Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Kandidaterna (sida 1 av 2)

En borgmästare från Indiana

Peter Buttigieg– borgmästare i South Bend, Indiana

Hur uttalar man egentligen hans efternamn? Se där en fråga som diskuteras i samband med det stora intresset för Pete Buttigieg, demokratisk borgmästare i South Bend, Indiana och trolig presidentkandidat, som efter några opinonsundersökningar plötsligt har fått mycket stor uppmärksamhet i många medier. Efter hans framträdande på ”Morning Joe” på MSNBC den 14 februari twittrade programledaren Joe Scarborough: “The only other time in 12 years that we heard from as many people about a guest was after Barack Obama appeared on Morning Joe.”  Enligt Buttigiegs man Chasten ska det bästa uttalet av namnet (för engelsktalande) vara ”boot-edge-edge”, ”Buddha-judge”, eller möjligen ”boot-a-judge”. I South Bend kallas han för det mesta för det betydligt enklare ”Mayor Pete”.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Ett konvent olikt alla andra

Donald Trump accepterar nomineringen som republikanernas presidentkandidat.

Donald Trump accepterar nomineringen som republikanernas presidentkandidat.

Hur ska man summera det republikanska partikonventet i Cleveland? Kanske genom att beskriva det som en tillställning vars like vi inte sett maken till i modern tid. Man kan också försöka begripliggöra det genom att överföra veckans händelser till vad som väntar i Philadelphia kommande vecka. Föreställ er att följande skulle inträffa på demokraternas partikonvent:

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Cruz gör en Reagan

Ted Cruz presenterar Carly Fiorina som sin vicepresidentkandidat.

Ted Cruz presenterar Carly Fiorina som sin vicepresidentkandidat.

Amerikanska presidentval innehåller mängder av återkommande ritualer, från kandidaternas annonseringstal till de sedvanliga utspelen och trätorna, tv-debatterna, reklamsnuttarna och partikonventen fram till de obligatoriska seger- och förlusttalen timmarna efter valet. Men ibland händer något oväntat, något som avviker från det invanda manuskriptet som nu senast när Ted Cruz meddelade att han hade valt Carly Fiorina som sin vicepresidentkandidat. Och detta långt innan nomineringsstriden är avgjord och en enda delegat röstat på republikanernas partikonvent. Något liknande har inte hänt sedan 1976, då Ronald Reagan utmanade president Gerald Ford om den republikanska nomineringen.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Favoriternas återkomst

ROCK ISLAND, ILLINOIS.  Det blev som opinionsundersökningarna visat—tisdagens primärval i New York vanns övertygande av de båda ledande kandidaterna i de två partierna, Hillary Clinton och Donald Trump. Det var välbehövliga segrar för bägge kandidater. Clinton har förlorat de senaste sju primärvalen till sin utmanare Bernie Sanders, medan Trump har fått se sig besegrad av Ted Cruz i de tre senaste republikanska valen. Nu ökar både Clinton och Trump avståndet i antalet delegater till sina utmanare och står starkare inför nästa veckas fem primärval i Connecticut, Delaware, Maryland, Pennsylvania, och Rhode Island.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Washington DC i spänd förundran II

WASHINGTON. Philip Giraldi har bett mig komma till restaurang Fiola Mare nere vid Waterfront Georgetown Park, nära den svenska ambassaden här i Washington DC. Restaurangen har blivit utsedd till No 1 i Washington och jag får omedelbart veta att president Obama ofta kommer hit. Jag har träffat Philip Giraldi tidigare ett par gånger och han har alltid haft vänligheten att sitta ner och prata några timmar med mig om sina erfarenheter av och syn på amerikansk utrikespolitik, liksom vi haft emailkontakt sedan jag flyttade från DC sommaren 2014. Giraldi har jobbat arton år inom CIA som ”counter-terrorist specialist and military intelligence officer” men har på senare år varit en frispråkig kritiker av hur USA:s utrikespolitik utvecklats. Redan när vi talats vid inför min DC resa utlovade han att han skulle ta med en vän till vår lunch, Scott McConnell, som känner det republikanska partiet väl. McConnell är  journalist och grundade tidskriften The New Conservative 2002. Även han har blivit känd som en av partiets mest högljudda kritiker mot ”den amerikanska internventionismen” i allmänhet och Irakinvasionen 2003 i synnerhet. Två sofistikerade herrar, lågmälda, trevliga och pålästa – som båda, lär jag mig snart, överväger att rösta för Donald Trump i höstens val (om han blir nominerad).

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Medierna och Trump

Det finns vissa drag av sado-masochism i förhållandet mellan Donald Trump och amerikanska medier. En relation där den ena hånar och slår och den andre aldrig säger nej. Det började med misstro. När den yvige fastighetsmiljardären från New York lanserade sin presidentvalskampanj möttes nyheten med skepsis. Inte kunde väl Donald Trump mena allvar med sin kandidatur? Etablerade medier hånade hans framträdanden, kritiserade hans brist på sakpolitiska förslag och konstaterade att Trump inte kunde tas på politiskt allvar.

Huffington Post meddelade symptomatiskt i juli 2015 att man bestämt sig för att sluta bevaka Donald Trump som politiker. All rapportering om Trump skulle hädanefter publiceras på nöjessidorna, som en markering av hur oseriös hans kampanj var. ”Trumps kampanj är en sidoföreställning”, konstaterade Huffington Posts redaktionsledning. Sen vet vi vad som hände. Donald Trump drog storpublik på sina valmöten och steg som en raket i opinionsmätningarna.

Huffington PostI december 2015, efter att Trump föreslagit att USA skulle hindra alla muslimer från att resa in i landet, ändrade Huffington Post sin publiceringspolicy. Trump flyttades från nöjes- till politiksidorna, med motiveringen ”nu är det inte roligt längre”.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Gud – ingen huvudsak i valet

Donald Trump fick kritik av påven för okristliga ställningstaganden. Han ses som den klart minst religiöse av årets presidentkandidater. Men sannolikheten att republikanerna (numera det parti som har starkast stöd av aktivt kristna väljare) väljer honom som sin kandidat blir bara större och större.

kö till kyrkanReligion verkar inte riktigt spela den avgörande roll i amerikansk politik som man lätt kan få intryck av. Visserligen kan en stor majoritet amerikaner fortfarande inte tänka sig en uttalad ateist som president. Amerikaner tror fortfarande på Gud i en omfattning som skiljer sig klart från européer. Och i kongress- och delstatsval har kandidater med stark kristen profil, åt höger, länge varit framgångsrika.

(Observera att inlägget är författat av Anders Mellbourn)

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Den demografiska revolutionen i USA (2)

Det talas mycket om latinogruppens betydelse i det amerikanska valet. Dagen efter partivalen i Iowa i början av februari där ju Ted Cruz vann bland Republikanerna hade tidningen La Opinión i Kalifornien rubriken: ”Ted Cruz, primer latino en ganar en Iowa ¿Por qué no estamos celebrando?” (Ted Cruz, den första latinokandidaten att vinna i Iowa. Varför firar vi inte?)

La Opinión är den största spanskspråkiga tidningen i USA och en viktig röst för latinogruppen. Det intressanta svaret på frågan om varför man inte firade den första latinovinsten i Iowa var att La Opinión inte ansåg att Cruz var en riktig latino.

Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

Hillary Clintons politiska utveckling (1)

Hösten 1968 stod Hillary Rodham inför ett viktigt vägval. Hon hade just fyllt 21 år och var i full färd med att skriva sin kandidatuppsats vid Wellesley College, ett av USA:s få kvinnouniversitet. Uppsatsen handlade om Saul D. Alinsky, en radikal aktivist och gräsrotsorganisatör i Chicago som Hillary hade intervjuat och vars idéer hon tydligt fascinerades av. Uppsatsen ventilerades i maj 1969 och fick högsta betyg.
Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost

2016: The Year of the Grouch?

It’s a common question on many exit polls: “Which was more important in your vote today: your candidate’s position on the issues, or your candidate’s leadership or personal qualities?” (Here’s the New York Times’s version, after the New Hampshire primaries).

“Personal qualities” here can mean a number of things. On the one hand, it is a code-word for personal attributes such as gender, race, or age. It can also be a euphemism for how convincingly candidates show the right kind of religious devotion, or how well candidates have distanced themselves from scandal. But the question also speaks to seemingly superficial questions of “likeability,” charisma and charm—all of which can make a presidential election sometimes seem a bit more like a beauty pageant or a reality TV show than a serious exercise of democracy.

Yet “personal qualities” in all these senses do matter, and have always mattered in presidential politics, in part because the president, as head of state, symbolically represents the US as a whole.
Fortsätt läsa

Dela denna bloggpost
« Äldre inlägg

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑