Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Kategori: Debatter

En katastrofal blunder

Clinton och Trump efter den tredje debatten - inga handslag alls denna gång.

Clinton och Trump efter den tredje debatten – inga handslag alls denna gång.

Ett enda svar kommer att ihågkommas från den tredje och avslutande debatten mellan Donald Trump och Hillary Clinton i Las Vegas: Trumps vägran att svara på frågan om han kommer att acceptera valresultatet den 8 november. ”I will look at it at the time”, hette det med tillägget: ”I will keep you in suspense”, som handlade det om ett spel eller en realityshow på tv. Det har aldrig tidigare hänt att en presidentkandidat sagt något liknande i en debatt, och talat om att valet på förhand skulle vara ”riggat”. Uttalandet i sig är oerhört – i realiteten innebär det ett ifrågasättande eller underkännande av den demokratiska processen i USA. Det motsäger också vad Trump sade i slutet av den första tv-debatten (”If she wins, I will absolutely support her”), och vad hans VP-kandidat Mike Pence uttryckligen sagt i flera intervjuer.

Fortsätt läsa

Bush-klanen gör det igen

Donald Trump och Hillary i het ordväxling I tv-debatten i St. Louis.

Donald Trump och Hillary Clinton i en het ordväxling under tv-debatten i St. Louis.

Jag har länge tyckt om att lyssna på debatterna i det brittiska underhuset. De präglas av att ledamöterna nästan alltid anstränger sig för att vara respektfulla gentemot varandra samtidigt som de kan vara mycket skarpa i sak. Alla anföranden inleds med att talaren refererar till sin motståndare som ”the right honourable gentleman/lady”, varpå följer en stenhård polemik som inte sällan sågar opponentens argument jäms med fotknölarna.

Fortsätt läsa

Donald Trump, demokratin och världsfreden

Donald Trump och Hillary Clinton skakar hand efter måndagens tv-debatt.

Donald Trump och Hillary Clinton skakar hand efter måndagens tv-debatt.

Måndagens tv-debatt bekräftade vad många redan visste, nämligen att Hillary Clinton är betydligt mer påläst och artikulerad vad gäller sakpolitiken än hennes motståndare. Donald Trumps sluggerstil kan vara effektiv i små doser (som i den inledande munhuggningen om handelspolitiken), men den håller inte i en debatt över 90 minuter då kandidaterna måste förklara och utveckla sina ståndpunkter. Det klarar inte Trump – han har för grunda kunskaper om sakfrågorna och saknar den politiska erfarenhet som krävs vid ett tungviktsmöte inför en rekordpublik (84 miljoner enligt en färsk rapport, vartill kommer miljoner nättittare).

Det bästa indikationen på hur debatten avlöpte gavs efteråt av kandidaternas anhängare. Clintons talespersoner var överlag mycket nöjda, medan Trumps hade svårt för att dölja sin besvikelse. Mest upprörd var som vanligt Rudy Giuliani, som skarpt kritiserade moderatorn och tillade att om han vore Donald Trump skulle han minsann inte ställa upp i några fler debatter.

Fortsätt läsa

I ena ringhörnan alfahannen, i andra feministen

untitled

Natten mot tisdag svensk tid möts de i den första av tre tv-debatter, huvudkandidaterna i årets valrörelse. Duellen sker mot bakgrund av ett allt jämnare opinionsläge, något som borgar för höga tittarsiffror. Försnacket har pågått i veckor och otaliga analyser har publicerats av hur de två kombattanterna förbereder sig, som gällde det en tungviktsmatch i proffsboxning.

Vem vinner, vem förlorar? Vem förbereder sig bäst och mest, vem knappast alls? Vem har en fördel av debatterna, vem en nackdel? Vilken effekt kan de få – kan en lyckad debatt göra någon av dem till vinnare i november? Kan ett misstag av någon bidra till att hen förlorar? För att få perspektiv på årets bataljer ska vi se tillbaka på några viktiga moment i presidentvalsdebatternas historia.

Fortsätt läsa

Clinton, Trump och inrikespolitiken

trumpclinton3-2016getty_0

Den dagliga mediebevakningen av presidentvalet handlar mestadels om de senaste utspelen och opinionsmätningarna, om vem som sagt vad om vem, om det politiska spelet och taktiken. Men den som följt detta och många tidigare amerikanska val vet att de också handlar om kandidaternas politiska program, om var de står i de olika sakfrågorna. Politikens innehållsliga sida får sällan det utrymme den förtjänar i medierna, kanske för att journalisterna bedömer den som tråkigare än de senaste sensationella ordväxlingarna. Inför den första tv-debatten den 26 september är det därför på sin plats att summera och kontrastera Hillary Clintons och Donald Trumps ståndpunkter i några viktiga inrikespolitiska frågor, med fokus på ekonomin och invandringspolitiken.

Fortsätt läsa

Veteraner ny maktfaktor

Latisha Bowen är en av de 2,8 miljoner amerikaner som tjänstgjort i de senaste femton årens krig.

Latisha Bowen är en av de amerikaner som tjänstgjort i de senaste femton årens krig.

CLEVELAND Finalen på valrörelsen närmar sig. Då blir det fokus på olika väljargrupper. En sådan som fått betydligt större betydelse än på flera årtionden är veteranerna – eller de  2,8 miljoner amerikaner som varit utposterade i de långa krigen i Afghanistan och Irak.

En av dem heter Latisha Bowen.

– Jag har hört Donald Trump prata men inte sett några exempel på vad han tänker göra, säger Latisha Bowen som gjort två turer i Irak, sammanlagt nio månader, 2005 och 2009.

Fortsätt läsa

Guantanamo Bay – Groundhog Day?

Ett av Barack Obama mest framträdande vallöften under hans kampanj 2008 var att stänga fånglägret på Guantanamo. Detta som en del av hans budskap om förändring [change] och att USA skulle återgå till de rättsprinciper och praktiker i kampen mot terrorismen som ”var värdigt en sann demokrati”. Bara två dagar efter hans installation undertecknade han tre olika exekutiva lagar med syfte att förändra riktningen i kampen mot terrorismen. En av underskrifterna ämnade  stänga Guantanamo. Till sin hjälp att hitta en juridisk hållbar lösning för stängningen hade han valt Greg Craig men bara elva månader senare lämnade Craig sitt uppdrag och hans Guantanamo Plan drogs tillbaka. Politiken som följde var den motsatta mot vad Obama utlovat. Guantanamo fick vara kvar, man fortsatte använda militärtribunaler samt hålla fångar frihetsberövade utan rättslig prövning på obestämd tid.

Fortsätt läsa

Debatt à la Jerry Springer?

Flera månader innan valresultaten kommit in från Iowa och New Hampshire drog 2016 års presidentkampanj igång med de första TV-debatterna, republikanernas i augusti förra året och demokraternas i oktober. Ytterligare åtta debatter har hållits av republikanerna sedan dess, och åtminstone tre till står för dörren, och demokraterna kommer totalt att ha klarat av lika många fram till det att bägge partierna slutar med primärvalsdebatter i mars. Efter det att respektive presidentkandidater valts ut efter partikonventen i början av sommaren är det sedan dags för tre debatter mellan dessa två och en mellan deras vicepresidentkandidater.

Fortsätt läsa

Donald Trumps olidliga lätthet

Donald Trump kom bara tvåa i Iowavalet och talade i karaktäristisk stil efteråt om att han hade blivit bestulen på segern. Men en annan tävling vann han överlägset, den om vilken av kandidaterna som fick mest uppmärksamhet i medierna. Under veckan före valet var Trump den kandidat som förekom i flest inlägg på Facebook – över 181 000 personer nämnde Trump mot endast 48 000 för vinnaren Ted Cruz. (Bland demokraterna var fördelningen jämnare: Hillary Clinton 99 500 mot Bernie Sanders 86 900.)

150806_POL_TrumpThinking_jpg_CROP_promo-xlarge2

Donald Trump vet hur man bär sig åt för att skapa rubriker. Hans livsluft är den offentliga verbala förlöpningen i vilken han oblygt varvar självberöm med oförskämdheter om sina motståndare. New York Times summerar varje vecka hans förolämpningar på Twitter. Sedan Trump annonserade sin kandidatur har han skymfat 17 olika presidentkandidater, ett hundratal andra personer och ett tjugotal mediebolag. Och det är bara ett urval. Under den senaste veckan gick han till storms mot den republikanske senatorn Ben Sasse som hade mage att kritisera Trumps ståndpunkter i en rad frågor. Trump svarade med att döma ut senatorn och likna honom vid en ”gymråtta”. Bob Vander Plaats, en högerpolitiker som stöder Ted Cruz, fick veta att han är en oärlig ”humbug”. Trump kan inte ens dölja sitt förakt för väljarna som han tycker borde uppskatta att han själv finansierar sin kampanj (vilket bara delvis är sant).

Står naken i sakfrågorna

Den 69-årige Trump är mest känd som förmögen fastighetsägare och före detta programledare för ett populärt tv-program (The Apprentice). Under årens lopp har han stött kandidater från bägge partierna och bytt partiregistrering och åsikter ett flertal gånger. Så sent som 2009 var han demokrat, och först 2012 registrerade han sig ånyo som republikan. Trump har aldrig blivit vald till något politiskt ämbete, men 2000 gjorde han ett halvhjärtat försök att vinna nomineringen för the Reform Party. Han vann några av partiets primärval, men ledsnade sedan och hoppade av.

Ända sedan Trump annonserade sin kandidatur för ett drygt halvår sedan har jag starkt tvivlat på att han kan bli republikanernas presidentkandidat. Det beror inte bara på hans bisarra utfall och ohämmade populism (de går hem i breda kretsar inom partiet) utan främst på att allt fler med tiden lär inse att han står naken i sakfrågorna. Utmärkande för Trumps politiska stil är nämligen inte bara floden av bigotta uttalanden om skilda folkgrupper utan även hans bristande intresse för och kunskaper om politikens sakfrågor.

Trump har bland mycket annat sagt att klimatfrågan är en ”bluff” (hoax) som uppfunnits av kineserna för att skada den amerikanska tillverkningsindustrin. I en CNN-intervju nyligen påstod han att USA hade gett Iran 150 miljarder dollar utan att nämna att det handlar om frusna iranska tillgångar som blivit tillgängliga efter Iranavtalet. Och så vidare. Trump är kort sagt den ideale kandidaten för Twitteråldern – hans ställningstaganden i många frågor kan ofta formuleras med användande av mindre än 140 tecken.

Noll koll på kärnvapnen

En särskilt alarmerande kunskapslucka blottades när Trump i en av de många tv-debatterna fick frågan hur han såg på den nukleära triaden, alltså USA:s land-, sjö- och luftbaserade kärnvapensystem. Svaret visade att han inte hade en susning om vad saken handlade om. Och detta från en man som aspirerar på posten som överbefälhavare för krigsmakten.

När jag föreläser om amerikansk politik får jag förr eller senare frågan hur det kommer sig att en person som Donald Trump kan vara en ledande kandidat till USA:s högsta exekutiva ämbete. Vad frågeställarna ofta glömmer är att politiker med liknande eller än mer extrema åsikter idag gör sig breda på många håll, inte minst på vår egen kontinent. Det amerikanska sättet att välja president har sannerligen sina dubiösa sidor, som Steven Schier skriver i ett inlägg på bloggen. Men genom valprocessens längd och den intensiva mediegranskningen brukar extremerna elimineras och två någorlunda sansade och initierade huvudkandidater till sist ställs mot varandra. Omvärlden håller tummarna för att så ska ske också i år.

Erik Åsard