USA:s ”rostbälte” sträcker sig över stora delar av Mellanvästern (The Irish Times).

USA-valet 2016 var i ett avseende extraordinärt, i ett annat högst ordinärt. Det extraordinära var att segraren hette Donald Trump, en charlatan som spelade populist. Det ordinära var att 90 procent av de republikanska väljarna röstade på honom, vilket vittnar om hur stark partitroheten i landet är även när en udda person utan politisk erfarenhet kandiderar.

Men det som alltsedan valet har fångat mediernas och debattörernas intresse är inte det alldagliga utan det abnorma, förutom Trump själv hur man ska förklara hans framgångar bland vita medel- och låginkomstväljare. Varför röstar människor i problemområden emot sina egna ekonomiska och andra intressen? Hur kommer det sig att de som skulle tjäna på offentliga insatser och välfärdsprogram inte sällan tillhör de mest statsfientliga och stöder kandidater som förespråkar en rakt motsatt politik?

En som insiktsfullt har studerat dessa frågor är Jonathan M. Metzl, professor i sociologi och psykiatri vid Vanderbilt University. Han reste runt i sex år i landets södra och mellersta delar och har summerat sina forskningsrön i en bok med den dramatiska titeln Dying of Whiteness med undertiteln How the Politics of Racial Resentment is Killing America’s Heartland (Basic Books). Resultaten är mångtydiga och ofta oväntade, och ger oss därigenom ökad kunskap om det djupt splittrade USA.

Metzl talar med helt vanliga människor, lyssnar på hur de argumenterar och interagerar med varandra. Resan går till ett antal städer i tre delstater: Missouri, Tennessee och Kansas. Gemensamt för delstaterna är att majoriteten länge pendlade mellan demokrater och republikaner, men att de under 2010-talet gick alltmer åt höger och röstade på Trump 2016. En annan likhet är att de omfattande förändringar som Republikanerna genomfört i dessa delstater hårt har drabbat Trumps kärnväljare, utan att deras stöd för honom nämnvärt påverkats.

Vapenfrågan

I Missouri studerade Metzl vapenfrågan med anledning av att de styrande avskaffat i stort sett alla restriktioner och gjort det lagligt för personer över 18 år att skaffa skjutvapen utan särskilda bakgrundskontroller. Effekterna har varit förödande för inte minst Missouris vita befolkning. De har länge varit mest utsatta för skottskador och dödsskjutningar genom självmord, familjevåld och rena olyckor. Särskilt vita män på landsbygden har drabbats svårt. Mellan 2008 och 2014 steg antalet vapenrelaterade dödsfall i Missouri till en nivå som låg betydligt över det nationella genomsnittet.

Det har inte gjort intryck på de människor som Metzl mötte i Missouri. De ser ägandet av ett vapen inte bara som ett skydd mot olika faror utan också som en patriotisk handling. Bland dem som skulle ha mest nytta av strängare vapenlagar och ökade insikter om vapenvåldets följder fann han de mest okuvliga vapenanhängarna. Många av dem röstade på den av vapenlobbyn uppbackade Trump, som under valkampanjen lovade att göra rent hus med alla vapenrestriktioner.

Metzls dystra slutsats är att vita män i Missouri dör för egen hand mer än dubbelt så ofta som andra grupper, och att vithet i sig därmed har blivit en belastning och en fara snarare än vad det i alla tider varit, ett privilegium. Faran kommer inte bara från vapnen eller impulshandlingarna, menar han, utan fastmer ”från vilka de är och från vad de önskar vara”.

”Hellre död än del av Obamacare”

Trumperans paradoxer kommer till synes även i kapitlen om sjukvårdskrisen i Tennessee och urgröpningen av välfärden i Kansas. I Tennessee samtalade Metzl med några sjukdomsdrabbade vita personer som hellre ville dö än bli en del av Barack Obamas försäkringssystem. ”På inga villkor vill jag att mina skattepengar ska gå till att betala för mexikaner eller välfärdsdrottningar”, sade en oförsäkrad taxichaufför som tvingats sluta jobba i förtid på grund av sjukdom. Många av de intervjuade fortsatte att stödja motståndet mot ”Obamacare” även efter det stod klart att det hade negativa konsekvenser för dem.

Exemplen visar hur svårt det är att påverka preferenserna hos ideologiskt starkt övertygade väljare. Om övertygelsen sitter tillräckligt djupt och är fotad i en önskan att bevara en imaginär rashierarki kan de till och med stödja förslag som hotar deras egen hälsa. En kvinna i Kansas är extremt kritisk mot den republikanske guvernörens politik, som lett till stora försämringar i skolan och ett gigantiskt budgetunderskott. Utan att inse inkonsekvensen säger hon sig samtidigt vara en stark Trumpanhängare, trots att en likartad politik nu förs på nationell nivå.

En intressant fråga är om det finns någon gräns för vad dessa väljare kan acceptera, om deras självbevarelsedrift vid en viss punkt kan visa sig vara starkare än deras politiska uppfattning. Den som är beredd att gå i döden för att upprätthålla sin ideologi är nog inte villig att ändra sig eller ens kompromissa. Med den inställningen lockar troligen inte heller kravet på ”Medicare for all”, det förslag om en allmän sjukvårdsförsäkring à la Kanada och Europa som Bernie Sanders och andra vänsterpolitiker förespråkar.

Här finns en djupgående klyfta mellan högern och vänstern i dagens USA. Vänsterns ambition, som ännu så länge bara är en hägrande dröm, är att skapa ett generellt system där alla inkluderas på lika villkor. Trumptrogna väljare däremot reser ragg mot denna vision eftersom den likt ”Obamacare” befaras öka statens makt och slussa deras skattepengar vidare till lata minoritetsgrupper.

Man kan fråga sig hur pass representativa Metzls intervjupersoner är och om han inte ibland överdriver riskerna med deras ”vithet”. Att vara vit i dagens USA är fortfarande förbundet med mängder av fördelar som minoriteter och invandrare bara kan drömma om. Men tesen om att de vitas utsatthet till stor del beror på deras egna val, oavsett om de gäller privatlivet eller politiken, övertygar. Valen görs inte av okunskap utan för att människor med en viss bakgrund och värdegrund är beredda att gå mycket långt i syfte att försvara sina platser i samhällshierarkin.

Erik Åsard

Inlägget är en reviderad version av en artikel i Dagens Nyheter den 9/3 2020.

Dela denna bloggpost