Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Medier (sida 1 av 4)

Trump och ”folkfienderna”

President Trump möter medierna före ombordstigningen på helikoptern. Foto: Joyce N. Boghosian, Vita huset

WASHINGTON Få presidenters yttranden har återgetts så ofta som Donald Trumps. Tweetar, intervjusvar, läckta repliker och spökskrivna tal som han tryfferar med egna instick sköljer över oss i dygnet-runt-bevakningen. Hans ambition är, skvallras det trovärdigt, att dominera nyhetsdygnet och en dag utan omnämnande på New York Times första sida är en misslyckad dag.

Men, Trump är som bekant inte nöjd med bevakningen. Han la just till ”verkliga” före standardfrasen om medierna som folkets fiender. Och hans pressekreterare sa att hon inte behövde uppge vilka mediekanaler som är skyldiga till ”den ökande mängden fake news i landet”. De vet vilka de är, antydde hon dovt.

Fortsätt läsa

Nu måste medierna börja granska politiken

Brett Kavanaugh svärs in som ny HD-domare omgiven av döttrarna Liza & Margaret samt hustrun Ashley, t h chefsdomaren John Roberts.

”Elections have consequences” brukar det heta, och sällan har det visats så tydligt som när senaten i lördags med knapp marginal röstade för nomineringen av Brett Kavanaugh till Högsta domstolen (HD). Donald Trumps rådgivare visste vad de gjorde när de fick presidentkandidaten att redan under valrörelsen presentera en lista på tänkbara HD-domare, något som aldrig skett tidigare. Två av namnen på listan, Neil Gorsuch och Brett Kavanaugh, sitter nu i landets högsta domstol som därmed fått en konservativ majoritet för lång tid framåt. Vi vet inte vilka domare som en president Hillary Clinton skulle ha nominerat, men säkert är att ingen av dem hade hetat Gorsuch eller Kavanaugh.

Fortsätt läsa

Första titten i Woodwards nya

Donald Trump i Ovala rummet under en intervju häromdagen. Foto: AL DRAGO, Bloomberg

WASHINGTON Donald Trump upprepar ofta att hans Vita hus är ett väloljat maskineri. Den utsagan ter sig inte särskilt sann efter genomlyssning av ett telefonsamtal mellan presidenten och journalisten Bob Woodward. Trump hävdar nämligen att ingen nämnt att Woodward försökt få en intervju.

Det måste ha kärvat ordentligt om presidenten inte vet att Washingtons mest kände och fruktade reporter sökt honom. Eller så rör det sig om ”deniabilty” med möjlighet för Trump att suckande säga att det skulle bli ännu en dålig bok, men att han är van vid det här laget.

Woodwards diagnos på tillståndet i det trumpska maskineriet: ”…ett nervsammanbrott i den verkställande makten i världens mäktigaste land”.

Fortsätt läsa

Robert Mueller – näste man till rakning?

Boston Globes förstasida den 16/8 2018.

Alla som följer Donald Trump kan se att han dagligen bryter mot de normer som utvecklats under lång tid för hur en president ska uppträda. Ord och utspel som tidigare varit otänkbara blir en del av det offentliga samtalet, som vore de vedertagna och värda att tas på allvar. Långsamt sker en anpassning till det abnorma i och med att andra aktörer – förtroendevalda, journalister, vanliga medborgare – tvingas förhålla sig till otidigheterna och använda orden i ordinär konversation. Inte heller presidentens skarpaste kritiker undgår att infångas i hans språkliga spindelväv. Den som betvivlar att detta får spridningseffekter och riskerar att bli det ”nya normala” lever i en drömvärld.

Fortsätt läsa

Därför har USA-vänstern fördragsamhet med Trumps utrikespolitik

Donald Trump och Vladimir Putin vid Helsingforsmötet i juli.

Kort före mötet i Helsingfors mellan Donald Trump och Vladimir Putin publicerade en grupp prominenta vänsteraktivister ett öppet brev i tidskriften The Nation (11/7). Bland undertecknarna märktes flera av de mest kända namnen inom den amerikanska vänstern som Noam Chomsky, Daniel Ellsberg, Jesse Jackson, Michael Moore, Gloria Steinem och Alice Walker. Brevet uttryckte oro dels för ”rapporter” om rysk inblandning i presidentvalet 2016, dels för de dåliga rysk-amerikanska förbindelserna som ansågs vara sämre än på årtionden. Vad som behövdes var att bättre skydda den inhemska valprocessen och att ta ”konkreta steg” för att minska spänningen mellan de båda kärnvapenmakterna.

Fortsätt läsa

Dum, dummare, dummast – republikaner om skolskjutningarna

En bild av framtidens USA-skolor, enligt tecknaren Dave Granlund.

Ritualen är skrämmande välbekant vid det här laget. Den 18 maj vid pass 07.40 på morgonen började en elev vid gymnasieskolan i Santa Fe i Texas att skjuta vilt omkring sig i ett klassrum. Eleven, en 17-årig pojke, hade kommit till skolan med ett gevär av märket Remington 870 och en 38-kalibrig revolver. Han lyckades döda åtta elever i åldrarna 15-17 år och två lärare innan polisen kunde oskadliggöra honom. 14 personer skadades, däribland förövaren och en polisman vars tillstånd fortfarande är kritiskt.

Dådet var den 64:e skolskjutningen i USA sedan 2015. Sedan dess har ytterligare några skjutningar inträffat (se den sorgliga listan här). Samma dag som Santa Fe-skjutningen dödades en person vid ännu en skottlossning utanför en gymnasieskola i Jonesboro i Georgia. Ytterligare tre skadades, men den nyheten var för obetydlig för att uppmärksammas av de rikstäckande medierna. Det fordras numera tvåsiffriga dödstal för att redaktörerna ska anse det lönt att plocka fram rubriken ”Breaking News”.

Fortsätt läsa

Nedslag i Trumplitteraturen

Michael Wolff, författare till den hittills mest sålda boken om Trump.

En av de saker som inte förvånat under det första dryga året med Donald Trump är mängden av böcker som hittills utkommit om honom.  Förlagen och deras författare har samlats kring ämnet likt humlorna kring honungsburken, förvissade om att en så osannolik figur kan locka läsare både bland beundrare och vedersakare.

Mycket finns det ju att skriva om, förutom den vanliga politiken (som är allt annat än vanlig under Trump) en aldrig sinande ström av avgångar, affärer och skandaler. Ena dagen porrskådisen ”Stormy Daniels” och Nordkorea, nästa dag Rysslandsutredningen och nya korruptionsanklagelser.

Fortsätt läsa

Putin exploaterar USA:s splittring

Donald Trump sträcker ut handen till Vladimir Putin vid G20-mötet 2017.

Efter presidentvalet 2012 spånade jag och en god vän om vilka trender och företeelser som skulle prägla USA under de kommande åren. Barack Obamas första valperiod gick mot sitt slut, och relationen mellan presidenten och kongressen var allt annat än hjärtlig. Varken jag eller min samtalspartner hade vid den tidpunkten en tanke på Donald Trump, opioidepidemin eller kärnvapenskrammel mellan USA och Nordkorea.

Ett antal förslag luftades, och till sist fastnade jag för något som visade sig vara ett inte oävet val, nämligen …

Fortsätt läsa

Trumps kampanj mot medierna

Denhär nidbilden av CNN gillas av Donald Trumps anhängare.

WASHINGTON Det är inte särskilt djärvt att gissa att en majoritet av journalisterna i USA (och säkert i Sverige också) antecknat datumet den 17 januari. Det är då Donald Trump ska tillkännage pristagare i sin tävling:

THE MOST DISHONEST & CORRUPT MEDIA AWARDS OF THE YEAR

Presidenten anklagar medierna för att tiga ihjäl hans framgångar och ge en falsk bild av hans presidentskap. Men hans kritik skulle vara mer trovärdig om det inte gick att utläsa tydliga mönster – han stämplar rapportering som han inte gillar som ”fake news” och han styrs påfallande ofta av sina spontana reaktioner på inslag i Fox News.

Fortsätt läsa

Donald Trumps dominerande karaktärsdrag

President Trump håller presskonferens i Trump Tower efter det dödliga nazivåldet i Charlottesville. Finansminster Steve Mnuchin (t v) och arbetsmarknadsminister Elaine Chao håller god min.

Få politiker är så lätta att avläsa som Donald Trump. ”What you see is what you get”, lyder ett välkänt engelskt uttryck som passar perfekt in på Trump. Det han säger och twittrar menar han, det finns inga dolda meningar eller djupsinniga reflektioner bakom de simpla uttalandena. Det brukar märkas när han i intervjuer ombeds att utveckla och motivera något enkelt påstående. Då upprepar han samma fras både en och två gånger, gärna med emfas för att ge intryck av beslutsamhet, och smyckar det hela med osammanhängande ordkaskader.

Den uppmärksamme lyssnaren hör hur det skramlar i de tomma tunnorna och kommer osökt att tänka på ett annat engelskt uttryck: ”There’s no there there”, som enligt ordboken härstammar från författaren Gertrude Stein och syftar på ett ting eller en person som ”has no distinctive identity, or no significant characteristics, or no functional center point”. Föga kunde väl Stein ana att hon myntade en sats som perfekt skulle matcha psyket hos USA:s 45:e president.

Fortsätt läsa

Äldre inlägg

© 2018 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑