Heidi Schreck turnerar just nu med sin komedi om amerikanska författningen.
Foto: Joan Marcus

WASHINGTON Fullsatta hus, först på Broadway, nu på Kennedy Center i Washington.

Ny musikal?

Nej, det är Heidi Schrecks pjäs What the Constitution Means to Me med henne i själv i enda stora rollen. I komedin, eller snarare tragikomedin, berättar hon om hur hon som idealistisk tonåring reste runt för att delta i tävlingar på skolor om författningen. Som vuxen många år senare utgår hon från sina egna och kvinnliga släktingars dystra erfarenheter för att peka på svagheterna i dokumentet.

Den 17 september är det Constitution Day till minne av undertecknandet den dagen 1787.

Enkäter tyder på att många amerikaner har vaga kunskaper om författningen från 1787 och rättighetsförklaringen som antogs 1791. Men detsamma torde gälla många svenskar om de uppmanas att nämna vilka grundlagarna är (fyra stycken: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen).

Heidi Schreck riktar i synnerhet in sig på de 9:e och 14:e författningstilläggen. Det förstnämnda säger att vissa rättigheter inte kan nekas någon, det andra som ratificerades efter inbördeskriget 1868 säger att alla är lika inför lagen (underförstått, även de frigivna slavarna). Just de bägge tilläggen har tillämpats för att utvidga rättigheter, som rätten till abort och samkönade äktenskap. Framställningen är dråplig med oneliners och roliga exempel, men budskapet går ut på att svarta, ursprungsbefolkningen och kvinnor undantogs när de rika vita männen skrev författningen – och att det fortfarande är rika vita män som styr.

Donald Trump får ibland kritik för att han inte tycks ha uppfattat att kongressledamöter, domare, höga tjänstemän, militärer och nya medborgare svär en ed om att försvara författningen – inte presidenten. Schreck vävde in några pikar mot Trump och Washingtonpubliken skrockade högt, till exempel efter konstaterandet att allmän sjukvård borde vara en grundlagsskyddad rättighet och åsikten att det odemokratiska elektorskollegiet borde slopas.

Schreck menar att författningen är ett negativt dokument och att fler tillägg borde antas för att se till att det blir ”positivt” med mänskliga rättigheter inskrivna. Trots talet om författningen som ett ”levande dokument” lever det knappast, framhåller hon. Något nytt tillägg har inte antagits sedan 1992 och förslaget om jämställdhet mellan könen ERA, Equal Rights Amendment, från 1923 har inte gått igenom än.

Den amerikanska författningen med begynnelsen We the People… är världens äldsta skrivna grundlag. Schreck och många andra citerar en av landsfäderna, Thomas Jefferson, som en gång sa att varje generation borde skriva en ny författning. Så skedde inte, utan The Constitution hålls fram som ett heligt rättesnöre. Detta trots alla moderna företeelser som tillkommit sedan slutet av 1700-talet – tåg, flygplan, rymdfärder, provrörsbefruktning, könsbyte, internet, övervakningskameror…

Debattvågorna svallar ganska högt för tillfället i och med en tilltagande politisering av domartillsättningar, och då i synnerhet till Högsta domstolen som är yttersta uttolkaren av författningen. Trump utfärdade nyligen gratulationer till sig själv för att ha fått federala 150 domare godkända av senaten. För ett tag sedan tackade han till och med föregångaren Barack Obama för att ha lämnat så många vakanser efter sig. Något som givetvis bemöttes med invändningar om att den republikanske senatsledaren Mitch McConnell vägrade att låta Obamas kandidater gå till omröstning i kammaren, inklusive den respekterade domaren som Obama ville ha i HD.

Månadstidningen Harper’s publicerade en diskussion om författningen i senaste numret. Deltagarna tillhörde inte direkt den falang som hyllar författningen och åtminstone någon påpekar att folk i gemen gärna vill ha ändringar, till exempel om hur presidenten tillsätts, men att dagens politiker är för fega eller impotenta.

o

Slutligen, mer om författningen kan inhämtas på National Constitution Center och den finns på svenska i min översättning, Vi, folket…                                                                   

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost