Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Frågor och svar om riksrätten

Donald Trump ber om en tjänst.

När demokraternas partiledning långt om länge beslöt att igångsätta en formell riksrättsprocess mot president Trump var det blott fjärde gången i USA:s historia som det skedde. Två gånger tidigare har processerna lett till formella rättegångar i senaten, 1868 (Andrew Johnson) och 1998 (Bill Clinton). Båda gångerna friades presidenterna på alla anklagelsepunkter, 1868 med en enda rösts marginal. Richard Nixon avgick 1974 innan senaten hann inleda sin rättegång, som skulle ha slutat med fällande dom.

Ingen president som ställts inför riksrätt hittills har alltså blivit avsatt. Bloggarna tar upp ämnet till diskussion i det senaste avsnittet av vår podd Amerikaanalys. Nedan följer ytterligare några frågor och svar om riksrätten.

Varför ändrade sig talmannen Nancy Pelosi till sist och gick med på att inleda en formell riksrättsprocess?

Både Pelosi och demokraternas majoritetsledare i representanthuset Steny Hoyer stod länge emot kraven på riksrätt. Pelosis linje var att man först skulle avvakta Robert Muellers Rysslandsutredning och begrunda dess slutsatser. Efter att de visade sig vara tvetydiga och svåra att begripliggöra förespråkade hon fortsatt utredning och utfrågningar i olika kongressutskott för att få fram ytterligare fakta. Hon ville ha klara bevis på att Trump hade begått något fel eller brottsligt, bevis som kunde övertyga även tveksamma demokrater och republikaner. Annars fanns det stor risk för ett opinionsmässigt bakslag, menade hon.

Efter den gångna sommaren växte opinionen inom partiet på att ledningen skulle ställa sig bakom kravet på riksrätt. Särskilt en yngre och mer radikal grupp bland husets demokrater drev den linjen, liksom flera av de ledande presidentkandidaterna. Vändningen kom när det avslöjades att Trump i ett telefonsamtal hade bett Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att undersöka Joe och Hunter Biden, samtidigt som han (Trump) frusit utbetalningen av motsvarande nära 4 miljarder kronor i militärt stöd till landet som kongressen redan hade beviljat. Det står klart i strid med den kampanjfinansieringslag som förbjuder kandidater att ta emot förmåner från utlandet.

Avslöjandet gjordes i en promemoria som en upprörd visselblåsare med CIA-bakgrund hade nedtecknat och skickat till säkerhetstjänsten. Det fick en grupp bestående av sju mer moderata demokrater, valda i distrikt där Trump hade stora framgångar 2016, att i en debattartikel ställa sig bakom kravet på en riksrättsutredning. Gruppens ställningstagande spelade stor roll för Pelosis tvärvändning. Vita huset tog därefter det mycket ovanliga beslutet att offentliggöra en utskrift av Trumps telefonsamtal, kanske i tron att det skulle ta udden av affären. Men effekten blev den motsatta.

Vad är det viktigaste som har kommit fram hittills i utskriften av samtalet, och i visselblåsarens larmrapport till säkerhetsorganisationen?

Det viktigaste i utskriften, som är en redigerad version av samtalet, är att Trump, efter att president Zelenskyj tagit upp det militära stöd som kongressen anslagit, uttryckligen ber sin ukrainske kollega om en tjänst. ”I would like you to do us a favor” heter det i utskriften, ord som kan komma att bli lika citerade som Nixons ”I am not a crook” och Clintons ”I did not have sexual relations with that woman, Miss Lewinsky”. ”Tjänsten” bestod i att ukrainerna inte bara skulle utreda Joe och Hunter Bidens förehavanden i Ukraina utan att de också skulle göra det i samarbete med William Barr, USA:s justitieminister och Trumps egen personlige advokat Rudy Guiliani. ”The United States has been very good to Ukraine”, säger Trump med tillägget att han inte tycker att denna vänlighet har återgäldats.

Trumps försvarare har framhållit att presidenten enligt utskriften inte direkt hotar sin ukrainske kollega med att dra in stödet om han inte går med på att göra ”tjänsten”, men det är sakligt sett irrelevant. Implikationen i samtalet kunde inte vara tydligare – om du gör x, så levererar vi y. Visselblåsarens PM bekräftar till fullo innehållet i telefonsamtalet och avslöjar dessutom att några av tjänstemännen i Vita huset var så bekymrade över vad som hade sagts att anteckningarna lades på en speciell server, som normalt används för att lagra topphemlig information. Med andra ord: här försökte tjänstemännen, på inrådan av oroliga jurister, mörklägga samtalet. Man undrar vad annat som kan finnas lagrat på den servern.

Du nämnde att utskriften av telefonsamtalet inte är fullständig – kan man lita på att allt som sades finns med?

Nej, det kan man inte, inte med kännedom om Donald Trumps vana att ständigt fara med osanning och att han dagligen bryter mot etablerade normer och regler. Alla de medarbetare som har försökt dämpa hans oöverlagda initiativ och impulser som John Dowd, John Kelly, James Mattis och Don McGahn är nu borta. Kvar finns bara ja-sägare som Rudy Guiliani och Stephen Miller.

Så visselblåsaren lyckades över en natt med något som Robert Muellers mångåriga utredning misslyckades med, att få till stånd en formell riksrättsutredning mot Trump?

Så kan man också uttrycka det. För Nancy Pelosi har säkerhetsaspekterna varit särskilt viktiga. När hon meddelade sitt beslut angav hon som skäl att Trump hade förrått sin ämbetsed liksom den nationella säkerheten och den demokratiska valprocessen. Därför måste man initiera en formell riksrättsprocess. Hon verkar anse att denna affär är lättare att göra begriplig och vinna stöd för, inom och utom kongressen. Det stämmer troligen, men det hindrar inte att agerandet ändå är ett stort vågspel. Rader av opinionsundersökningar har hittills visat att en majoritet av amerikanerna inte vill ha någon riksrätt.

Varför satsar demokraterna trots det på en process som väl kommer att ta lång tid och dominera en stor del av debatten under valåret 2020?

Så kan det bli, men det verkar som om de kastade de politiska övervägandena över bord när Ukrainaaffären exploderade. Trycket underifrån på att gå från ord till handling blev till sist för stort, och de sakliga övervägandena – övertygelsen om att Trump gjort sig skyldig till förseelser som når upp till författningens skrivning om ”high crimes and misdemeanors” – övertrumfade den politiska kalkylen. Samtidigt finns det anledning tro att opinionen kommer att påverkas av vilka fakta som kommer fram under utredningsfasen. En aktuell mätning visar att landet just nu är delat mellan de som är för respektive emot riksrätt (43 procent i bägge fallen med 13 procent osäkra).

Kan man säga att Trump nu försökte upprepa vad han och hans kampanj gjorde 2016, alltså samarbeta med en utländsk makt inför valet för egen vinnings skull?

Precis, då var det med Ryssland, nu är det med Ukraina som han tror kan hjälpa till att skada en av hans främsta inhemska konkurrenter. Den stora skillnaden är förstås att då gjorde han det som presidentkandidat och nu som sittande president, med alla de maktmedel som den positionen ger. Man kan spekulera över varför han gjorde det, igen. Telefonsamtalet med Zelenskyj ägde rum den 25 juli, dagen efter att Robert Mueller vittnade inför kongressen, en händelse som blev en antiklimax. Med Muellerutredningen bakom sig kanske Trump kände sig oövervinnerlig, förvissad om att ingen skulle kunna ställa honom till svars.

Vad kommer demokraterna att koncentrera sig på i den fortsatta utredningen?

Troligen enbart på frågor som har att göra med Ukrainaspåret, de kommer att försöka köra det i botten och få fram så mycket som möjligt om det i form av dokument och vittnesuppgifter för att bygga ett case mot presidenten. Ju mer begränsad utredningen är och ju färre anklagelsepunkter som utarbetas, desto snabbare kommer processen att gå. I processerna mot Nixon och Clinton formulerade justitieutskottet fem respektive två anklagelsepunkter, s k articles of impeachment. Att döma av diskussionerna hittills är det framför allt två punkter som kan bli aktuella i Trumps fall, hindrande av rättvisan (obstruction och justice) och maktmissbruk (abuse of power). Det skulle förvåna om demokraterna gör sak av andra frågor, som Trumps oredovisade skatter eller de delvis förödande uppgifter om presidentens agerande som återfinns i Muellerutredningen.

Far och son Biden.

Vilken blir republikanernas försvarslinje?

De kommer i alla väder att försvara Trump och lika ihärdigt gå in för att attackera Joe Biden. De vill göra det hela till en Bidenutredning, inte en Trumputredning. Den stora frågan är om det kommer att ske enhälligt, eller om några republikaner kommer att sälla sig till kritikerna. Richard Nixon tvingades avgå i förtid på grund av att hans partivänner övergav honom. När justitieutskottet behandlade frågan röstade som mest sju av utskottets republikaner emot sin president. Efter att ett avgörande band hade offentliggjorts, som tydligt röjde Nixons inblandning i mörkläggningen av Watergateskandalen, var det bara ett fåtal republikaner som fortfarande stödde honom. Bill Clinton däremot klarade sig eftersom den egna skyddsvallen höll.

Och hur kommer det att gå för Trump?

Det går inte att förutsäga – vi vet ännu inte om utredningen leder fram till en rättegång, även om mycket talar för det. Erfarenheterna från tidigare processer är att helt oväntade saker kan inträffa, som när en medarbetare till Nixon (Alexander Butterfield) vittnade om att presidentens alla samtal i Vita huset fanns inspelade på band. Hittills är det bara några enstaka republikaner som försiktigt avvikit från partilinjen, men ingen vet vilka effekter den fortsatta utredningen kan komma att få. Det enda säkra är att polariseringen i amerikansk politik om möjligt kommer att bli ännu djupare under det valår som väntar.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Hej,

    Tack för en intressant text.

    Här kommer ett par frågor från en som inte är så insatt:

    1. Lyckades Robert Mueller-utredningen bevisa att Trump samarbetade med Ryssland för att vinna presidentvalet 2016?

    2. Om inte, har det bevisats på annat sätt?

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑