Opinionsmätningarna före valen i Iowa och New Hampshire har kommit i blickpunkten eftersom de i mångas ögon pekat i så fel riktning. I Iowa indikerade de t ex att Donald Trump hade fler sympatisörer än vinnaren Ted Cruz, och i New Hampshire rapporterades det att Hillary Clinton i sluttampen höll på att ta in på Bernie Sanders’ försprång, något som valresultatet helt vederlade . Harvardprofessorn Jill Lepore återknyter i en radiointervju till en artikel hon skrev för The New Yorker i november förra året om den alltmer framträdande roll som opinionsundersökningar spelar i amerikansk politik.

Opinionsundersökningar går tillbaka till 1930-talet och pionjären George Gallup, som såg dem som ett demokrati-instrument som kunde synliggöra folkviljan på ett unikt sätt. De senaste årtiondena har deras antal mångdubblats, och de utförs nu inte bara av firmor som Gallup och Roper som specialiserar sig på sådana undersökningar utan också av tidningar, TV-bolag, universitet, och dessutom av de politiska partierna själva.

Problemet är enligt Lepore inte bara mängden av undersökningar utan också deras tillförlitlighet. Det slumpmässiga urval som ligger till grunden för att ett litet antal intervjuer ska kunna sägas representera väljarkåren har t ex blivit allt svårare att uppnå p g a att svarsfrekvenserna för de flesta opinionsundersökningar ligger på under 10 procent av de tillfrågade.

När Gallup började sin bana för 80 år sedan ansåg de som tillfrågades av hans firma att det var ett privilegium att få ge sin syn på politik och göra sin röst hörd, men dagens uppsjö av samtal från telefonförsäljare och opinionsundersökningar är närmast en källa till irritation och ilska i amerikanska hem. Oftast svarar man inte eller lägger snabbt på luren när man får klart för sig vem som ringer. En enkät som jag själv gick med på att besvara förra hösten tog närmare en halvtimme i anspråk mitt i middagsdisken och kontrollen av döttrarnas hemläxor och blev efterhand rätt tröttsam.

Intervju-urvalet skevar dessutom därför att opinionsundersökningar förlitar sig på automatisk uppringning för sina intervjuer, och enligt lag kan man inte nå mobiltelefonnummer med den metoden. Följden blir att de tillfrågade begränsas till de 40 procent av amerikanska hushåll som fortfarande har fasta telefoner, och de potentiella väljare man då når tenderar att vara äldre och mer konservativa.

Att opinionsundersökningar pekar helt galet är dock inget nytt i amerikansk politik. För 80 år sedan, inför presidentvalet 1936, blev tidskriften Literary Digest ökänd när den efter en egenhändigt utförd undersökning som baserade sig på brevkort förutspådde att den republikanske utmanaren Alf Landon skulle besegra president Franklin Roosevelt med övertygande siffror. Valresultatet blev precis tvärtom, och Literary Digest lades ner ett par år senare.

Dela denna bloggpost