryckningskanaler. Enligt en rad källor jag talat med i kongressen var det exempelvis ett massivt tryck från väljare mot att ge sig in i Syrien som gjorde att republikaner röstade ner Obamas fråga om att genomföra attacker mot Assad 2013.

Det är däremot inte sannolikt. Guantanamo är inte längre en stor fråga i USA. Människor har dels vant sig vid att göra avkall på olika fri- och rättigheter i kampen mot terrorismen, dels är klimatet uppskrämt och rädslan för terrorismen återigen stor. Med ett parti i kris och en presidentvalskampanj som inte liknar något annat kan däremot vad som helst hända. Obamas chanser att få igenom detta utan ett dekret ter sig ganska små, men i denna fråga liksom alla andra är det bäst att inte spekulera just detta år

Frida Stranne

Dela denna bloggpost