Erik Åsard. Foto: Mikael Wallerstedt

Foto: Mikael Wallerstedt

Frågor till Erik Åsard

Erik Åsard är professor emeritus i nordamerikastudier med inriktning mot statskunskap. I 25 år (1987–2012) var han föreståndare för Svenska institutet för nordamerikastudier (SINAS) vid Uppsala universitet.

Han har undervisat på en mängd olika kurser i svensk och amerikansk politik, politisk teori och idéhistoria, amerikanska massmedier samt ras och etnicitet i USA. Han har också föreläst vid många svenska och utländska universitet.

Erik Åsard har varit ordförande för the Nordic Association for American Studies (NAAS) och för the American Studies Network in Europe (ASN). Han medverkar sedan länge som kommentator i radio och tv och i flera dagstidningar, främst Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Erik Åsard har därtill publicerat ett 20-tal böcker, ensam eller tillsammans med andra författare, däribland Konspirationsteorierna och verklighetenDen sårbara supermakten och Hillary Rodham Clinton.

Vilka orsaker ser du som de främsta till att Trump vann presidentvalet 2016?

Det enkla men korrekta svaret är att han vann på grund av det amerikanska valsystemet. Han vann de ”rätta” delstaterna för att få majoritet i elektorskollegiet, men Hillary Clinton fick drygt 2,8 miljoner fler röster nationellt och totalt fler röster än någon annan presidentkandidat i historien utom Barack Obama 2012. Men enligt det existerande valsystemet är det elektorsrösterna som räknas, och genom att Trump kunde utnyttja ett utbrett väljarmissnöje med samhällsutvecklingen och politiken i Washington lyckades han mobilisera tillräckligt många vita väljare i framför allt Mellanvästerns rostbälte för att ta hem segern. Om Clinton hade fått cirka 78 000 fler röster totalt i Michigan, Pennsylvania och Wisconsin hade hon vunnit. Hennes underlåtenhet att bedriva valkampanj i de delstaterna kommer förmodligen att beskrivas som ett misstag i framtidens historieböcker.

Vad förväntar du dig av Trumpadministrationen generellt?

Ett av Trumps motton under valrörelsen var att USA måste vara ”oförutsägbart” (unpredictable) i utrikespolitiken, och detsamma kommer att prägla hans agerande i inrikespolitiken. Han går på magkänsla och intuition, reagerar snabbt på den senaste händelsen och kan ändra sig lika snabbt stunden efteråt. Sådan är hans personlighet och därför kan man förvänta sig att politiken kommer att präglas av ryckighet och inkonsekvens, men också och framför allt av ett auktoritärt ledarskap där han pekar med hela handen och förväntar sig att bli åtlydd som vore han fortfarande VD för the Trump Organization. Kontrasten till Barack Obamas ledarstil kunde inte vara större.

Vad är det viktigaste Trump har att göra?

Det är att med sina tal och åtgärder försöka ena en djupt splittrad nation. Men hans installationstal och första handlingar som president visar att han vill göra precis tvärtom – att försöka trumfa igenom sin agenda utan hänsyn till oppositionen eller till den väljarmajoritet som röstade emot honom. Det borgar för att den starka polariseringen i Washington och landet i övrigt kommer att förstärkas ytterligare under hans styre.

Vilka är Trumps största utmaningar och möjligheter?

Ur hans eget perspektiv är den största utmaningen att få igenom de punkter i valprogrammet där hans uppfattning går på tvärs med det egna partiets politik. Det gäller sådant som frihandeln, finansieringen av bidragssystemen Social security, Medicare och Medicaid (som många partivänner vill skära i) och förhållandet till Ryssland. Genom att hans parti har majoritet i båda husen har han goda möjligheter att få igenom stora delar av sitt program, särskilt som de ledande republikanerna i kongressen verkar ha mjuka ryggar och åtminstone hittills vikt sig för hans påbud. Men han kommer att få problem om åtgärderna misslyckas eller visar sig impopulära, då kan partivännerna resa motstånd och börja tänka mer på att bli omvalda och lyssna allt mindre till propåerna från Vita huset.

Hur uppfattar du Trumps kabinett?

Det är det mest högervridna och ensidigt sammansatta i mannaminne, huvudsakligen bestående av vita män med privilegierad bakgrund och feta bankkonton. Det har endast några få ledamöter med minoritetsbakgrund och inte en enda Hispanic, landets snabbast växande minoritetsgrupp. Men urvalet är följdriktigt med tanke på att Trumps hela valkampanj nästan uteslutande riktade sig till de vita väljarna.

Vad är det viktigaste att hålla utkik efter under det första året med en ny president och administration?

Normalt handlar det om vilka presidentdekret som utfärdas, vilka förslag som administrationen får igenom kongressen och hur oppositionen formerar sig för att fullgöra sitt uppdrag och komma igen i nästa val. Men i Trumps fall finns det en mer fundamental aspekt att också hålla ögonen på, och det är vilka beslut han och medarbetarna fattar som riskerar att underminera de demokratiska institutionerna. Jag tänker särskilt på Trumps föraktfulla syn på och behandling av tredje statsmakten och de dekret som nyligen utfärdats till vissa myndigheter som begränsar deras möjligheter att använda sociala medier och ha kontakter med medierna och lagstiftarna. Mer antidemokratiska diktat av det slaget är tyvärr att vänta, i värsta fall en utveckling liknande den vi sett på närmare håll i Polen, Ungern och Turkiet.

Vilka sakfrågor tror du att republikanerna kommer att driva i kongressen och hur kommer de att lyckas?

Inledningsvis avvecklingen av Obamacare, vissa avregleringar, sänkning av inkomst- och kapitalskatterna samt utnämningen av en ny domare till Högsta domstolen. Det mesta av detta lär ske i nära samverkan med Vita huset. Trump själv kommer att driva sina frågor från valrörelsen som byggandet av muren mot Mexiko, begränsning av invandringen och omförhandling av handelsavtalen. Det återstår att se hur många av förslagen som kongressen godtar och i vilken mån de orsakar konflikter mellan lagstiftarna och presidenten.

Hur kommer det sig att du blev intresserad av amerikansk politik?

Jag var redan som ung intresserad av politik, samhällsfrågor och det mesta som handlade om USA. Så det var inte så konstigt att amerikansk politik tidigt blev ett av mina favoritämnen. Efter att jag hade disputerat på en statsvetenskaplig avhandling 1978 fick jag några stipendier som möjliggjorde för mig att tillbringa ett läsår vid två amerikanska universitet, Oregonuniversitetet i Eugene och Harvarduniversitet i Cambridge, Massachusetts, erfarenheter som satte djupa spår i min fortsatta akademiska karriär.

Sedan dess har jag följt USA-politiken kontinuerligt och besökt landet i stort sett varje år. 1987 tillträdde jag tjänsten som chef för Svenska institutet för nordamerikastudier (SINAS) vid Uppsala universitet, en tjänst som jag lämnade 2012. Också efter min pensionering har jag fortsatt att föreläsa och skriva om amerikansk politik.

Vilken delstat eller stad besöker du helst när du är i USA?

Jag har ingen speciell favorit men besöker gärna kusterna – New York, Boston, Washington DC, San Fransisco, Seattle – och även mellanvästern – Chicago, East Lansing, Iowa City. Men den mest intressanta stad jag har besökt är Albuquerque i New Mexico, en veritabel smältdegel av olika kulturer och etniska minoriteter. Staden har bland mycket annat en stor andel av nationens ursprungsbefolkning, ”Native Americans”, något som är högst synligt i dess arkitektur och kulturliv.

Dina mest intressanta och berikande möten med människor i USA?

Jag väljer två världsberömda akademiker som jag har haft förmånen att träffa i samband med olika konferenser och USA-resor: lingvisten Noam Chomsky och statsvetaren Michael Walzer. Om det hade funnits ett Nobelpris i deras ämnen skulle båda ha fått det vid det här laget. Det som framför allt har slagit mig i samtalen med dem är hur resonerande och chosefria de är, till skillnad från många yngre akademiker i karriären som gärna pratar mycket och saknar intresse för sina samtalspartner.

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn