Amerikaanalys.se

Invandringen, idag och bakåt i tiden, olika befolkningsgrupper, lagstiftningen, hatbrott, det ansträngda läget vid gränsen just nu, hur Joe Biden hanterar situationen – detta, plus lite om aktuella frågor, tar vi upp i nya avsnittet av Amerikaanalyspodden med Dag Blanck, Karin Henriksson och Frida Stranne.

Frida samtalar med Bengt Liljegren om hans biografi på nästan 600 sidor över den mördade presidenten John F. Kennedy och vilka slutsatser han dragit om JFK:s strålglans och eftermäle.

Och, vi berättar vem som vann boken i utlottningen i förra avsnittet.

Lyssna, här.

Vi brukar ju uppmärksamma när någon av bloggarna utkommit med en ny bok. Nu är det dags igen. Karin Henriksson har skrivit USA:s elitförband – från grodmän till Navy Seals och gröna baskrarna. Det är en genomgång av historien, elitsoldaternas hårda träning, några lyckade och några misslyckade räder samt vad som sägs om de här förbandens framtida roll när terrorismbekämpningen gått in i en annan fas. Några frågor till Karin nedan:

Först standardfrågan – varför skrev du den här boken?

I korthet för att jag tycker att den amerikanska försvarsmakten är underbevakad. Medierna tar givetvis upp krigsinsatserna, inte minst under alla åren i Afghanistan och Irak. De flesta känner säkert till att USA anslår mer medel till militären än de sju följande länderna på denna budgetlista, men vet troligen inte så mycket om hur pengarna används.

Hur många är soldaterna och mycket av budgeten går till just elitförbanden?

Totalt rör det sig om ungefär 70000 personer, på kommandot Socom i Florida och i de olika förbanden, vilket motsvarar runt 5 procent av den totala personalen i försvarsmakten. De exakta budgetposterna är inte offentliga men utomstående observatörer gör uppskattningar som hamnar på 13 miljarder dollar.

De har spelat en stor roll i det så kallade globala kriget mot terrorismen, GWOT, som George W. Bush sa, eller hur?

Ja, det stämmer. Det var elitsoldater som, ihop med CIA, anlände först till bergstrakterna i Afghanistan där man trodde att terroristledaren Usama bin Ladin gömde sig. Det var elitsoldater som utförde dödsräden mot honom. Och, det var elitsoldater som under flera år svarade för det ”riktade dödandet” eller att spåra upp misstänkta terrorister – ibland i deras egna hem – för att oskadliggöra dem.

Exakt hur alltsammans gick till är fortfarande omgärdat av hemlighetsmakeri. Soldaterna måste avge tystnadslöfte och det är få som trätt fram. Men några undantag finns, räden mot bin Ladin har beskrivits av den som planlade den, amiral William McRaven, samt två av soldaterna som deltog i den nattliga operationen. General Stanley McChrystal har gått in på en del detaljer i sina memoarer. Och i samband med 20-årsdagen av terrorattackerna den 11 september berättade många veteraner om sina känslor, då och nu i efterhand.

Vilket förband anses vara tuffast?

Svaret beror nog på vem man frågar… men de flesta skulle säga SEAL Team 6 (eller DEVGRU som förbandet egentligen heter) och/eller Delta Force.

Strategi, taktik och vilka som utkommenderas på själva uppdraget och var någonstans det ska utföras spelar in för beslut om utpostering. Ungefär 5000 amerikanska elitsoldater befinner sig just nu i 60 olika länder. Det är en nedgång jämfört med ett par år sedan, dels för att krigen trappats ned, dels för att det ansågs att förbanden utnyttjats för hårt med brister i disciplinen.

Det kan också handla om specialkunskaper – allt från prickskytte, dykning och meteorologi, till språk som talas i avlägsna regioner och avancerad dataanalys.

Det är inte vem som helst som klarar intagningskraven – och träningen?

Nej, det stämmer verkligen. Först och främst måste den som vill söka sig till något av elitförbanden redan vara försvarsanställd och sedan genomgå olika tester, både fysiska och psykologiska. Andelen som tvingas ge upp är mycket stor, upp till tre av fyra, ibland mer. 

Här spökar debatten om diskriminering mot kvinnor. Det är omvittnat att de manliga soldaterna är skeptiskt, kanske till och med hatiskt, inställda mot kvinnliga kolleger och det beror på att de tycker att lagandan förändras – och att de inte vågar lita på att de i allmänhet fysiskt svagare kvinnorna kan bära sin del av lasset.

Under månaderna när jag arbetade med boken pågick ju pandemin som bäst och det var inte möjligt att besöka någon bas eller träffa soldater. Men det finns gott om beskrivningar av vad rekryterna måste utstå under flera månaders plågsam träning innan de antas i förbanden. Som exempel kan nämnas milslånga marscher med blytung packning, övningar långt under vattenytan och brutal väckning vid alla tidpunkter på dygnet.

Vad kommer att hända nu? 

Det pågår en översyn av hela den amerikanska försvarsmakten, mot bakgrund av de senaste 20 årens ”eviga krig”. Utgångspunkten är att en mer klassisk stormaktskamp väntar, mellan USA, Ryssland och Kina, men kanske med andra stridsmedel – alltså i cyberrymden och där finns det redan bevis på att ryska och kinesiska aktörer har avancerat kunnande.

Men utan tvekan fortsätter ”kriget mot terrorismen”, med amerikanska soldater och amerikansk utrustning som drönare i flera länder, inte minst i Afrika. Den givna slutsatsen är att elitförbanden kommer att utnyttjas även i framtiden.

Nu finns nytt avsnitt ute. Vi – Frida Stranne, Erik Åsard och Karin Henriksson – tar upp de senaste nyhetshändelserna, t.ex. Joe Bidens lite överraskande överraskningar i utrikespolitiken. Vi gräver djupare i frågan om HD:s kommande arbetsår och dess betydelse för samhället i stort i USA. Och, slutligen, tio år sedan Occupy Wall Street, vad hände sedan, hur ser vänstern på de gångna åren (ledtråd: ganska belåtet). Och, utlottning av Karins senaste bok, USA:s elitförband/från grodmän till Navy Seals och gröna baskrarna (mailadress i avsnittet).
Lyssna, här.

Dags igen, även om det blev ett par dagar senare än gängse torsdagar.

Vi, d.v.s. Frida Stranne, Erik Åsard och Karin Henriksson, summerar intryck av 9/11-återblickarna och hur de utrikespolitiska vindarna blåser, och vi diskuterar presidenters opinionssiffror med anledning av det sviktande stödet för Joe Biden. Men framför allt borrar vi i 6-januarikommitténs arbete, vad den kan tänkas sluta i och hur den kommer att tas emot. Erik jämför likande utskottsutredningar genom historien och vad de ledde till. Många frågor, framför allt, kommer Donald Trump att kallas in som vittne? I så fall är ”all bets off” som man säger i USA.

Lyssna, här.

Nu är sommaruppehållet slut. Höstens första podd ute, med tre av oss: Frida Stranne, Erik Åsard och Karin Henriksson.

Vi berättar om vilka böcker vi läst under sommaren och nämner något om de stora händelserna under de gångna veckorna, t.ex. pandemin, vaccinmotståndet, Joe Bidens infrastrukturpaket, slitningar i det demokratiska partiet. Men ämnet för dagen är naturligtvis Afghanistan och vad det amerikanska uttåget betyder för Bidens (och Donald Trumps) eftermäle och USA:s roll i världen, med ett historiskt perspektiv på olika presidenters ”defining moments”.

Lyssna, här.

Striden kring valutgången 2020 och valsystemet i stort har inte bedarrat. Snarare tvärtom. Expresidenten Donald Trump vidhåller att segern stals från honom, demokratiska ledamöter i Texas delstatsparlament har rymt för att inte en ny vallag ska kunna klubbas – och sittande presidenten Joe Biden höll ett brandtal där han sa att Trumps ”the big lie” om det riggade valet är just en stor lögn.

Välmatat som alltid. Justitiedepartementets roll, idag och i historien, lite om ministern Merrick Garland. Frågan Varför har amerikanerna så korta semestrar? besvaras, liksom vad de gör på dessa korta semestrar. Vi talar också om vad Donald Trump gör just nu. Veckans Biden handlar om nya helgdagen Juneteenth, med tillhörande sidospår om hur Ikea i Georgia trampade rejält i klaveret. Dessutom svar till lyssnaren som ville veta mer om pressekreterarnas roll. Med Dag Blanck, Karin Henriksson och Frida Stranne.

Lyssna, här. Eller här. Eller här.

Fördjupningsämnet i detta avsnitt är föräldraledighet och barnomsorg (eller: bristen på, kostnaderna, gamla skandaler, nya förslag). Men vi talar också om president Joe Bidens första utlandsresa, som slutar i Genève och ett bilateralt möte med Vladimir Putin. Dessutom läget i infrastrukturförhandlingarna, bromsklossen Joe Manchin, vaccinationsläget – och 100-årsminnet av den fruktansvärda massakern i en blomstrande svart stadsdel i Tulsa i Oklahoma. Med Dag Blanck, Karin Henriksson och Frida Stranne.

Lyssna, här.

Ratta in nya avsnittet av vår podd. Den här gången talar vi om HD och väntande mål i kontroversiella frågor (abort, vapen!) och om hur det står till i amerikanska fackföreningsrörelsen nu när ”Union Joe” är president – det gav oss skäl att spela Pete Seeger med refrängen Solidarity Forever. Detta, plus en del annat, med Dag Blanck, Karin Henriksson och Frida Stranne.
Lyssna här.

Under de senaste månaderna har diskussionerna om Republikanernas framtid varit intensiv. De kulminerade den 12 maj då Liz Cheney avsattes från sin position i den republikanska partigruppen i Representanthuset. Här reflekterar bloggarna Erik Åsard och Dag Blanck över utvecklingen och vad den betyder.

Erik Åsard (EÅ): Låt oss börja med Republikanernas beslut att avsätta Liz Cheney som Conference Chair och ersätta henne med Trumpapologeten Elise Stefanik. Omröstningen skedde via voice vote och tog inte mer än en kvart. Jag erinrar mig att Stefanik invaldes i Representanthuset 2014 som en moderat New York-ledamot, att hon var kritisk mot Trump under valkampanjen 2015-16 och röstade på John Kasich i primärvalet (Kasich röstade sedan på Joe Biden 2020). Så sent som 2017 röstade Stefanik emot Trumps skatteförslag, som partiet betraktar som sin viktigaste lagstiftningsframgång under senare år. Sedan bytte hon plötsligt fot och blev en av Trumps mest artikulerade försvarare i den första riksrätten 2020.

För mig signalerar detta att GOP nu mer än någonsin är ett enmansparti och att den stora majoriteten av partiets kongressledamöter bestämt sig för att köra den linjen inför mellanårsvalet 2022. Inte nog med att den konservativa Cheney byttes ut mot en politiskt mer moderat politiker. Nästan alla partiföreträdare som hade fräckheten att rösta för att fälla Trump i den andra riksrätten har formellt prickats av kollegerna i deras respektive delstater. Skiljelinjen inom partiet handlar inte längre om ideologi, utan om inställningen till en enda person. Det innebär också att majoriteten accepterar Trumps stora lögn om att han vann valet, och att stormningen av Kapitolium den 6 januari inte är så mycket att orda om – vad vi såg då var bara en grupp patriotiska amerikaner som ville se rättvisa skipas, heter det, en kyss- och kramfest som Trump uttryckte det på sin blogg. Washington Posts läsvärde krönikör Dan Balz menade nyligen i en tv-intervju att man i dag måste ljuga för att räknas som en trogen republikan (”You havet to lie to qualify to be a Republican”). Så sant som det är sagt.