Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Marco Rubio

De fem mest felaktiga förutsägelserna 2015/16

Dick Morris förutspår presidentvalet 2012 på Fox News.

Dick Morris förutspår presidentvalet 2012 på Fox News.

Minns ni Dick Morris? Den politiske konsulten som blev känd via sitt samarbete med Bill och Hillary Clinton i Arkansas och senare under en period i Vita huset. Morris tvingades till ett förnedrande avhopp mitt under valkampanjen 1996, då det avslöjades att han hade haft en affär med en prostituerad. Därefter klippte Morris banden till Clintons, gjorde en tvär högergir och blev en av makarnas skarpaste vedersakare. Alltsedan dess har han i återkommande mediekommentarer tagit heder och ära av särskilt Hillary Clinton, och inför valet 2008 lovade han att lämna landet om hon skulle bli president.

Gång efter annan har Morris framträtt med självsäkra politiska förutsägelser, ofta med hänvisning till sin unika kompetens (”I’ve done this for a living”). 2012 hävdade han exempelvis in i det sista att Mitt Romney skulle vinna en ”storseger” (landslide) mot Barack Obama. Han preciserade till och med utfallet – Romney skulle ta hem elektorsrösterna med överlägsna 325-213. Resultatet blev som bekant det omvända, en storseger för Obama med 332-206. Morris råkade i välförtjänt vanrykte och fick inte förnyat kontrakt med Fox News, där han länge varit kommentator. Morris fall var så djupt att journalisten Andrew Sullivan uppkallade ett särskilt pris efter honom för ”stunningly wrong political, social and cultural predictions”.

Fortsätt läsa

Favoriterna vann, men partierna är fortsatt splittrade

ap_217561310143_wide-6148bfdfdd00b17d7007848317eb10c3fc0859c2-s900-c85

I tisdagens olika val befäste Hillary Clinton och Donald Trump sina tätpositioner i kampen om sina partiers nomineringar. Clinton ser ut att vinna alla fem delstater, om än knappt i Missouri. De bekväma segrarna i Florida och North Carolina var väntade, men efter Bernie Sanders vinst i Michigan trodde många att han skulle kunna ta hem antingen Illinois eller Ohio, eller till och med båda, eftersom de ligger i samma ”rostbälte” som drabbats hårt av avindustrialisering och företagsnedläggningar efter finanskraschen 2008. Det lyckades han inte med, och därmed är Sanders utsikter att vinna nomineringen ytterst små. För att ha minsta chans att utmana Clinton måste han vinna en stor majoritet av de återstående delegaterna och primärvalen, och det är inte realistiskt. Enligt preliminära siffror har Clinton nu 1 606 delegater mot Sanders 851 (med de så kallade superdelegaterna inräknade). Det är ett större försprång än vad Barack Obama hade över Clinton vid motsvarande tidpunkt i valrörelsen 2008.

Fortsätt läsa

En ny tendens i amerikansk politik

trump-1

Upptakten till höstens presidentval vittnar om en ny riktning i det politiska livet. Det mest uppenbara tecknet är Donald Trumps framfart i primärvalen. Med en aggressiv högerpopulistisk agenda har han vunnit stora och oväntade framgångar. Som det nu ser ut kommer Trump att bli det republikanska partiets presidentkandidat. Det gör honom till en i flera avseenden unik företeelse. Aldrig tidigare har en politiker med hans framtoning kommit så långt fram i den politiska selektionsprocessen, till själva förstugan till det ovala rummet. Och sällan eller aldrig har en kandidat i den ställningen mött så mycket motstånd från det politiska etablissemanget.

Fortsätt läsa

Sunshine, Oranges, and Presidential Politics

Unknown-1Ever since the debacle of the 2000 presidential election, there are special associations between presidential politics and the state of Florida.  That year, Florida’s contingent of delegates was pivotal to the outcome of the very close race between Al Gore and George W. Bush. A virtual tie vote in the state, combined with massive mismanagement of the election in some counties, led to a notorious recount of ballots that was only stopped by the intervention of the US Supreme Court. 16 years later, some still debate whether President Bush rightfully or wrongly became president because of what happened in Florida.

Fortsätt läsa

Ännu en tisdagssurpris

bernie_2
Bernie Sanders vinst i Michigan, om än knapp, var tisdagens största valöverraskning. Ånyo bekräftades det att opinionsundersökningarna inte går att lita på. Sanders seger berodde förmodligen främst på att hans inställning i frågorna om jobb och frihandel gick hem bättre bland vita, huvudsakligen manliga, industriarbetare i delstaten än vad Hillary Clintons gjorde. Clinton har dock ett fortsatt stort övertag i södern och är favorit till att ta hem Florida nästa tisdag. Men om Sanders kan göra en jämn match i det industriella ”rostbältet” i viktiga delstater som Ohio och Illinois kommer kampen mellan dem säkerligen att dra ut ytterligare på tiden.

Fortsätt läsa

Kampanjen ”stoppa Trump” – tre tänkbara scenarier

how-much-donald-trump-makes-in-speaking-fees-compared-to-everyone-else

Mitt Romneys exempellösa angrepp på Donald Trump nyligen illustrerar desperationen hos stora delar av den republikanska eliten när den långt om länge insett att den oregerlige finansmagnaten kan vara på god väg att ta hem partiets nominering. Romney, som 2012 sökte och fick Trumps stöd i kampen mot Barack Obama, dömde nu fullständigt ut Trumps politik och tog dessutom heder och ära av honom som person. Ett karaktärsmord vars like vi inte sett maken till i modern tid. Men frågan är om det inte är för sent att stoppa Trumps triumffärd. Som författaren Jon Meacham säger: ”Trump has managed to hijack an entire political party, and the pilots are asking why no one is on their side. The passengers are cheering for the guy who took over the plane.”

Fortsätt läsa

Supertisdagen – några intryck och utfall

Nära en fjärdedel av alla delegater på sommarens partikonvent fördelades under supertisdagens primär- och partival. Det gör den till den enskilt viktigaste dagen under hela primärvalsprocessen. Med så många val, siffror och tal kan det vara svårt att se skogen för alla trän. Men några resultat förefaller mer notabla och avgörande än andra.

Fortsätt läsa

Den demografiska revolutionen i USA (2)

Det talas mycket om latinogruppens betydelse i det amerikanska valet. Dagen efter partivalen i Iowa i början av februari där ju Ted Cruz vann bland Republikanerna hade tidningen La Opinión i Kalifornien rubriken: ”Ted Cruz, primer latino en ganar en Iowa ¿Por qué no estamos celebrando?” (Ted Cruz, den första latinokandidaten att vinna i Iowa. Varför firar vi inte?)

La Opinión är den största spanskspråkiga tidningen i USA och en viktig röst för latinogruppen. Det intressanta svaret på frågan om varför man inte firade den första latinovinsten i Iowa var att La Opinión inte ansåg att Cruz var en riktig latino.

Fortsätt läsa

Iowa – inte så överraskande trots allt

karta IowaJag ser och hör journalister upprepa mantrat att ”alla” hade fel om Iowa och att  Sanders, Cruz och Rubio var ”stora överraskningar” som ”ingen förutsett” och jag blir lite beklämd över den svenska journalistikens kollektiva drev i denna fråga (med några få undantag). Visst fanns det ett tydligt uttryckt favoritskap riktat mot Trump och Clinton men det saknades inte experter som under veckan innan Iowa också förutsåg att just Cruz, Rubio och Sanders kunde gå starkt (ex varnade 40 procent av Politicos exertpanel för Cruz).

Ted Cruz kampanjarbete i Iowa var nämligen systematiskt och han lade ner mycket stora resurser där sista veckorna, något som också noterades av diverse bedömare, liksom att Trumps avhopp från den sista debatten lämnade en del frågetecken. Dessutom är den republikanska väljarkåren i Iowa i stor utsträckning kristet konservativ vilket talade till Cruz fördel. Sammantaget var det därför inte någon ”sensation” att Cruz vann.  Jag har också svårt att uppfatta Donald Trumps andra plats som något större slag mot hans kampanj, vilket man lätt får intrycket av i svensk media. Om man lyfter blicken något ovanför opinionsmätningarna (som alltid är oberäkneliga), var det snarare en seger att han, många olika saker till trots, lyckas placera sig så högt i en delstat som Iowa. Det var absolut en nedtonad och stukad Trump som framträdde i sitt tal på valkvällen och han hade säkert själv väntat sig en seger, men den förväntade vinsten i New Hampshire nästa vecka kommer boosta såväl hans ego som hans kampanj på nytt. En vinst i Iowa är för republikanernas del dessutom inte nödvändigtvis (t.o.m. sällan) något som krävs för en nominering. Jag tror fortfarande inte att Trump kommer att vinna partiets nominering, men att låta Iowa definiera analysen av hans kampanj är helt enkelt inte rätt. En eventuell förlust i NH kommer däremot förändra situationen.

RubioInte heller Marco Rubios framgångar kom från ingenstans. Vi har sett under den senaste tiden att Rubio gått sakta men säkert uppåt i opinionen och i bristen på en kandidat i det absoluta toppskiktet som partiet anser sig kunna leva med  (och väljare som anser att Trump/Cruz är halvgalna), så är det bara Rubio som har framstått som ”valbar”. Han har övertygat i de olika debatterna och successivt byggt upp en effektiv kampanj med ett tydligt budskap om ”a New American Century”. Rubio är dessutom ett politisk fullblod som genuint vill bli president och som har jobbat för just detta målet i många många år. Ända sedan jag såg Rubio första gången, har jag sagt att han en dag kommer att bli det republikanska partiets kandidat, Jag trodde däremot, när han aviserade sin kandidatur i somras, att det var ett val för tidigt denna gång eftersom han är något för ung och oerfaren (jmf Obama och kritiken mot honom). Men som valprocessen har kommit att utkristallisera sig under hösten så har dörren nu lämnats vidöppen för Rubio som kan glänsa med sin saklighet och skärpa. Trots att han är starkt konservativ och från början tepartyrörelsens guldgosse så framstår han numer dessutom som en av de mest ”moderata” kandidaterna. Han representerar också ett nytt framtida republikansk parti med sin bakgrund (kubanska föräldrar) och där hans ”unga” ålder (44 år) i sammanhanget blir en tillgång. Jag tror (och sa det i TV4 redan innan valresultaten började strömma in) att Rubio på allvar kommer att utmana de nuvarande toppkandidaterna. Nu håller jag det inte för osannolikt att han faktiskt också kommer att vinna. Om så blir fallet blir det ett hårt slag för Hillary Clinton som kommer få svårt att slå honom i det allmänna valet.

sanders clintonBernie Sanders jämna lopp mot Hillary Clinton är inte heller det någon total överraskning. Det har stått tydligt sedan en tid tillbaka att Sanders har fått liv och energi i en gräsrotsrörelse som vill se USA utvecklas i en helt ny riktningen och att även Iowa ”rörde på sig”. Mycket pekade mot att han skulle kunna ge Clinton en match. Jag har hört från många aktiva ”på marken” att hans kampanj seglade i medvind.  Att han på det hela taget har lyckats med bedriften att få sådan kraft i sin kampanj som uttalad demokratisk socialist (socialdemokrat) är däremot en makalös bedrift som ingen kunde ana för bara några månader sedan. För bara ett år sedan hade en sådan tanke varit direkt otänkbar. Socialism är ett skällsord i USA som visserligen haft stöd i mindre intellektuella grupper från tid till annan. Men som politisk kraft har socialism varit i det närmaste obefintlig. Även om Sanders inte tar hem demokraternas nominering (vilket jag fortfarande håller för osannolikt) så har han startat en politisk rörelse som kommer att få återverkningar för lång tid framåt och det kommer troligen förändra det politiska landskapet på sikt. Nu kan, en inte längre obetydlig grupp, tänka sig ett samhälle som inte bara handlar om det individuella ansvaret att klara sin egen försörjning och välstånd (the self-made-man) utan faktiskt att trygghet och samhällsutveckling kan handla om att hjälpas åt via ett mer utvecklat välfärdssystem. Det är en mycket intressant förändring. Och det kommer omgående tvinga ut Clinton ännu mer till vänster under den kommande våren.

Så Iowa överraskar inte mig så mycket mer än att Rubio fick ett högre procentuellt stöd än jag trodde.  Nu kommer pengar strömma in till hans kampanj och partiet och etablissemanget får en kandidat som de troligen känner sig mindre ängsliga över. De konservativa vindarna är emellertid väldigt starka och det sammantagna stödet för ”extremhögern” är anmärkningsvärt högt. Kandidaterna med mer moderat mittenhållning blev i princip lottlösa och Bushs haveri gör att vi nu kan säga med säkerhet att han är chanslös.

Men nu väntar New Hampshire som är en annorlunda delstat vilket gör det väldigt intressant att få ett resultat där att kunna jämföra med Iowa. Det är nog bara en sak vi vet säkert. Våren kommer att bli lång.

Frida