Donald Trump omgiven av, fr.v., säkerhetsrådgivaren Robert O’Brien, vicepresident Mike Pence, försvarsminister Mark Esper, försvarsstabschefen Mark Milley och Marcus Evans som är bitr. chef för specialstyrkorna.

WASHINGTON Åter till riksrätten – och de katastrofala bränderna i Kalifornien. Detaljer om räden mot terrorledaren Abu Bakr al-Baghdadi fortsätter att sippra ut men hans död toppar inte längre, inte ens på konservativa nyhetssajter.

Debatten fortsätter om Donald Trumps svek mot kurderna, tillbakadragandet ur den regionen i Syrien och risken för att IS-tentaklerna sprids.

Normalt brukar koreografin vara densamma vid utrikes- och säkerhetspolitiska besked till det amerikanska folket. Presidenten träder fram, kanske i Ovala rummet, med ett kort tal för att sedan vända på klacken eller tona ut i tv-rutan.

Donald Trump, däremot, som sagt att det är enkelt att vara ”presidential” skulle besparat sig kritik om han visat i praktisk handling hur lätt det är att följa just det mönstret. Istället blev söndagens framträdande ännu ett exempel på att en framgång störs – eller rent av förminskas – av hans eget uppträdande.

Allvarsstunden förvandlades till en presskonferens som mot slutet påminde mer och mer Trumps möten med medierna framför helikoptern på Vita husets gräsmatta. Han hade sedan knappt slutat prata förrän hans egen favoritkanal, Twitter, började sjuda. Stämde klockslaget? Varför låg det en massa lösa kablar på bordet på bilden där han sitter i mitten som i The Apprentice? Varför var inte CIA-chefen Gina Haskel med? Varför är ”like a dog” hans favorituttryck? Eller, kort sagt, hur mycket fake news var det?

Naturligtvis uttrycks stor tacksamhet i alla läger över att IS-ledaren nu är borta, inte minst från familjerna till mördade amerikaner. Vidare håller alla med om att amerikanska specialstyrkor återigen utfört ett farligt uppdrag utan minsta problem. Endast en av militärens hundar skadades.

Frågan alla ställer sig är: hur har Trumps ställning påverkats? Garanterar det återval?

Om Trump letar bakåt i tiden skulle han upptäcka att Usama bin Ladins död i maj 2011 föll i glömska och inte nämnvärt bidrog till Barack Obamas valseger 2012. Bland Trumps trognaste anhängare bekräftar dödsräden att han är den tuffe och handlingskraftige president de vill ha, medan kritikerna riktar in sig på hans bristande kunskaper om arabvärlden och terroristnätverken – och hur USA:s roll i Mellanöstern, ibland förkortat MÖ, förändrats i och med hans spontana beslutsfattande och fäbless för Rysslands Putin och Turkiets Erdogan.

Egentligen var hundens namn och ras hemligstämplade men Trump tweetade ut både foto och ras.

Invändningarna mot Trumps framställning gällde i första hand att han avslöjade för många detaljer, att han tackade Ryssland först, att han knappt nämnde kurdernas nyckelroll och att han inte informerat ledarskapet i kongressen på förhand. Försvaret om det senare, att han var rädd för läckor, avvisas med att talmannen Nancy Pelosi fått ta del av topphemligt material i årtionden och knappast skulle kontakta några journalister – och hon har svarat med att kräva en briefing om hur Mellanösternpolitiken egentligen ser ut.

Det framkom tämligen omgående att Pentagon planerat ett tillslag mot al-Baghdadis gömställe i ett par månader. Militären tvingades nu att påskynda räden så att den kunde ske innan Trumps order nyligen om uttåg verkställts.

Apropå amerikansk närvaro i området ifråga i Syrien upprepade Trump att trupper ska vara kvar för att säkra oljan. Denna gång med tillägget att han funderar på ”a deal” med Exxon Mobil eller något annat stort amerikanskt oljebolag. Experter påpekade dels att ett sådant drag strider mot internationella lagar, dels att tal om olja bekräftar misstankar om att det krassa USA bara är ute efter oljetillgångarna i regionen.

Trump beskrev händelserna i makabra ordalag om beslagtagna kroppsdelar och en feg al-Baghdadi som ”gnällde och grät och skrek” medan han flydde in i en tunnel som inte ledde någonstans. Det är oklart varifrån Trump fått vittnesmål om al-Baghdadis sista minuter i livet. Kamerorna som dokumenterade förloppet uppifrån ska inte ha kunnat uppfånga något sådant. Försvarsminister Mark Esper och andra talesmän sa att de inte kände till något om detta, men att Trump möjligen hört beskrivningar i samtal med officerare på plats.

Trump kunde heller inte låta bli jämförelser mellan Abu Bakr al-Baghdadi och al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin. Eller konkret, om det är han eller Obama som fått den största fula fisken. Trump hävdade att al-Baghdadi som grundat ett s.k. kalifat var viktigare, andra menade att bin Ladin var gudfader till den moderna terrorismen och stod bakom 9/11. Trump påstod att han hade varnat omvärlden för bin Ladin i en bok och att mängder av liv kunde ha räddats, men faktagranskningar visar dels att det bara handlade om en mening, dels att hans tidsangivelser var felaktiga.

Hans egna tweetar där han minimerar Obamas roll återgavs, t.ex. denna:

Stop congratulating Obama for killing Bin Laden. The Navy Seals killed Bin Laden.

o

Länkar: Donald Trumps tal och presskonferens och en summering av presskonferensen i Pentagon på måndagen med försvarsminister Mark Esper och general Mark Milley.

Artikel i Foreign Policy med argumentet att al-Baghdadi faktiskt var den ”störste jihadisten” även om han aldrig kunde matcha bin Ladins spektakulära terrordåd:

”…that it had resurrected the caliphate. It was a goal that the international jihadi movement had aimed to achieve since its inception decades ago. Baghdadi managed to turn that dream into reality. It’s an achievement that will inspire future jihadis for generations—likely more than the accomplishments of any of his jihadi contemporaries. Would-be jihadis can now point to a caliphate project that was achieved in their lifetimes.”

Och här en genomgång från Brookings Institution om fem lärdomar efter al-Baghdadis död, med bl.a. föjande dystra eller nyktra konstaterande:

”Given how hard the jihadists have been hit, it’s remarkable how enduring the groups have proven. Despite their losses, both al-Qaeda and the Islamic State are still standing, and their affiliates are robust. Ambassador Nathan Sales, the US counterterrorism coordinator, warns of the spread of al-Qaeda to Africa and even claims that “what we see today is an al-Qaida that is as strong as it has ever been.”

                                                                   KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost