Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Primärval (sida 2 av 3)

Favoriternas återkomst

ROCK ISLAND, ILLINOIS.  Det blev som opinionsundersökningarna visat—tisdagens primärval i New York vanns övertygande av de båda ledande kandidaterna i de två partierna, Hillary Clinton och Donald Trump. Det var välbehövliga segrar för bägge kandidater. Clinton har förlorat de senaste sju primärvalen till sin utmanare Bernie Sanders, medan Trump har fått se sig besegrad av Ted Cruz i de tre senaste republikanska valen. Nu ökar både Clinton och Trump avståndet i antalet delegater till sina utmanare och står starkare inför nästa veckas fem primärval i Connecticut, Delaware, Maryland, Pennsylvania, och Rhode Island.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Vem är egentligen Bernard (Bernie) Sanders?

BernieSom framgått i ett tidigare inlägg av Erik Åsard så har både Ted Cruz och Bernie Sanders de senaste veckorna på allvar klivit fram och utmanat sina respektive huvudmotståndare (Donald Trump och Hillary Clinton). Sanders har med vinsten i Wyoming nu i helgen vunnit de senaste sju av åtta delstatsvalen.  Även om Sanders fortfarande har en näst intill omöjlig uppgift framför sig vad gäller att vinna nomineringen över Clinton, så är det en anmärkningsvärd bedrift av en uttalad socialist att samla så stora väljargrupper. Med hans senaste övertygande segrar går det inte heller att helt räkna bort honom, teoretiskt är det givetvis möjligt för honom att vinna och han har en stark energi i sin kampanj, liksom han har ett metodiskt och uthålligt kampanjteam (och samma webb byrå som Obama 2008). Främsta skälet att följa och förstå hans framgångar är kanske att hans segrar skapar en politisk rörelse åt vänster som tvingat Clinton att ändra sin politiska profil. Ju mer Sanders vinner desto tydligare kommer troligen den här utvecklingen att bli även framåt. Om Trump skulle ställas mot Clinton i höst, men troligen även om Cruz vinner den republikanska nomineringen, så kan det bli svårt för henne att manövrera i väljarlandskapet. Hon behöver i så fall få med sig både Sandersanhängarna till vänster och Trumpfientliga eller anti-Cruz republikaner för att vinna i november. Att bemästra den balansgången och attrahera alla dessa olika väljare blir knivigt i år då väljarströmmarna och frågorna som engagerar inte liknar tidigare val. Går hon för långt vänsterut minskar hennes möjligheter att tilltala moderata republikaner som avskyr Trump eller Cruz och överger hon ”vänsterlinjen” blir frågan om Sandersanhängarna kommer stödja henne.  Denna balansgång är något vi lär få anledning att återkomma till, frågan för det här inlägget är istället: vem är denne Bernie Sanders som så här långt har överraskat alla, gjort socialism rumsrent och faktiskt nu ger Clinton en tuff fight om demokraternas nominering?

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Valen i västern

Under tisdagen röstade tre delstater i västra USA— Arizona, Idaho och Utah. Resultaten visar att de två ledande kandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump befäster sina ledningar i jakten på delegater genom segrar i det viktiga valet i Arizona, samtidigt som deras utmanare Bernie Sanders och Ted Cruz visade fortsatt styrka genom att vinna i Utah och Idaho.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Sunshine, Oranges, and Presidential Politics

Unknown-1Ever since the debacle of the 2000 presidential election, there are special associations between presidential politics and the state of Florida.  That year, Florida’s contingent of delegates was pivotal to the outcome of the very close race between Al Gore and George W. Bush. A virtual tie vote in the state, combined with massive mismanagement of the election in some counties, led to a notorious recount of ballots that was only stopped by the intervention of the US Supreme Court. 16 years later, some still debate whether President Bush rightfully or wrongly became president because of what happened in Florida.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Kampanjen ”stoppa Trump” – tre tänkbara scenarier

how-much-donald-trump-makes-in-speaking-fees-compared-to-everyone-else

Mitt Romneys exempellösa angrepp på Donald Trump nyligen illustrerar desperationen hos stora delar av den republikanska eliten när den långt om länge insett att den oregerlige finansmagnaten kan vara på god väg att ta hem partiets nominering. Romney, som 2012 sökte och fick Trumps stöd i kampen mot Barack Obama, dömde nu fullständigt ut Trumps politik och tog dessutom heder och ära av honom som person. Ett karaktärsmord vars like vi inte sett maken till i modern tid. Men frågan är om det inte är för sent att stoppa Trumps triumffärd. Som författaren Jon Meacham säger: ”Trump has managed to hijack an entire political party, and the pilots are asking why no one is on their side. The passengers are cheering for the guy who took over the plane.”

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Donald Trump ovanlig även som outsider

I årets primärval skiljer sig Donald Trump från de nu återstående kandidaterna i det att han inte haft något valt politiskt ämbete på vare sig nationell eller delstatlig nivå. Om han vinner sitt partis nominering, vilket verkar troligt, skulle det dock inte vara unikt. Under den moderna partieran – efter 1860 – har det hänt i sex fall, tre för vardera partiet. Flertalet av personerna ifråga har varit generaler, som utmärkt sig i ett i tiden näraliggande storkrig.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Hillary Clintons politiska utveckling (2)

Hillary Clintons seger i lördagens primärval i South Carolina blev betydligt större än väntat. Opinionsundersökningarna hade indikerat en segermarginal på cirka 20 procentenheter över Bernie Sanders, men i realiteten blev den nära 50 (73,5 % mot 26 % enligt preliminära siffror). Hon vann i stort sett alla väljarkategorier, de svarta med större siffror (87-13) än till och med Barack Obama 2008 (78-19). Den överlägsna segern gjorde att hon också tog hem klart flest delegater i delstaten (39-14) och nu har en stor ledning inför Super Tuesday den 1 mars. Resultatet motiverar en fortsatt granskning av Clintons politiska utveckling. Hur formades hon politiskt, och vilka var hennes främsta inspirationskällor?

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Debatt à la Jerry Springer?

Flera månader innan valresultaten kommit in från Iowa och New Hampshire drog 2016 års presidentkampanj igång med de första TV-debatterna, republikanernas i augusti förra året och demokraternas i oktober. Ytterligare åtta debatter har hållits av republikanerna sedan dess, och åtminstone tre till står för dörren, och demokraterna kommer totalt att ha klarat av lika många fram till det att bägge partierna slutar med primärvalsdebatter i mars. Efter det att respektive presidentkandidater valts ut efter partikonventen i början av sommaren är det sedan dags för tre debatter mellan dessa två och en mellan deras vicepresidentkandidater.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Primärval – en speciell amerikansk företeelse

På det politiska området är USA speciellt på många sätt. Ett av särdragen är tillämpningen av primärval för att utse partiernas kandidater i valen. Denna ordning introducerades kring förra sekelskiftet och var ett uttryck för en folklig reaktion mot det toppstyre och den korruption som florerat i det politiska livet. Metoden användes först ifråga om lokala och delstatliga val, men snart kom även nationella val att omfattas.

Vid valet av president tillämpades primärval första gången 1912. Men det var bara i en del stater som det skedde. Flertalet ledamöter vid partikonventen, där presidentkandidaten utses, valdes länge i en intern process där partieliten kunde fälla utslaget. Så var förhållandet fram till 1960-talet.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

It’s the delegates, stupid!

När valrörelsen började för ett år sedan var det inte många som trodde att segrarna i primärvalen i New Hampshire skulle heta Bernie Sanders och Donald Trump. Även om deras budskap skiljer sig radikalt från varandra var det två outsiders som utmanar de etablerade politikerna och sanningarna i sina partier som vann.
Bland demokraterna är New Hampshire inte en delstat där radikala utmanare brukar göra väl ifrån sig. År 2008 kom favoriten Hillary Clinton tillbaka efter en tredjeplats i Iowa och besegrade uppstickaren Barack Obama, vilket gav ny näring åt hennes kampanj. Och 1992 lyckades den centristiske kandidaten Bill Clinton med sin andraplats etablera sig som en stark kandidat för de kommande valen.

I tisdagens val bröts detta mönster. Bernie Sanders framgångsvåg från Iowa fortsatte och han tog övertygande hem valet i New Hampshire med 60 % av rösterna, trots att Clinton som fick 38 %  under de sista kampanjdagarna fick ett massivt stöd från flera mycket etablerade demokratiska (och kvinnliga)  politiker. Utgången av valet bekräftar den starka vilja till förändring som finns bland de demokratiska väljarna i år, framför allt bland de yngre åldersgrupperna, och hur framgångsrik Sanders har varit att mobilisera dem.

På den republikanska sidan har Trump visat sin styrka med en övertygande seger i New Hampshire med 35 % av rösterna. New Hampshires väljarkår står inte lika långt till höger som i Iowa, vilket bl a förklarar guvernör John Kasichs framgångar med 16  %. Kampen om tredjeplatsen var hård mellan Ted Cruz, Jeb  Bush och Marco Rubio, som alla fick mellan 10 och 12 %. Även  bland republikanerna gick det bra för outsider- och uppstickarkandidaterna. Sammantaget fick Trump, Cruz, Carly Fiorina och Ben Carson en majoritet av de republikanska rösterna (53 %), vilket visar på det problem som partietablissemanget fortfarande har.

Även om valresultatets procentsiffror ofta drar till sig störst uppmärksamhet är det viktigt att komma ihåg att parti- och primärvalen gäller att utse delegater till partikonventen i sommar där presidentkandidaterna väljs. Det avgörande är alltså att vinna en majoritet av delegaterna—2 382 för demokraterna och 1 237 för republikanerna. Delegaterna utses på ett komplicerat sätt. Det finns två huvudgrupper, dels de som väljs på basis av valresultaten i de olika delstaterna (pledged delegates), dels de s k superdelegaterna som bestäms direkt av partierna och själva väljer vilken kandidat de vill stödja.

delegates

Två delegater vid demokraternas konvent i Charlotte, N.C. 2012

Väljarna i New Hampshire fördelade 24 delegater för demokraterna och 23 för republikanerna baserat på valresultatet—15 till Bernie Sanders och 9 till Hillary Clinton, och 10 till Trump, 4 till Kasich, och 3 var till Cruz, Bush och Rubio. Men om man på den demokratiska sidan  räknar med de superdelegater som redan har fördelats är, kanske något förvånande, ställningen när det gäller det totala antalet delegater efter de två första valen följande:

Hillary Clinton       394

Bernie Sanders        44

Clintons stora övertag just nu beror på att en hel del av superdelegaterna redan har tagit ställning för henne. Hon uppfattas ju också som partietablissemangets kandidat. Deras stöd kan dock vara bräckligt eftersom de kan ändra sig, något som Hillary Clinton väl kommer ihåg från valrörelsen 2008 då många superdelegater övergav henne till förmån för en allt starkare Obama.

Den stora majoriteten av delegaterna (av bägge sorter) återstår fortfarande att fördela— 4 325 för demokraterna och 2 420 för republikanerna. Dessa siffror visar att vi bara står i början av valkampanjen, men påminner oss också om att när resultaten från de många återstående valen kommer in är det hur många delegater som de olika kandidaterna får som är avgörande. Detta är värt att hålla ögonen på.

Dag Blanck

 

Dela denna bloggpost
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑