Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: utrikespolitik

Infrastruktur: I USA och i Kina

Man får en glimt av jättetavlor som denna med president Xi Jinping på militära installationer i staden Hangzhou.

SHANGHAI Vad som egentligen menas med trumpska ”America First”-budskapet förblir grumligt. Det råder däremot ingen tvekan om handfasta ”China First”-initiativ på andra sidan jordklotet.

President Trump sa nyligen att alla gillar infrastruktur. Han själv, andra republikaner, demokraterna. Trots denna enighet har han inte lagt fram några konkreta förslag (ännu mindre nödvändig finansiering).

Efter att ha ökat närvaron i andra världsdelar i flera år slår Kina på trumman för det ambitiösa projektet One Belt, One Road som ska knyta samman tre världsdelar.

Fortsätt läsa

”Populisten” som älskar etablissemanget

Två världsledare vid mötet i Florida. Carlos Barria/Reuters.

Var något av Donald Trumps många löften under valkampanjen ärligt menat? Baserades de på en insikt om sakfrågorna, en seriös analys av deras konsekvenser och komplexitet? Eller var allt ett cyniskt spel, en serie av impulsiva och ogenomtänkta idéer lanserade med ett fuktat finger i luften inför jublande åhörare?

Nu när Trump snart har fullgjort sina första 100 dagar finns det anledning att besvara de första frågorna med ett nej, och den sista med ett ja. Hans uppmärksammade kovändningar i en rad viktiga frågor klargör att han inte har någon ideologisk kärna och att den grundläggande principen i Vita huset, om det finns någon, är: ”Whatever works for me is fine”.

Fortsätt läsa

Relationen Trump-Putin – två tänkbara scenarier

Den amerikanska örnen och den ryska björnen - hur länge kommer romansen att hålla?

Den amerikanska örnen och den ryska björnen – hur länge kommer ”romansen” att hålla?

Få saker förvånade politiknördarna mer under 2016 än ”romansen” – eller the bromance, som det engelska ordet lyder – mellan Donald Trump och Vladimir Putin. De båda uttalade upprepade gånger sin respekt och beundran för varandra. Den goda relationen manifesterades senast vid årsskiftet, då de utbytte vänliga nyårshälsningar. Putin uttryckte en förhoppning om att de två länderna efter Trumps tillträde ska agera ”in a constructive and pragmatic manner”, ”take real steps to restore the framework of bilateral cooperation in different areas” samt ”bring our level of collaboration on the international scene to a qualitatively new level”. Vad nu det betyder.

Fortsätt läsa

Från Putinkritiker till Putinkramare

Rex Tillerson och Vladimir Putin vid ett av deras många möten i Moskva.

Vladimir Putin och Rex Tillerson vid ett av deras många möten i Moskva.

Det fanns en tid när Rex Tillerson var kritiskt inställd till Vladimir Putin och utvecklingen i Ryssland. Som mäktig chef för Exxon Mobil och prominent ledamot av the U.S.-Russia Business Council deltog Tillerson i juni 2008 i Sankt Petersburgs årliga ekonomiska toppmöte. Putins andra presidentperiod hade just avslutats, och den ryska ekonomin skulle inom några månader befinna sig i fritt fall. Gazprom, den statliga gasgiganten, skapade oro och ilska genom att av och till stänga av gasleveranserna till Ukraina, vars strävan efter ökat oberoende starkt ogillades av Kreml. Utländska oljebolag som BP och Shell fick allt svårare att verka i Ryssland alltmedan flera av regimens kritiker hade tystats eller fängslats.

När Tillerson tog till orda vid Sankt Petersburgmötet sparade han inte på kritiken. Den ryska regeringen ”must improve the functioning of its judicial system and its judiciary”, yttrade han och fortsatte: ”There is no respect for the rule of law in Russia today.” Ord som inte uppskattades av makthavarna i Kreml.

Fortsätt läsa

USA-valets store vinnare är Vladimir Putin

Rex Tillerson på besök hos en god vän i Moskva.

Rex Tillerson på besök hos en god vän i Moskva.

Nomineringen av Exxon Mobil-chefen Rex Tillerson till ny utrikesminister, ett förslag som måste godkännas av senaten, bekräftar Donald Trumps förkärlek för att utse äldre vita män med bakgrund i affärslivet och militären till ledande poster. Den sätter också fokus som aldrig förr på den kommande administrationens relationer till och politik visavi Ryssland.

Rex Tillerson är en av flera nyckelpersoner i den kommande administrationen som har en direkt personlig relation till Vladimir Putin. De båda har träffats vid flera tillfällen i samband med Exxons omfattande oljeaffärer i Ryssland. 2011 ingick Tillerson för Exxons räkning en affärsuppgörelse värd flera miljarder dollar med Rosneft, den statliga ryska oljegiganten som leds av Igor Sechin, en av Rysslands mäktigaste män och f d KGB-kollega med Putin. Året efter förärades Tillerson the Order of Friendship, en prestigefylld utmärkelse som tidigare getts till storheter som Achmat Kadyrov, Tjetjeniens förre president, tidigare IOC-ordföranden Jacques Rogge och George Blake, den brittiske dubbelagenten. Prisutdelare: Vladimir Putin.

Fortsätt läsa

15 år efter terrorattackerna – terrorism och utrikespolitik viktiga valfrågor för väljarna

9-11

På söndagen är det 15 år sedan USA attackerades på egen mark för första gången sedan andra världskriget. 15 år som inneburit långdragna krig i Afghanistan och Irak och med enorma ekonomiska, personella och moraliska förluster som följd. Å ena sidan har USA efter 11.9 2001 inte drabbats av några nya liknande attacker och antalet amerikaner som dör i terrorattacker är i det närmaste obefintlig i jämförelse med andra dödsorsaker såsom ex vapenvåld och olyckor i hem och trafik. Å andra sidan har USA:s massiva vedergällning som ett svar på 11.9 attackerna och sättet på vilket kriget mot terrorismen tog sin utformning, enligt flertalet bedömare bidragit till det kaos som vi nu ser i Mellanöstern och som på olika sätt fördjupat motsättningarna mellan västvärlden och delar av den muslimska världen och som gjort oss alla osäkrare.

Fortsätt läsa

Hillary Clinton och hennes fiender

Hillary Clinton möter kritiska journalister i FN-skrapan i mars 2015. Foto Anthony Behar/Sipa USA.

Hillary Clinton möter kritiska journalister i FN-skrapan i mars 2015. Foto Anthony Behar/Sipa USA.

Sommaren 1976 jobbade Bill och Hillary Clinton som valarbetare för Jimmy Carter. De båda juristutbildade makarna hade gift sig året innan och Bill ansvarade nu för guvernörens kampanj i Arkansas medan Hillary, som då fortfarande hette Rodham, var Carters fältsamordnare i Indiana. Den senare uppgiften var betydligt svårare än den förra. Indiana var övervägande republikanskt, och Hillarys uppgift gick ut på att försöka skapa en effektiv valorganisation i fiendeland.

Fortsätt läsa

Å ena sidan – å andra sidan

Hillary Clinton och FBI-chefen James Comey

Hillary Clinton och FBI-chefen James Comey

Allt fler republikanska toppnamn inom det säkerhetspolitiska området har under våren öppet deklarerat att de inte kan stödja sin egen partikandidat Donald Trump utan att de istället kommer att rösta på Hillary Clinton. Bland namnen hittar vi George H. W. Bush tidigare säkerhetsrådgivare, Brent Scowcroft och den biträdande utrikesministern under George W. Bush, Richard Armitage, men också en lång rad andra intressanta namn (läs om vilka här). Det är anmärkningsvärt givetvis, att en presidentkandidat är så kontroversiell att delar av det egna partiets toppskikt tar så öppet avstånd, men signalerar också hur allvarligt man ser på riskerna på det utrikespolitiska området med Trump i Vita huset. Många av de namn som nu sällar sig till listan av Hillarysympatisörer är nämligen sedan länge några av hennes främsta och mest högljudda motståndare. Visserligen är motståndet mot henne främst inrikespolitiskt, i utrikesfrågor anses hon inte vara rädd för att använda de maktmedel som krävs för att värna amerikanska säkerhetsintressen och med mer ”guts” än Obama, men med rådande läge i väljarkåren har hon tvingats så långt till vänster att det måste vara minst sagt påfrestande för personer som Kenneth Adelman (Reagan administrationen), Max Boot och Reuel Marc Gerecht (neokonservativa) att skriva Clinton på valsedeln i november. Och så var det ju det här med hennes emailhantering som utrikesminister. Man kan verkligen undra vad hennes motvilliga skara av republikanska sympatisörer tänker om FBI:s senaste rapport som innehöll mycket graverande kritik mot henne.  Men lika intressant är det hur det kommer att påverka hennes möjligheter att vinna i höst.

Fortsätt läsa

Trump + Israel =?

israel_usa_flagDet pågår hetsiga diskussioner i Israel om huruvida Donald Trump skulle vara bra som amerikansk president ur en israelisk synvinkel, eller inte. Amerikanskt stöd och bistånd är av yttersta vikt för Israel och för landets militära förmåga. Fortfarande bidrar USA med 3,1 miljarder dollar varje år till Israels militärbudget. Det är en summa som Israel vill höja till fem miljarder dollar årligen. Så vad som händer i amerikansk politik ÄR viktigt för Israel. Livsviktigt. Men Donald Trump har inte gjort det lätt för vare sig gemene man eller den politiska ledningen att skapa sig en uppfattning om var han egentligen står i frågan om Israel. Han har gått från ett tydligt ointresse för Israel, med ett antal antisemitiska uttalanden i bagaget och ett löfte om att vara neutral i Palestina-Israel-konflikten, till att plötsligt hävda att han kommer att se Jerusalem som Israels huvudstad och att han stödjer de illegala israeliska bosättningarna på ockuperad mark. Inte konstigt att det snurrar runt i huvudet på de flesta.

Fortsätt läsa

Washington DC i spänd förundran II

WASHINGTON. Philip Giraldi har bett mig komma till restaurang Fiola Mare nere vid Waterfront Georgetown Park, nära den svenska ambassaden här i Washington DC. Restaurangen har blivit utsedd till No 1 i Washington och jag får omedelbart veta att president Obama ofta kommer hit. Jag har träffat Philip Giraldi tidigare ett par gånger och han har alltid haft vänligheten att sitta ner och prata några timmar med mig om sina erfarenheter av och syn på amerikansk utrikespolitik, liksom vi haft emailkontakt sedan jag flyttade från DC sommaren 2014. Giraldi har jobbat arton år inom CIA som ”counter-terrorist specialist and military intelligence officer” men har på senare år varit en frispråkig kritiker av hur USA:s utrikespolitik utvecklats. Redan när vi talats vid inför min DC resa utlovade han att han skulle ta med en vän till vår lunch, Scott McConnell, som känner det republikanska partiet väl. McConnell är  journalist och grundade tidskriften The New Conservative 2002. Även han har blivit känd som en av partiets mest högljudda kritiker mot ”den amerikanska internventionismen” i allmänhet och Irakinvasionen 2003 i synnerhet. Två sofistikerade herrar, lågmälda, trevliga och pålästa – som båda, lär jag mig snart, överväger att rösta för Donald Trump i höstens val (om han blir nominerad).

Fortsätt läsa