Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Hillary Clinton (sida 1 av 9)

Trump: The Tribune of Popular Discontent

 

There’s little doubt that Donald Trump is a beneficiary of recent popular discontent with politics as usual and the established elites in Washington D.C., labelled by Trump supporter Newt Gingrich as “the swamp.”

Todd Eberly and I in our 2013 book American Government and Popular Discontent charted the rise of public disaffection with politics.  We found two major trends, stretching back to the mid-1960s.

Fortsätt läsa

Fem lärdomar av republikanernas sjukvårdsfiasko

”Obamacare is the law of the land. It’s going to remain the law of the land until it’s replaced… We’re going to be living with Obamacare for the foreseeable future.”

Så sade Paul Ryan, den republikanske talmannen i representanthuset när han efter 17 dagar av kaotiskt schackrande tvingades dra tillbaka majoritetspartiets sjukvårdsförslag. Motståndet inom det egna partiet visade sig vara för stort, och ett spektakulärt misslyckande var ett faktum.

Ingen expert eller partigängare förutsåg utgången, inte ens de som hade tippat Donald Trump som vinnare. En vanlig uppfattning var i stället den som Jared Bernstein, en Joe Biden närstående ekonom, uppgivet gav uttryck för på valnatten den 8 november: ”There goes the ACA [Affordable Care Act].” Nu förblir ACA för överskådlig tid ”the law of the land”, med en republikansk president och kongress.

Fortsätt läsa

Trump och kvinnodagen

Många demokratiska kvinnor klädde sig i suffragettfärgen vitt den dag Donald Trump höll sitt tal i kongressen.

WASHINGTON Internationella kvinnodagen den 8 mars uppmärksammas normalt inte lika mycket i USA som i t.ex. Sverige – men i år hålls demonstrationer på flera håll.

Under valspurten bedyrade kandidaten Donald Trump på sitt sedvanliga sätt att ”Ingen känner större respekt för kvinnor än jag” efter anklagelser om kvinnoförakt.

Nu när han är president märks få tecken på denna respekt. Nästan inga kvinnor i högsta ledningen, hot om att dra in budgetpengar till kvinnohälsa, stopp för bistånd till internationella organisationer som informerar om abort, mer tal om vita män i tillverkningsindustrin än om kvinnor ur minoriteter i lågbetalda servicejobb.

Fortsätt läsa

Nu är det Perez demokrater

Dåvarande arbetsmarknadsministern Thomas E. Perez kramar om 11-åriga Jesseca Hudson efter ett möte inom facket SEIU.

WASHINGTON Sämsta läget för demokratiska partiet på nästan 100 år – men det kunde ha varit ännu värre.

Så ungefär ser det ut när Thomas Perez tar över ordförandeposten i DNC, Democratic National Committee. Det är han som i praktiken är partiledare fram till dess att nästa presidentkandidat koras och eventuellt vinner.

De dystra minerna efter valet i november har ersatts av belåtna leenden allteftersom problemen för president Trump och hans kabinett växer. Men vi-är-inte-Trump-argumenten räckte inte till förra året och därför måste Perez formulera en tilltalande agenda och dra upp en 50-delstatsstrategi för att öka representationen såväl lokalt som i kongressen.

Fortsätt läsa

Donald Trump mot ”deep state”

Donald Trump brukar skryta om hur många gånger han prytt omslag – men han kanske  inte vill nämna detta.

WASHINGTON Det är inte varje dag som uttryck i det dagliga flödet kan härröras till Turkiet. Men så är fallet med ”deep state” eller ”derin devlet” på turkiska.

Begreppet dök upp under 1990-talet som en beskrivning av grupper i både militära och civila maktapparaten som styr i det fördolda.

I dagarna återkommer det i högerkritik mot de krafter i underrättelsetjänster och byråkrati som påstås vilja skada president Donald Trump.

Fortsätt läsa

USA-valets store vinnare är Vladimir Putin

Rex Tillerson på besök hos en god vän i Moskva.

Rex Tillerson på besök hos en god vän i Moskva.

Nomineringen av Exxon Mobil-chefen Rex Tillerson till ny utrikesminister, ett förslag som måste godkännas av senaten, bekräftar Donald Trumps förkärlek för att utse äldre vita män med bakgrund i affärslivet och militären till ledande poster. Den sätter också fokus som aldrig förr på den kommande administrationens relationer till och politik visavi Ryssland.

Rex Tillerson är en av flera nyckelpersoner i den kommande administrationen som har en direkt personlig relation till Vladimir Putin. De båda har träffats vid flera tillfällen i samband med Exxons omfattande oljeaffärer i Ryssland. 2011 ingick Tillerson för Exxons räkning en affärsuppgörelse värd flera miljarder dollar med Rosneft, den statliga ryska oljegiganten som leds av Igor Sechin, en av Rysslands mäktigaste män och f d KGB-kollega med Putin. Året efter förärades Tillerson the Order of Friendship, en prestigefylld utmärkelse som tidigare getts till storheter som Achmat Kadyrov, Tjetjeniens förre president, tidigare IOC-ordföranden Jacques Rogge och George Blake, den brittiske dubbelagenten. Prisutdelare: Vladimir Putin.

Fortsätt läsa

Konspirationsteoretikerna tar snart över

Donald Trump och hans blivande nationelle säkerhetsrådgivare, Michael Flynn.

Donald Trump och hans blivande nationelle säkerhetsrådgivare, Michael Flynn.

Den som roar sig med att googla ordet ”pizzagate” får i nuläget drygt fyra miljoner träffar (11/12). Det är alltså namnet på en konspirationsteori som hävdar – felaktigt – att Bill och Hillary Clinton använt en pizzarestaurang i Washington DC som täckmantel för ett stort pedofilnätverk. Kidnappade barn ska enligt teorin ha hållits fångna och utnyttjats i pizzerians källare. Ryktet spreds ursprungligen via en högersajt på nätet och blev förstasidesstoff sedan en 28-åring från North Carolina, Edgar Welch, tagit så starka intryck av den falska ”nyheten” att han förra söndagen steg in i nämnda pizzeria med skjutvapen i hand i akt och mening att rädda de arma barnen.

Som tur var ingrep polisen innan någon kom till skada. I en intervju i arresten efteråt förklarade Welch att han hade läst om saken på ett antal nätsajter och att han nu insett att ”the intel on this wasn’t 100 percent”. Något låg det tydligen i pedofilryktena, men kanske inte så mycket ändå.

Fortsätt läsa

Den ofärdiga demokratin

98f3831c586200fd34f147ff6f6f615a1_314151318

Presidentvalet 2000 var det första i vår livstid då den ene kandidaten vann (George W. Bush) trots att den andre fick fler röster (Al Gore). Men det var inte första gången i historien som det hände – även valen 1824, 1876 och 1888 slutade med att den som erhöll flest avgivna röster förlorade. Mest dramatiskt var det 1824, då John Quincy Adams vann efter omröstning i representanthuset trots att han hade fått färre röster än Andrew Jackson.

2016 sker det igen – enligt de senaste siffrorna (rösträkningen pågår ännu i Michigan) leder Hillary Clinton nu med över två miljoner röster över Donald Trump, eller i procent med 48,2-46,5 (Al Gore fick som jämförelse drygt 540 000 fler röster än Bush). Enligt en bedömare kommer skillnaden till slut att uppgå till ca 2,5 miljoner röster till Clintons förmån, i så fall nära den segermaginal som Bush hade 2004 och därmed det största övertag i antalet avgivna röster som en förlorande presidentkandidat någonsin haft.

Fortsätt läsa

Extraordinär valkampanj, ordinärt valresultat

Donald Trump möter Barack Obama i Vita huset efter valet.

Ett ansträngt möte i Vita huset efter valet.

Statsvetaren Larry Bartels vid Vanderbilt University har presenterat den hittills mest koncisa analysen av 2016 års presidentval. En extraordinär valkampanj resulterade i ett ordinärt valresultat som nära överensstämmer med de partipolitiska preferenser vi iakttagit i åtskilliga tidigare kampanjer, summerar han. Bartels sätter in valet i ett historiskt perspektiv och noterar att Clinton vann 89 procent av de demokratiska väljarna medan Trump tog hem 90 procent av de republikanska.

Partiidentifikationen spelade en större roll för väljarnas röstning än de omskrivna köns- och etnicitetsfaktorerna. Det många såg som Trumps akilleshäl – att en oväntat stor del av republikanernas politiska och intellektuella elit tog avstånd från honom – verkar tvärtom ha stärkt hans profil bland fotfolket som obekväm sanningssägare och antietablissemangskandidat.

Fortsätt läsa

De deppiga demokraterna

De oerhört dystra minerna i Vita huset när Barack Obama trädde fram efter valdagen. Foto: Alex Wong/Getty Images

De oerhört dystra minerna i Vita huset när Barack Obama trädde fram efter valdagen. Foto: Alex Wong/Getty Images

MIAMI En maktkamp på alla nivåer pågår i det demokratiska partiet. Den högst uppsatta kvinnan i USA:s historia, förra talmannen Nancy Pelosi, utmanas i representanthuset och striden om vem som ska bli ordförande i DNC, Democratic National Committee, kan bli hård.

Före valet spekulerades det i hur det republikanska partiet skulle klara en förlust. Nu är det istället det demokratiska partiets framtid som synas. Ingen ledare när Barack Obama lämnar Vita huset i januari, fortsatt minoritetsställning i kongressen – och slitningar mellan vänsterfalangen som vill prata klasspolitik och centrister som vill ha mindre fokus på minoritetsintressen.

Fortsätt läsa

Äldre inlägg