Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Författare: Erik Åsard (sida 1 av 10)

USA efter Donald Trump – tre möjliga framtidsscenarier

Robert Mueller vs Donald Trump – hur ska tvekampen sluta?

Innan alla resultat från mellanårsvalet var klara kom nyheten om att Donald Trump avskedat sin justitieminister Jeff Sessions. Det enda som väckte förvåning var tidpunkten för avslöjandet, inte avskedandet i sig. Trump har med jämna mellanrum offentligt kritiserat sin minister med hånfulla tillmälen ända sedan denne förklarade sig jävig i Rysslandsutredningen, en oförlåtlig försyndelse enligt Trump som ser landets justitieminister som sin personliga skyddsvakt mot den farlige Robert Mueller.

Att Matthew Whitaker, Sessions stabschef, nu blir tillförordnad justitieminister innebär att han övertar ansvaret för Muellers utredning i stället för Rod Rosenstein, en rockad som röjer Trumps verkliga avsikter. Whitaker har flera gånger uttalat sig kritiskt om utredningen och kan förväntas vara lyhörd för alla propåer från Vita huset.

Fortsätt läsa

Woodwards anekdoter avslöjar Trump

Bob Woodwards Fear är inte den bok om Donald Trump som en tränad samhällsvetare skulle ha skrivit. Den innehåller inga egentliga analyser, inga historiska jämförelser och inga försök att utvärdera en administration som hittills framstår som sällsynt amatörmässig och kaotisk. Woodward berättar i stället anekdotiskt om stormiga diskussioner mellan Trump och hans medarbetare och hur rader av impulsiva beslut tillkom inom inrikes- och utrikespolitiken, ofta på initiativ av presidenten själv.

Fortsätt läsa

Nu måste medierna börja granska politiken

Brett Kavanaugh svärs in som ny HD-domare omgiven av döttrarna Liza & Margaret samt hustrun Ashley, t h chefsdomaren John Roberts.

”Elections have consequences” brukar det heta, och sällan har det visats så tydligt som när senaten i lördags med knapp marginal röstade för nomineringen av Brett Kavanaugh till Högsta domstolen (HD). Donald Trumps rådgivare visste vad de gjorde när de fick presidentkandidaten att redan under valrörelsen presentera en lista på tänkbara HD-domare, något som aldrig skett tidigare. Två av namnen på listan, Neil Gorsuch och Brett Kavanaugh, sitter nu i landets högsta domstol som därmed fått en konservativ majoritet för lång tid framåt. Vi vet inte vilka domare som en president Hillary Clinton skulle ha nominerat, men säkert är att ingen av dem hade hetat Gorsuch eller Kavanaugh.

Fortsätt läsa

Kavanaugh en passande HD-domare i Trumps USA

Ett senatsförhör som kommer att gå till historien.

Ibland händer det att en enstaka händelse fångar en hel nations intresse och för en stund blir samtalsämnet som alla, eller nästan alla, har en uppfattning om. Så skedde i USA efter mordet på John Kennedy 1963, under Watergateförhören 1974 och när rymdfärjan Challenger exploderade 1986. Presidentvalet 2000, med den utdragna omräkningen i Florida, inte att förglömma.

Ett liknande ögonblick upplevde vi i förra veckan när psykologen Christine Blasey Ford och Brett Kavanaugh, Donald Trumps kandidat till ny domare i Högsta domstolen, utfrågades inför senatens justitieutskott (27/9).

Fortsätt läsa

Robert Mueller – näste man till rakning?

Boston Globes förstasida den 16/8 2018.

Alla som följer Donald Trump kan se att han dagligen bryter mot de normer som utvecklats under lång tid för hur en president ska uppträda. Ord och utspel som tidigare varit otänkbara blir en del av det offentliga samtalet, som vore de vedertagna och värda att tas på allvar. Långsamt sker en anpassning till det abnorma i och med att andra aktörer – förtroendevalda, journalister, vanliga medborgare – tvingas förhålla sig till otidigheterna och använda orden i ordinär konversation. Inte heller presidentens skarpaste kritiker undgår att infångas i hans språkliga spindelväv. Den som betvivlar att detta får spridningseffekter och riskerar att bli det ”nya normala” lever i en drömvärld.

Fortsätt läsa

Därför har USA-vänstern fördragsamhet med Trumps utrikespolitik

Donald Trump och Vladimir Putin vid Helsingforsmötet i juli.

Kort före mötet i Helsingfors mellan Donald Trump och Vladimir Putin publicerade en grupp prominenta vänsteraktivister ett öppet brev i tidskriften The Nation (11/7). Bland undertecknarna märktes flera av de mest kända namnen inom den amerikanska vänstern som Noam Chomsky, Daniel Ellsberg, Jesse Jackson, Michael Moore, Gloria Steinem och Alice Walker. Brevet uttryckte oro dels för ”rapporter” om rysk inblandning i presidentvalet 2016, dels för de dåliga rysk-amerikanska förbindelserna som ansågs vara sämre än på årtionden. Vad som behövdes var att bättre skydda den inhemska valprocessen och att ta ”konkreta steg” för att minska spänningen mellan de båda kärnvapenmakterna.

Fortsätt läsa

Varför agerar Trump knähund åt Putin?

Veckans nummer av tidskriften Time.

Ingen världsledare är enklare att avläsa än Donald Trump. När han uttalar sig spontant eller twittrar vet man att han uttrycker sina genuina åsikter. När han å andra sidan vid sällsynta tillfällen korrigerar sig efter särskilt graverande felaktigheter eller förlöpningar vet man lika säkert att det inte reflekterar vad han egentligen tycker utan att det sker motvilligt enligt maximen ”härtill är jag nödd och tvungen”.

Fortsätt läsa

Donald Trumps nya slogan: ”Russia First”

Presskonferensen i Helsingfors den 16/7 2018.

Donald Trumps agerande på världsscenen under den senaste månaden har varit det mest häpnadsväckande jag upplevt av en USA-president sedan jag började intressera mig för amerikansk politik. Och då är jag gammal nog för att ha varit med om Lyndon Johnson och Vietnamkriget, Richard Nixon och Watergate och Ronald Reagan och Iran-Contras-affären.

Det är lätt att överdriva betydelsen av nyss timade händelser, men min tro är att det vi just bevittnat i efterhand kommer att ses som en brytpunkt inte bara i Trumps presidentur utan även i USA:s nationella utrikes- och säkerhetspolitik.

Fortsätt läsa

Noteringar om kvinnligt och manligt i politiken (2)

Hillary Clinton i den famösa tv-duellen med republikanen Rick Lazio.

När Hillary Clinton kandiderade till senaten år 2000 – första och hittills enda gången som en sittande First Lady har ställt upp i ett val – deltog hon i tre tv-sända valdebatter med Rick Lazio, hennes republikanske motståndare. Förutom att försöka göra Clinton till en ”utböling” drev den New York-födde Lazio endast en större sakfråga: att kandidaterna borde enas om att avstå från att ta emot s k ”soft money”, alltså donationer till ett politiskt parti för olika ändamål. För dessa penningbidrag fanns det då inga begränsningar, och kandidaterna hade i veckor debatterat om att ingå en frivillig överenskommelse om saken. Frågan kom upp redan i den första tv-debatten och skulle bli kampanjens avgörande händelse.

Fortsätt läsa

Noteringar om kvinnligt och manligt i politiken (1)

Kongressledamoten Bella Abzug (i hatt) i spetsen för en demonstration för ERA.

Hösten 1978 upplevde jag min första amerikanska valrörelse. Det var mellanårsval i landet där valarbetarna aldrig vilar, och de välansade gräsmattorna i mitt bostadsområde fylldes av skyltar med kandidaternas namn. Jag var gästforskare vid University of Oregon i Eugene, USA:s friidrottsmetropol, och i det fjärde valdistriktet stod kampen mellan två manliga kongresskandidater. Vid en offentlig debatt på campusområdet fördelades ordet mellan de båda, en demokrat och en republikan, av en manlig moderator som råkade i trångmål när han inbjöd publiken i den fullsatta salen att ställa frågor.

Fortsätt läsa

Äldre inlägg

© 2018 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑