En masskjutning definieras som tre eller fler dödsoffer, exklusive gärningsmannen (obs: fyra eller fler offer i statistik före 2013). Totalt sett beräknas närmare 39 000 dödas av vapen per år i USA, varav 22 000 är självmord.

WASHINGTON Men, NU måste väl något hända? Så lyder den spontana reaktionen i Sverige efter varje masskjutning i USA.

Men det gör det troligen inte.

I många, många år har trenden varit entydig. Fler vapen på fler ställen. Förslag om hårdare vapenlagar försvinner så snart chocken lagt sig efter dåd med namn som etsat sig fast: Newtown, Parkland, Orlando, Charleston, Las Vegas, Pittsburgh, och, nu senast, Gilroy, El Paso och Dayton.

Det beror på impotens i kongressen (mest republikaner, men inte bara), ovilja att tala om mängden vapen, fortsatt stark vapenindustri och heligförklaring av rätten att äga vapen. Det enda som möjligen ändrats är att vapenlobbyn NRA skakas av interna skandaler och den tilltagande ilskan bland medelklassföräldrar över att deras barn inte går säkra. Och en rörelse bland läkare att inte längre godkänna denna slakt.

NRA-högkvarteret, med svarta blanka fönsterrutor, syns ovan en av de stora motorvägarna in till Washington. Skjutbanan i källaren är öppen för allmänheten, bara vederbörande tar med sitt eget vapen. Likaså är det möjligt att skåda en av världens förnämligaste vapensamlingar i museet med tematiska utställningar, från självständighetskampen och Vilda västern till den absolut senaste militära hårdvaran.

I övrigt är National Rifle Association en sluten organisation med kommunikéer där varje ord vägts noggrant. Men i år har det bl.a. framkommit att huvuden rullat efter en maktkamp, att mångårige chefen Wayne LaPierre anklagats för slösaktighet med NRA:s medel och att kanalen NRA-TV stoppats för att innehållet ansågs för politiskt färgat.

Under förra årets mellanårsval la NRA ut mindre belopp än tidigare men trots uppgifter om en krympt budget är medlen långt större än i de allt fler grupperna som kämpar för hårdare lagstiftning.

I hyllorna för småflickor inne i NRA:s presentbutik.

De senaste dagarna har det desperata ropet ”GÖR NÅGOT!” hörts och synts på plakat, t.ex. när president Donald Trump besökte Dayton och El Paso. Det finns flera exempel på att lokala republikanska politiker ändrat sig efter massakrer. En av dem var dåvarande guvernören i Florida Rick Scott som skrev under tuffare bestämmelser efter dådet i en high school i Parkland med 17 dödsoffer. Dessförinnan tillhörde Florida delstaterna med minst restriktioner och nu förbättrades betyget från F till C-, i en rankning från Giffords Law Center, grundat av förra kongressledamoten Gabby Giffords som skadades allvarligt i ett skottattentat.

Men på det federala planet är det 25 år sedan något avgörande hände. Året var 1994 och president Bill Clinton kunde sätta sin penna under ett förbud mot halvautomatiska vapen. Lagen upphörde efter tio år och försök att förnya den har inte lett någon vart, inte ens efter Barack Obamas känsloladdade appell kort efter massakern i lågstadieskolan Sandy Hook. Nio av tio amerikaner är för utökade bakgrundskontroller. En övertygande majoritet, med andra ord, men i övrigt ser det lite olika ut. Stödet för hårdare lagstiftning har gått ner och minskar i allmänhet ett tag efter det senaste dådet. Å andra sidan kan man hitta senare mätningar, som visar att nästa års troliga nyckelväljargrupp – förorts- och småstadskvinnorna – vill förbjuda automatvapen som AK-47 och AR-15. Som alltid skiljer sig åsikterna kraftigt åt mellan partierna med betydligt fler demokrater som vill ha skärpningar än republikanerna. Uppgifterna om antalet vapen varierar, en del säger 270 miljoner, andra 393 miljoner. Fler siffror om ”amerikanska vapenkulturen” med bl.a. jämförelser mellan olika länder, här från BBC.

En graf från opinionsinstutitet Pew i oktober förra året.

I kongressen är det i synnerhet den republikanske majoritetsledaren Mitch McConnell som utpekas som boven. Han har effektivt motsatt sig omröstningar om nya lagar, senast i februari när den nyvalda demokratiska majoriteten i representanthuset antog ett förslag, H.R. 8, om krav på bakgrundskontroll vid privat försäljning.

”Extremt”, kommenterade NRA då, medan vapenkontrollgrupper har en betydligt längre önskelista: federala vapenlicenser, register, förbud mot militära vapen för vanliga medborgare, begränsning av hur mycket ammunition som får säljas, diverse säkerhetsmekanismer för att undvika vådaskjutningar – vetenskapliga studier av konsekvenserna av vapenvåldet och helst en klassificering av detta unikt amerikanska övervåld som en fara för folkhälsan.

Normalt råder ju mer eller mindre utbrett motstånd mot offentliga utgifter i USA. Så icke nödvändigtvis beträffande de enorma resurser som polisen har till sitt förfogande och som tas i bruk vid de här hemska händelserna. Nämnda Giffords Law Center uppskattar kostnaderna för vapenvåldet till 229 miljarder dollar per år, varav 8,6 miljarder dollar går direkt till polis och sjukvården.

I slutet av förra året uppmanade NRA självgoda doktorer att ”bli kvar vid sin läst”, vilket fick åtskilliga läkare att reagera genom att lägga ut bilder av hur det ser ut i deras vardag. CBS söndagsmorgonsprogram tog upp detta i senaste avsnittet.

En makaber selfie från en läkare på en akutmottagning.

Alla de demokratiska presidentkandidaterna kräver åtgärder mot vapnen, sajten Vox listar här.

Men, är det ett vinnande budskap?

Fast, sägas ska att många delstater, däribland Kalifornien, klubbat skärpta regler vid vapenköp, däribland högre ålderskrav.

NRA lär stå på Trumps sida och han på NRA:s. I NRA-högkvarteret nickade man säkert belåtet efter Trumps uttalande framför Telepromptern i början av veckan:

“Mental illness and hatred pulls the trigger, not the gun.”

En variant på slitna ”Guns don’t kill people. People kill people” med andra ord.

Representanter för mentalvården skyndade sig att framhålla att USA inte har högre andel mentalt sjuka än andra länder och att mentalt sjuka inte nödvändigtvis är mer benägna att begå mord.

Andra påpekanden de senaste dagarna handlade om att skytten i El Paso – som såg ut att ha hörselskydd på sig! – dödade 22 personer och skadade ytterligare 24 personer under mindre än de sex minuter det tog för polis och vakter att komma till platsen. Det hade således inte hjälpt om någon av de närvarande var beväpnade (vilket de kanske var, f.ö., eftersom Texas är en av de delstater som tillåter dolda vapen, dock inte ”open carry” till vapenlobbyns förtret). Annars har debatten om sådant självförsvar lett till exempelvis kurser i skytte för t.ex. lärare. Apropå skolstarten verkar skottsäkra ryggsäckar vara något som välbeställda föräldrar skyndat sig att köpa.

Retoriken är uppskruvad från de håll där ingen som helst begränsning i vapeninnehaven godtas. Detta kom just i min mejllåda och hot om att politiker tänker beslagta vapen har tagit skruv förr:

“Politicians in Washington D.C. want your guns. They covet them. The want them so bad that you can almost see the saliva drip from their mouths when they even consider the thought, because the 2nd Amendment to the Constitution is the firewall that preserves all of our other God-given liberties.”

Egentligen handlade det om ”red flags” eller bestämmelser om att det ska vara möjligt att larma polis och andra myndigheter om att någon utgör en fara för sig själv eller andra – och att dennes vapen bör tas ifrån honom eller henne. Om just detta finns det möjligen tvärpolitisk enighet och Trump själv drog fram det som ett exempel. I övrigt konstaterade han att:

”I can tell you there is no political appetite for that at this moment. if you look at that you could speak you can do your own polling, and there’s no political appetite from the standpoint of a legislature, but I will certainly bring that up, I bring that up as one of the points.”

Vi får väl se, som han brukar säga själv. Senare i veckan tycktes han ändra sig och tweetade om och uttalade stöd för utökade ”meningsfulla” bakgrundskontroller. Även McConnell tog upp saken, dock utan att gå med på att kalla tillbaka senaten från augustiledigheten för en debatt. Samtidigt finns det uppgifter om att NRA varnat Trump för att ta sådana steg och han har förvisso backat förut. Kvarstår gör alltså att demokraterna måste få majoriteten i senaten för att det ska bli ändringar, men kandidater från vissa delstater kanske inte vågar kampanja för hårdare lagar.

Då och då utkommer böcker böcker med vapen som tema, däribland Roxanne Dunbar-Ortiz Loaded och Patrick J. Charles Armed in America. Undertecknad anmälde båda titlarna i tidskriften Axess (länk). Värt att dra fram är bl.a. hur Charles beskriver NRA:s förändring från en sport- och friluftsorganisation till en militant försvarare av andra författningstillägget om rätten att bära vapen, liksom Dunbar-Ortiz slutsats att det inte finns någon motsvarande kraft på andra sidan och att de flesta amerikaner faktiskt godtar den rådande – tillåtande – tolkningen av författningstillägget som HD styrkt vid två tillfällen.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost