Donald Trump kom bara tvåa i Iowavalet och talade i karaktäristisk stil efteråt om att han hade blivit bestulen på segern. Men en annan tävling vann han överlägset, den om vilken av kandidaterna som fick mest uppmärksamhet i medierna. Under veckan före valet var Trump den kandidat som förekom i flest inlägg på Facebook – över 181 000 personer nämnde Trump mot endast 48 000 för vinnaren Ted Cruz. (Bland demokraterna var fördelningen jämnare: Hillary Clinton 99 500 mot Bernie Sanders 86 900.)

150806_POL_TrumpThinking_jpg_CROP_promo-xlarge2

Donald Trump vet hur man bär sig åt för att skapa rubriker. Hans livsluft är den offentliga verbala förlöpningen i vilken han oblygt varvar självberöm med oförskämdheter om sina motståndare. New York Times summerar varje vecka hans förolämpningar på Twitter. Sedan Trump annonserade sin kandidatur har han skymfat 17 olika presidentkandidater, ett hundratal andra personer och ett tjugotal mediebolag. Och det är bara ett urval. Under den senaste veckan gick han till storms mot den republikanske senatorn Ben Sasse som hade mage att kritisera Trumps ståndpunkter i en rad frågor. Trump svarade med att döma ut senatorn och likna honom vid en ”gymråtta”. Bob Vander Plaats, en högerpolitiker som stöder Ted Cruz, fick veta att han är en oärlig ”humbug”. Trump kan inte ens dölja sitt förakt för väljarna som han tycker borde uppskatta att han själv finansierar sin kampanj (vilket bara delvis är sant).

Står naken i sakfrågorna

Den 69-årige Trump är mest känd som förmögen fastighetsägare och före detta programledare för ett populärt tv-program (The Apprentice). Under årens lopp har han stött kandidater från bägge partierna och bytt partiregistrering och åsikter ett flertal gånger. Så sent som 2009 var han demokrat, och först 2012 registrerade han sig ånyo som republikan. Trump har aldrig blivit vald till något politiskt ämbete, men 2000 gjorde han ett halvhjärtat försök att vinna nomineringen för the Reform Party. Han vann några av partiets primärval, men ledsnade sedan och hoppade av.

Ända sedan Trump annonserade sin kandidatur för ett drygt halvår sedan har jag starkt tvivlat på att han kan bli republikanernas presidentkandidat. Det beror inte bara på hans bisarra utfall och ohämmade populism (de går hem i breda kretsar inom partiet) utan främst på att allt fler med tiden lär inse att han står naken i sakfrågorna. Utmärkande för Trumps politiska stil är nämligen inte bara floden av bigotta uttalanden om skilda folkgrupper utan även hans bristande intresse för och kunskaper om politikens sakfrågor.

Trump har bland mycket annat sagt att klimatfrågan är en ”bluff” (hoax) som uppfunnits av kineserna för att skada den amerikanska tillverkningsindustrin. I en CNN-intervju nyligen påstod han att USA hade gett Iran 150 miljarder dollar utan att nämna att det handlar om frusna iranska tillgångar som blivit tillgängliga efter Iranavtalet. Och så vidare. Trump är kort sagt den ideale kandidaten för Twitteråldern – hans ställningstaganden i många frågor kan ofta formuleras med användande av mindre än 140 tecken.

Noll koll på kärnvapnen

En särskilt alarmerande kunskapslucka blottades när Trump i en av de många tv-debatterna fick frågan hur han såg på den nukleära triaden, alltså USA:s land-, sjö- och luftbaserade kärnvapensystem. Svaret visade att han inte hade en susning om vad saken handlade om. Och detta från en man som aspirerar på posten som överbefälhavare för krigsmakten.

När jag föreläser om amerikansk politik får jag förr eller senare frågan hur det kommer sig att en person som Donald Trump kan vara en ledande kandidat till USA:s högsta exekutiva ämbete. Vad frågeställarna ofta glömmer är att politiker med liknande eller än mer extrema åsikter idag gör sig breda på många håll, inte minst på vår egen kontinent. Det amerikanska sättet att välja president har sannerligen sina dubiösa sidor, som Steven Schier skriver i ett inlägg på bloggen. Men genom valprocessens längd och den intensiva mediegranskningen brukar extremerna elimineras och två någorlunda sansade och initierade huvudkandidater till sist ställs mot varandra. Omvärlden håller tummarna för att så ska ske också i år.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost